Apostlagärningarna 16
1 Han kom då också till Derbe och till Lystra. Där fanns en lärjunge vid namn Timoteus, som var son av en troende judisk kvinna och en grekisk fader,
Among other places Paul went to Derbe and Lystra. At the latter place they found a disciple, named Timothy, whose mother was a Jewess who had become a believer in Christ, while his father was a Greek,
2 och som hade gott vittnesbörd om sig av bröderna i Lystra och Ikonium.
and who was well spoken of by the Brethren in Lystra and Iconium.
3 Paulus ville nu att denne skulle fara med honom. För de judars skull som bodde i dessa trakter tog han honom därför till sig och omskar honom, ty alla visste att hans fader var grek.
Wishing to take this man with him on his journey, Paul caused him to be circumcised on account of the Jews in that neighbourhood, for they all knew that his father had been a Greek.
4 Och när de sedan foro genom städerna, meddelade de församlingarna till efterföljd de stadgar som voro fastställda av apostlarna och de äldste i Jerusalem.
As they traveled from town to town, they gave the Brethren the decisions which had been reached by the Apostles and Officers of the Church at Jerusalem, for them to observe.
5 Så styrktes nu församlingarna i tron, och brödernas antal förökades för var dag.
So the Churches grew stronger in the Faith, and increased in numbers from day to day.
6 Sedan togo de vägen genom Frygien och det galatiska landet; de förhindrades nämligen av den helige Ande att förkunna ordet i provinsen Asien.
They next went through the Phrygian district of Galatia, but were restrained by the Holy Spirit from delivering the Message in Roman Asia.
7 Och när de hade kommit fram emot Mysien, försökte de att fara in i Bitynien, men Jesu Ande tillstadde dem det icke.
When they reached the borders of Mysia, they attempted to go into Bithynia, but the Spirit of Jesus did not permit them.
8 Då begåvo de sig över Mysien ned till Troas.
Passing through Mysia, they went down to Troas;
9 Här visade sig för Paulus i en syn om natten en macedonisk man, som stod där och bad honom och sade: »Far över till Macedonien och hjälp oss.»
and there one night Paul saw a vision. A Macedonian was standing and appealing to him — ‘Come over to Macedonia and help us.’
10 När han hade sett denna syn, sökte vi strax någon lägenhet att fara därifrån till Macedonien, ty vi förstodo nu att Gud hade kallat oss att förkunna evangelium för dem.
So, immediately after Paul had seen the vision, we looked for an opportunity to cross over to Macedonia, concluding that God had summoned us to tell the Good News to the people there.
11 Vi lade alltså ut från Troas och foro raka vägen till Samotrace och dagen därefter till Neapolis
Accordingly we set sail from Troas, and ran before the wind to Samothrace, reaching Neapolis the next day.
12 och sedan därifrån till Filippi. Denna stad, en romersk koloni, är den första i denna del av Macedonien. I den staden vistades vi någon tid.
From there we made our way to Philippi, which is the principal city of that part of Macedonia, and also a Roman Settlement. In that city we spent several days.
13 På sabbatsdagen gingo vi utom stadsporten, längs med en flod, till en plats som gällde såsom böneställe. Där satte vi oss ned och talade med de kvinnor som hade samlats dit.
On the Sabbath we went outside the gate to the river-side, where we supposed there would be a Place of Prayer; and we sat down and talked to the women who were gathered there.
14 Och en kvinna som »fruktade Gud», en purpurkrämerska från staden Tyatira, vid namn Lydia, lyssnade till samtalet; och Herren öppnade hennes hjärta, så att hon aktade på det som Paulus talade.
Among them was a woman, named Lydia, belonging to Thyatira, a dealer in purple cloth, who was accustomed to join in the worship of God. The Lord touched this woman’s heart, so that she gave attention to the Message delivered by Paul,
15 Och sedan hon jämte sitt husfolk hade låtit döpa sig, bad hon oss och sade: »Eftersom I ansen mig vara en kvinna som tror på Herren, så kommen in i mitt hus och stannen där.» Och hon nödgade oss därtill.
and, when she and her household had been baptized, she urged us to become her guests. “Since you have shown your conviction,” she said, “that I really am a believer in the Lord, come and stay in my house.” And she insisted on our doing so.
16 Och det hände sig en gång, då vi gingo ned till bönestället, att vi mötte en tjänsteflicka, som hade en spådomsande i sig och genom sina spådomar skaffade sina herrar mycken inkomst.
One day, as we were on our way to the Place of Prayer, we were met by a girl possessed by a divining spirit, who made large profits for her masters by fortune-telling.
17 Denne följde efter Paulus och oss andra och ropade och sade: »Dessa män äro Guds, den Högstes, tjänare, och de förkunna för eder frälsningens väg.»
This girl followed Paul and the rest of us, calling: “These men are servants of the most high God, and they are bringing you news of a way to Salvation.”
18 Så gjorde hon under många dagar. Men Paulus tog illa vid sig och vände sig om och sade till anden: »I Jesu Kristi namn bjuder jag dig att fara ut ur henne.» Och anden for ut i samma stund.
She had been doing this for several days, when Paul, much vexed, turned and said to the spirit within her: “In the Name of Jesus Christ I command you to leave her.” That very moment the spirit left her.
19 Men när hennes herrar sågo att det för dem var slut med allt hopp om vidare inkomst, grepo de Paulus och Silas och släpade dem till torget inför överhetspersonerna.
When her masters saw that there was no hope of further profit from her, they seized Paul and Silas, dragged them into the public square to the authorities,
20 Och sedan de hade fört dem tid fram, till domarna, sade de: »Dessa män uppväcka stor oro i vår stad; de äro judar
and took them before the Magistrates. “These men are causing a great disturbance in our town,” they complained;
21 och vilja införa stadgar som det för oss, såsom romerska medborgare, icke är lovligt att antaga eller hålla.»
“They are Jews, and they are teaching customs which it is not right for us, as Romans, to sanction or adopt.”
22 Också folket reste sig upp emot dem, och domarna läto slita av dem deras kläder och bjödo att man skulle piska dem med spön.
On this the mob rose as one man against them, and the Magistrates stripped them of their clothing and ordered them to be beaten with rods.
23 Och sedan de hade låtit giva dem många slag, kastade de dem i fängelse och bjödo fångvaktaren att hålla dem i säkert förvar.
After beating them severely, the Magistrates put them in prison, with orders to the Governor of the Jail to keep them in safe custody.
24 Då denne fick en så sträng befallning, satte han in dem i det innersta fängelserummet och fastgjorde deras fötter i stocken.
On receiving so strict an order, the Governor put them into the inner cell, and secured their feet in the stocks.
25 Vid midnattstiden voro Paulus och Silas stadda i bön och lovade Gud med sång, och de andra fångarna hörde på dem.
About midnight, while Paul and Silas were praying and singing hymns to God, and while the prisoners were listening to them,
26 Då kom plötsligt en stark jordstöt, så att fängelsets grundvalar skakades; och i detsamma öppnades alla dörrar, och allas bojor löstes.
suddenly there was an earthquake of such violence that the Jail was shaken to its foundations; all the doors flew open, and all the prisoners’ chains were loosened.
27 Då vaknade fångvaktaren; och när han fick se fängelsets dörrar öppna, drog han sitt svärd och ville döda sig själv, i tanke att fångarna hade kommit undan.
Roused from his sleep, and seeing the prison doors open, the Governor drew his sword intending to kill himself, in the belief that the prisoners had escaped.
28 Men Paulus ropade med hög röst och sade: »Gör dig intet ont; ty vi äro alla här.»
But Paul called our loudly: “Do not harm yourself; we are all here.”
29 Då lät han hämta ljus och sprang in och föll ned för Paulus och Silas, bävande.
Calling for a light, the Governor rushed in, and flung himself trembling at the feet of Paul and Silas.
30 Därefter förde han ut dem och sade: »I herrar, vad skall jag göra för att bliva frälst?»
Then he led them out, and said: “What must I do to be saved?”
31 De svarade: »Tro på Herren Jesus, så bliver du med ditt hus frälst.»
“Believe in Jesus, our Lord,” they replied, “and you shall be saved, you and your household too.”
32 Och de förkunnade Guds ord för honom och för alla dem som voro i hans hus.
Then they spoke to him of God’s Message, and to all his household as well.
33 Och redan under samma timme på natten tog han dem till sig och tvådde deras sår och lät strax döpa sig med allt sitt husfolk.
And that very hour of the night he took them and washed their wounds, and he himself and every one belonging to him were baptized without delay.
34 Och han förde dem upp i sitt hus och dukade ett bord åt dem och fröjdade sig över att han med allt sitt hus hade kommit till tro på Gud.
Afterwards he took them up to his house and set before them something to eat, rejoicing that he, with all his household, had come to believe in God.
35 Men när det hade blivit dag, sände domarna åstad rättstjänarna och läto säga: »Släpp ut männen.»
In the morning the Magistrates sent the police with an order for the men to be discharged.
36 Fångvaktaren underrättade då Paulus härom och sade: »Domarna hava sänt bud att I skolen släppas ut. Gån därför nu eder väg i frid.»
The Governor of the Jail told Paul of his instructions. “The Magistrates have sent an order for your discharge,” he said, “so you had better leave the place at once and go quietly away.”
37 Men Paulus sade till dem: »De hava offentligen låtit gissla oss, utan dom och rannsakning, oss som äro romerska medborgare, och hava kastat oss i fängelse; nu vilja de också i tysthet släppa oss ut! Nej, icke så; de måste själva komma och taga oss ut.»
But Paul’s answer to them was: “They have flogged us in public without trial, though we are Roman citizens, and they have put us in prison, and now they are for sending us out secretly! No, indeed! Let them come and take us out themselves.”
38 Rättstjänarna inberättade detta för domarna. När dessa hörde att de voro romerska medborgare, blevo de förskräckta.
The police reported his words to the Magistrates, who, on hearing that Paul and Silas were Roman citizens, were alarmed,
39 Och de gingo dit och talade goda ord till dem och togo dem ut och bådo dem lämna staden.
and went to the prison, and did their best to conciliate them. Then they took them out, and begged them to leave the city.
40 När de så hade kommit ut ur fängelset, begåvo de sig hem till Lydia. Och sedan de där hade träffat bröderna och talat förmaningens ord till dem, drogo de vidare. Se Frukta Gud i Ordförkl.
When Paul and Silas left the prison, they went to Lydia’s house, and, after they had seen the Brethren, and encouraged them, they left the place.
