< Apostlagärningarna 15 >

1 Men från Judeen kommo några män ditned och lärde bröderna så: »Om I icke låten omskära eder, såsom Moses har stadgat, så kunnen I icke bliva frälsta.»
In the meantime, some, who came down from Judea, taught the brethren, Except you be circumcised, according to the manner of Moses, you can not be saved.
2 Då uppstod söndring, och Paulus och Barnabas kommo i ett ganska skarpt ordskifte med dem. Det bestämdes därför, att Paulus och Barnabas och några andra av dem skulle, för denna tvistefrågas skull, fara upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem.
There being, therefore, a contention, and no small debate with them, on the part of Paul and Barnabas; they resolved that Paul and Barnabas, and some others of their number, should go up to the Apostles and elders at Jerusalem, about this question.
3 Och församlingen utrustade dem för resan, och de foro genom Fenicien och Samarien och förtäljde utförligt om hedningarnas omvändelse och gjorde därmed alla bröderna stor glädje.
They, therefore, being brought forward on their journey, by the congregation, went through Phenicia and Samaria, relating the conversion of the Gentiles; and they occasioned great joy to all the brethren.
4 När de sedan kommo fram till Jerusalem, mottogos de av församlingen och av apostlarna och de äldste och omtalade huru stora ting Gud hade gjort med dem.
And being arrived at Jerusalem, they were received by the congregation, and by the Apostles and elders: and they related what things God had done with them.
5 Men några ifrån fariséernas parti, vilka hade kommit till tro, stodo upp och sade att man borde omskära dem och bjuda dem att hålla Moses' lag.
But some of the sect of the Pharisees that believed, rose up and said, that it was necessary to circumcise them, and to charge them to keep the law of Moses.
6 Då trädde apostlarna och de äldste tillsammans för att överlägga om denna sak.
And the Apostles and elders were gathered together to consult upon this affair.
7 Och sedan man länge hade förhandlat därom, stod Petrus upp och sade till dem: »Mina bröder, I veten själva att Gud, för lång tid sedan, bland eder utvalde mig att vara den genom vilkens mun hedningarna skulle få höra evangelii ord och komma till tro.
And after much debate, Peter rose up and said to them, Brethren, you know that, some considerable time since, God among us, chose, that the Gentiles, by my mouth, should hear the word of the gospel, and believe.
8 Och Gud, som känner allas hjärtan, gav dem sitt vittnesbörd, därigenom att han lät dem, likaväl som oss, undfå den helige Ande.
And God, who knows the heart, bore witness to them, giving them the Holy Spirit, even as he did to us:
9 Och han gjorde ingen åtskillnad mellan oss och dem, i det att han genom tron renade deras hjärtan.
and made no distinction between us and them, having purified their hearts by faith.
10 Varför fresten I då nu Gud, genom att på lärjungarnas hals vilja lägga ett ok som varken våra fäder eller vi hava förmått bära?
Now, therefore, why do you tempt God by imposing on the neck of the disciples a yoke which neither our fathers nor we have been able to bear?
11 Vi tro ju fastmer att det är genom Herren Jesu nåd som vi bliva frälsta, vi likaväl som de.»
But we believe that we are saved by the grace of the Lord Jesus, in the same manner as they.
12 Då teg hela menigheten, och man hörde på Barnabas och Paulus, som förtäljde om huru stora tecken och under Gud genom dem hade gjort bland hedningarna.
And the whole multitude kept silence, and attended to Barnabas and Paul; relating what signs and wonders God had done among the heathen, by them.
13 När de hade slutat att tala, tog Jakob till orda och sade: »Mina bröder, hören mig.
Then after they had done speaking, James answered, saying, Brethren, hearken to me.
14 Simeon har förtäljt huru Gud först så skickade, att han bland hedningarna fick ett folk som kunde kallas efter hans namn.
Simeon has been relating how God first looked down on the Gentiles, to take from among them a people for his name.
15 Därmed stämmer ock överens vad profeterna hava talat; ty så är skrivet:
And the words of the prophets harmonize with this; as it is written,
16 'Därefter skall jag komma tillbaka och åter bygga upp Davids förfallna hydda; ja, dess ruiner skall jag bygga upp och så upprätta den igen,
"After this, I will return, and will rebuild the tabernacle of David, which is fallen down; yes, I will rebuild its ruins, and set it upright again:
17 för att ock övriga människor skola söka Herren, alla hedningar som hava uppkallats efter mitt namn. Så säger Herren, han som skall göra detta,
that the remainder of men may seek the Lord, even all the heathen upon whom my name is called,
18 såsom han ock har vetat det förut av evighet.' (aiōn g165)
says the Lord," who does all these things, known to him from the beginning. (aiōn g165)
19 Därför är min mening att man icke bör betunga sådana som hava varit hedningar, men omvänt sig till Gud,
Wherefore, my judgment is not to disquiet those who, from among the Gentiles, are converted to God;
20 utan allenast skriva till dem att de skola avhålla sig från avgudastyggelser och från otukt och från köttet av förkvävda djur och från blod.
but to write to them, that they abstain from the pollutions of idols, and from fornication, and from that which is strangled, and from blood.
21 Ty Moses har av ålder sina förkunnare i alla städer, då han ju var sabbat föreläses i synagogorna.»
For Moses has, from ancient generations, those who preach him, in every city, being read in the synagogues every Sabbath day.
22 Därefter beslöto apostlarna och de äldste, tillika med hela församlingen, att bland sig utvälja några män, som jämte Paulus och Barnabas skulle sändas till Antiokia; och de valde Judas, som kallades Barsabbas, och Silas, vilka bland bröderna voro ledande män.
Then it seemed good to the Apostles and elders, and all the congregation, to send to Antioch, with Paul and Barnabas, chosen men from among themselves, namely, Judas, surnamed Barsabas, and Silas, men of principal account among the brethren;
23 Och man översände genom dem följande skrivelse: »Apostlarna och de äldste, edra bröder, hälsa eder, I bröder av hednisk börd, som bon i Antiokia, Syrien och Cilicien.
writing by their hands these things: The Apostles, and elders, and brethren, to the brethren from among the Gentiles in Antioch, and Syria, and Cilicia, greeting:
24 Alldenstund vi hava hört att några som hava kommit från oss hava förvirrat eder med sitt tal och väckt oro i edra själar, utan att de hava haft något uppdrag av oss,
Forasmuch as we have been informed that, some going out from among us, to whom we gave no commission, have troubled you with discourses, unsettling your minds, saying, that you must be circumcised, and keep the law:
25 så hava vi enhälligt kommit till det beslutet att utvälja några män, som vi skulle sända till eder jämte Barnabas och Paulus, våra älskade bröder,
we, being unanimously assembled, have thought proper to send you chosen men, with out beloved Barnabas and Paul;
26 vilka hava vågat sina liv för vår Herres, Jesu Kristi, namns skull.
men that have exposed their lives for the name of our Lord Jesus Christ.
27 Alltså sända vi nu Judas och Silas, vilka ock muntligen skola kungöra detsamma för eder.
We have, therefore, sent Judas and Silas, who will also tell you by word of mouth, the same things.
28 Den helige Ande och vi hava nämligen beslutit att icke pålägga eder någon ytterligare börda, utöver följande nödvändiga föreskrifter:
For it has seemed good to the Holy Spirit, and to us, to impose no further burden upon you besides these necessary things;
29 att I skolen avhålla eder från avgudaofferskött och från blod och från köttet av förkvävda djur och från otukt. Om I noga tagen eder till vara för detta, så skall det gå eder väl. Faren väl.»
that you abstain from things offered to idols, and from blood, and from anything strangled, and from fornication: from which you will do well to keep yourselves. Farewell.
30 De fingo så begiva sig åstad och kommo ned till Antiokia. Där kallade de tillsammans menigheten och lämnade fram brevet.
They, therefore, being dismissed, came to Antioch; and assembling the multitude, delivered the epistle.
31 Och när menigheten läste detta, blevo de glada över det hugnesamma budskapet.
And when they had read it, they rejoiced for the consolation it brought.
32 Judas och Silas, som själva voro profeter, talade därefter många förmaningens ord till bröderna och styrkte dem.
And Judas and Silas, being also prophets themselves; in a copious discourse, exhorted and strengthened the brethren.
33 Och sedan de hade uppehållit sig där någon tid, fingo de i frid fara ifrån bröderna tillbaka till dem som hade sänt dem.
And, having made some stay, they were dismissed with peace from the brethren to the Apostles.
But Silas thought proper to continue there.
35 Men Paulus och Barnabas vistades fortfarande i Antiokia, där de undervisade och, jämte många andra förkunnade evangelii ord från Herren.
Paul also, and Barnabas, with many others, continued at Antioch; teaching and declaring the good word of the Lord.
36 Efter någon tid sade Paulus till Barnabas: »Låt oss nu fara tillbaka och besöka våra bröder, i alla de städer där vi hava förkunnat Herrens ord, och se till, huru det är med dem.»
And, after some days, Paul said to Barnabas, Let us return and visit the brethren in all the cities in which we have published the word of the Lord; and see how they do.
37 Barnabas ville då att de skulle taga med sig Johannes, som ock kallades Markus.
And Barnabas determined to take along with them John, surnamed Mark.
38 Men Paulus fann icke skäligt att taga med sig en man som hade övergivit dem i Pamfylien och icke följt med dem till deras arbete.
But Peter did not think proper to take with them that person who had withdrawn himself from them from Pamphylia; and went not with them to the work.
39 Och så skarp blev deras tvist att de skilde sig ifrån varandra; och Barnabas tog med sig Markus och avseglade till Cypern.
There was, therefore, a sharp fit of anger, so that they separated from each other; and Barnabas, taking Mark along with him, sailed to Cyprus.
40 Men Paulus utvalde åt sig Silas; och sedan han av bröderna hade blivit anbefalld åt Herrens nåd, begav han sig åstad
But Paul made choice of Silas, and departed; being commended to the grace of God, by the brethren.
41 och färdades genom Syrien och Cilicien och styrkte församlingarna. V. 34 se Nya testamentets text i Ordförkl.
And he went through Syria and Cilicia confirming the congregations;

< Apostlagärningarna 15 >