Apostlagärningarna 15
1 Men från Judeen kommo några män ditned och lärde bröderna så: »Om I icke låten omskära eder, såsom Moses har stadgat, så kunnen I icke bliva frälsta.»
And certain men, who came down from Judea, taught the brothers, Unless ye will be circumcised in the custom of Moses, ye cannot be saved.
2 Då uppstod söndring, och Paulus och Barnabas kommo i ett ganska skarpt ordskifte med dem. Det bestämdes därför, att Paulus och Barnabas och några andra av dem skulle, för denna tvistefrågas skull, fara upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem.
Therefore, no small dissension and debate having developed with Paul and Barnabas against them, they appointed Paul and Barnabas, and some other men from them, to go up to Jerusalem to the apostles and elders in Jerusalem about this issue.
3 Och församlingen utrustade dem för resan, och de foro genom Fenicien och Samarien och förtäljde utförligt om hedningarnas omvändelse och gjorde därmed alla bröderna stor glädje.
Indeed therefore, having been helped for the trip by the congregation, they passed through Phoenicia and Samaria, describing the conversion of the Gentiles. And they caused great joy to all the brothers.
4 När de sedan kommo fram till Jerusalem, mottogos de av församlingen och av apostlarna och de äldste och omtalade huru stora ting Gud hade gjort med dem.
And after arriving in Jerusalem, they were received by the church and the apostles and the elders. And they reported as many things as God did with them.
5 Men några ifrån fariséernas parti, vilka hade kommit till tro, stodo upp och sade att man borde omskära dem och bjuda dem att hålla Moses' lag.
But some of the men who believed from the sect of the Pharisees rose up, saying, It is necessary to circumcise them, and to command them to keep the law of Moses.
6 Då trädde apostlarna och de äldste tillsammans för att överlägga om denna sak.
And the apostles and the elders were assembled together to see about this matter.
7 Och sedan man länge hade förhandlat därom, stod Petrus upp och sade till dem: »Mina bröder, I veten själva att Gud, för lång tid sedan, bland eder utvalde mig att vara den genom vilkens mun hedningarna skulle få höra evangelii ord och komma till tro.
And when much debate occurred, Peter having risen up, he said to them, Men, brothers, ye know that from past days among us, God chose the Gentiles to hear through my mouth the word of the good news, and to believe.
8 Och Gud, som känner allas hjärtan, gav dem sitt vittnesbörd, därigenom att han lät dem, likaväl som oss, undfå den helige Ande.
And God, who knows the heart, testified to them, having given them the Holy Spirit, just as also to us.
9 Och han gjorde ingen åtskillnad mellan oss och dem, i det att han genom tron renade deras hjärtan.
And he made not one distinction between both us and them, having purified their hearts by faith.
10 Varför fresten I då nu Gud, genom att på lärjungarnas hals vilja lägga ett ok som varken våra fäder eller vi hava förmått bära?
Now therefore why do ye challenge God, to place a yoke upon the neck of the disciples, which neither our fathers nor we were able to bear?
11 Vi tro ju fastmer att det är genom Herren Jesu nåd som vi bliva frälsta, vi likaväl som de.»
But through the grace of the Lord Jesus, we believe to be saved, in the same way as those men also.
12 Då teg hela menigheten, och man hörde på Barnabas och Paulus, som förtäljde om huru stora tecken och under Gud genom dem hade gjort bland hedningarna.
And all the multitude kept silent, and they heard Barnabas and Paul describing how many signs and wonders God did among the Gentiles through them.
13 När de hade slutat att tala, tog Jakob till orda och sade: »Mina bröder, hören mig.
And after they were quiet, James answered, saying, Men, brothers, hear me.
14 Simeon har förtäljt huru Gud först så skickade, att han bland hedningarna fick ett folk som kunde kallas efter hans namn.
Simeon described how God first came to help, to take from the Gentiles a people for his name.
15 Därmed stämmer ock överens vad profeterna hava talat; ty så är skrivet:
And to this the words of the prophets agree, as it is written,
16 'Därefter skall jag komma tillbaka och åter bygga upp Davids förfallna hydda; ja, dess ruiner skall jag bygga upp och så upprätta den igen,
After these things I will return, and I will rebuild the tabernacle of David that has fallen. And I will rebuild the things of it that have been demolished, and I will restore it,
17 för att ock övriga människor skola söka Herren, alla hedningar som hava uppkallats efter mitt namn. Så säger Herren, han som skall göra detta,
so that the rest of men might seek the Lord, and all the Gentiles upon whom my name is called upon them, says the Lord, who does these things.
Known to God from the age are all his works. (aiōn g165)
19 Därför är min mening att man icke bör betunga sådana som hava varit hedningar, men omvänt sig till Gud,
Therefore I judge not to trouble those from the Gentiles who are turning to God,
20 utan allenast skriva till dem att de skola avhålla sig från avgudastyggelser och från otukt och från köttet av förkvävda djur och från blod.
but to write to them, to abstain from the pollutions of idols, and from fornication, and from what is strangled, and from blood.
21 Ty Moses har av ålder sina förkunnare i alla städer, då han ju var sabbat föreläses i synagogorna.»
For Moses from generations past, has from city to city those who preach him, being read in the synagogues on every sabbath.
22 Därefter beslöto apostlarna och de äldste, tillika med hela församlingen, att bland sig utvälja några män, som jämte Paulus och Barnabas skulle sändas till Antiokia; och de valde Judas, som kallades Barsabbas, och Silas, vilka bland bröderna voro ledande män.
Then it was decided by the apostles and the elders, with the whole assembly, to send men chosen from them to Antioch with Paul and Barnabas, namely, Judas called Barsabbas, and Silas, leading men among the brothers,
23 Och man översände genom dem följande skrivelse: »Apostlarna och de äldste, edra bröder, hälsa eder, I bröder av hednisk börd, som bon i Antiokia, Syrien och Cilicien.
after writing by their hand these things: The apostles, and the elders, and the brothers, to those down in Antioch and Syria and Cilicia, to the brothers of the Gentiles, greeting.
24 Alldenstund vi hava hört att några som hava kommit från oss hava förvirrat eder med sitt tal och väckt oro i edra själar, utan att de hava haft något uppdrag av oss,
Since we have heard that certain men who went out from us have troubled you with words, disturbing your souls, saying to be circumcised, and to keep the law, to whom we did not command,
25 så hava vi enhälligt kommit till det beslutet att utvälja några män, som vi skulle sända till eder jämte Barnabas och Paulus, våra älskade bröder,
it was decided by us, having become unanimous, to send chosen men to you with our beloved Barnabas and Paul,
26 vilka hava vågat sina liv för vår Herres, Jesu Kristi, namns skull.
men who have given over their lives for the name of our Lord Jesus Christ.
27 Alltså sända vi nu Judas och Silas, vilka ock muntligen skola kungöra detsamma för eder.
We have therefore sent Judas and Silas, themselves also declaring the same things by speech.
28 Den helige Ande och vi hava nämligen beslutit att icke pålägga eder någon ytterligare börda, utöver följande nödvändiga föreskrifter:
For it was decided by the Holy Spirit, and by us, to lay upon you not one greater burden than these necessary things:
29 att I skolen avhålla eder från avgudaofferskött och från blod och från köttet av förkvävda djur och från otukt. Om I noga tagen eder till vara för detta, så skall det gå eder väl. Faren väl.»
to abstain from things sacrificed to idols, and from blood, and from things strangled, and from fornication, keeping yourselves from which, ye will do well. Be strong.
30 De fingo så begiva sig åstad och kommo ned till Antiokia. Där kallade de tillsammans menigheten och lämnade fram brevet.
Indeed therefore after being dismissed, they came to Antioch, and having gathered the multitude together, they delivered the letter.
31 Och när menigheten läste detta, blevo de glada över det hugnesamma budskapet.
And after reading it, they rejoiced for the encouragement.
32 Judas och Silas, som själva voro profeter, talade därefter många förmaningens ord till bröderna och styrkte dem.
And Judas and Silas, being themselves also prophets, exhorted the brothers by much speech, and strengthened them.
33 Och sedan de hade uppehållit sig där någon tid, fingo de i frid fara ifrån bröderna tillbaka till dem som hade sänt dem.
And after spending some time, they were dismissed with peace from the brothers to the apostles.
[This verse is not in the majority of the Greek manuscripts.]
35 Men Paulus och Barnabas vistades fortfarande i Antiokia, där de undervisade och, jämte många andra förkunnade evangelii ord från Herren.
But Paul and Barnabas continued in Antioch, teaching and preaching good news, the word of the Lord, with many others also.
36 Efter någon tid sade Paulus till Barnabas: »Låt oss nu fara tillbaka och besöka våra bröder, i alla de städer där vi hava förkunnat Herrens ord, och se till, huru det är med dem.»
And after some days Paul said to Barnabas, After returning, surely we could help our brothers in every city in which we proclaimed the word of the Lord, how they fare.
37 Barnabas ville då att de skulle taga med sig Johannes, som ock kallades Markus.
And Barnabas wanted to take along John called Mark.
38 Men Paulus fann icke skäligt att taga med sig en man som hade övergivit dem i Pamfylien och icke följt med dem till deras arbete.
But Paul thought it not worthy to bring along this man who withdrew from them from Pamphylia, and not having gone with them to the work.
39 Och så skarp blev deras tvist att de skilde sig ifrån varandra; och Barnabas tog med sig Markus och avseglade till Cypern.
Therefore a provocation developed, so as for them to separate from each other, and Barnabas to sail for Cyprus, after taking Mark,
40 Men Paulus utvalde åt sig Silas; och sedan han av bröderna hade blivit anbefalld åt Herrens nåd, begav han sig åstad
but Paul, having selected Silas, went forth after being delivered to the grace of God by the brothers.
41 och färdades genom Syrien och Cilicien och styrkte församlingarna. V. 34 se Nya testamentets text i Ordförkl.
And he passed through Syria and Cilicia, encouraging the congregations.
