Apostlagärningarna 14
1 På samma sätt tillgick det i Ikonium: de gingo in i judarnas synagoga och talade så, att en stor hop av både judar och greker kommo till tro;
It came to pass now in Iconium according to the same entering they into the synagogue of the Jews and speaking so that to believe of Jews both and Greeks a great number.
2 men de judar som voro ohörsamma retade upp hedningarna och väckte deras förbittring mot bröderna.
The however (disobeying *N(k)O*) Jews stirred up and they poisoned the minds of the Gentiles against the brothers.
3 Så vistades de där en längre tid och predikade frimodigt, i förtröstan på Herren, och han gav vittnesbörd åt sitt nådesord, i det att han lät tecken och under ske genom dem.
A long indeed therefore time they stayed speaking boldly about the Lord who is bearing witness (to *n*) the word of the grace of Him, (and *k*) granting signs and wonders to be done through the hands of them.
4 Men folket i staden delade sig, så att somliga höllo med judarna, andra åter med apostlarna.
Was divided now the multitude of the city, and some indeed were with the Jews, some however with the apostles.
5 Och när sedan, både ibland hedningar och ibland judar med deras föreståndare, en storm hade blivit uppväckt emot dem, och man ville misshandla och stena dem,
When then there was a rush of the Gentiles both and Jews with the rulers of them to mistreat and to stone them,
6 flydde de, så snart de förstodo huru det var, till städerna Lystra och Derbe i Lykaonien och till trakten omkring dem.
having become aware they fled to the cities of Lycaonia, Lystra and Derbe and the surrounding region,
7 Och där förkunnade de evangelium.
and there and there evangelising they were continuing.
8 I Lystra fanns nu en man som satt där oförmögen att bruka sina fötter, ty allt ifrån sin moders liv hade han varit ofärdig och hade aldrig kunnat gå.
And a certain man crippled in Lystra in the feet was sitting, lame from [the] womb of [the] mother of him (being *k*) who never (walked. *N(k)O*)
9 Denne hörde på, när Paulus talade. Och då Paulus fäste sina ögon på honom och såg att han hade tro, så att han kunde bliva botad,
This [man] (heard *N(k)O*) Paul speaking, who having looked intently at him and having seen that he has faith to be healed,
10 sade han med hög röst: »Res dig upp och stå på dina fötter.» Då sprang mannen upp och begynte gå.
said in a loud (*ko*) voice; do stand on the feet of you (upright! *NK(o)*) And (he sprang up *N(k)O*) and was walking.
11 När folket såg vad Paulus hade gjort, hovo de upp sin röst och ropade på lykaoniskt tungomål: »Gudarna hava stigit ned till oss i människogestalt.»
(And *N(k)O*) the crowds having seen what did (*k*) Paul lifted up the voice of them in Lycaonian saying; The gods having become like as men have come down to us;
12 Och de kallade Barnabas för Jupiter, men Paulus kallade de för Merkurius, eftersom det var han som förde ordet.
They were calling then (one *k*) Barnabas Zeus, other Paul Hermes, because he himself was the leading speaker.
13 Och prästen vid det Jupiterstempel som låg utanför staden förde fram tjurar och kransar till portarna och ville jämte folket anställa ett offer.
(And *N(k)O*) the priest of Zeus who is being just outside the city (of them *k*) oxen and wreaths to the gates having brought with the crowds was desiring to sacrifice.
14 Men när apostlarna, Barnabas och Paulus, fingo höra detta, revo de sönder sina kläder och sprungo ut bland folket och ropade
Having heard however the apostles Barnabas and Paul having torn the garments (of them *NK(o)*) (rushed out *N(k)O*) into the crowd crying out
15 och sade: »I män, vad är det I gören? Också vi äro människor, av samma natur som I, och vi förkunna för eder evangelium, att I måsten omvända eder från dessa fåfängliga avgudar till den levande Guden, 'som har gjort himmelen och jorden och havet och allt vad i dem är'.
and saying; Men, why these things do you? Also we ourselves of like nature are with you men, evangelising to you from these vanities to turn to (*k*) God (who *k*) is living, who made the heaven and the earth and the sea and all the [things] in them,
16 Han har under framfarna släktens tider tillstatt alla hedningar att gå sina egna vägar.
who in the having past generations allowed all the nations to go in the ways of them;
17 Dock har han icke låtit sig vara utan vittnesbörd, ty han har bevisat eder välgärningar, i det han har givit eder regn och fruktbara tider från himmelen och så vederkvickt edra hjärtan med mat och glädje.»
(and yet and yet *N(k)O*) not without witness (Himself *N(k)O*) He has left (doing good, *N(k)O*) from heaven (to you *N(K)O*) rains giving and seasons fruitful, filling with food and gladness the hearts (of you. *N(K)O*)
18 Genom sådana ord stillade de med knapp nöd folket, så att man icke offrade åt dem.
And these things saying hardly they stopped the crowds not sacrificing to them.
19 Men några judar kommo dit från Antiokia och Ikonium. Dessa drogo folket över på sin sida och stenade Paulus och släpade honom ut ur staden, i tanke att han var död.
Came however from Antioch and Iconium Jews, and having persuaded the crowds and having stoned Paul they were dragging [him] outside the city (supposing *N(k)O*) him (to have died. *N(k)O*)
20 Men sedan lärjungarna hade samlat sig omkring honom, reste han sig upp och gick in i staden. Dagen därefter begav han sig med Barnabas åstad därifrån till Derbe.
When were sorrounding however the disciples him having risen up he entered into the city And on the next day he went away with Barnabas to Derbe.
21 Och de förkunnade evangelium i den staden och vunno ganska många lärjungar. Sedan vände de tillbaka till Lystra och Ikonium och Antiokia
Having evangelised then the city that and having discipled many they returned to Lystra and (to *no*) Iconium and (to *no*) Antioch;
22 och styrkte lärjungarnas själar, i det de förmanade dem att stå fasta i tron och sade dem, att det är genom mycken bedrövelse som vi måste ingå i Guds rike.
strengthening the souls of the disciples, exhorting [them] to continue in the faith and that through many tribulations it behooves us to enter into the kingdom of God.
23 Därefter utvalde de åt dem »äldste» för var särskild församling och anbefallde dem efter bön och fastor åt Herren, som de nu trodde på.
Having chosen now for them in every church elders, having prayed with fasting they committed them to the Lord in whom they had believed.
24 Sedan färdades de vidare genom Pisidien och kommo till Pamfylien.
And having passed through Pisidia they came to (*no*) Pamphylia,
25 Där förkunnade de ordet i Perge och foro sedan ned till Attalia.
and having spoken in Perga the word they went down to Attalia;
26 Därifrån avseglade de till Antiokia, samma ort varifrån de hade blivit utsända, sedan man hade anbefallt dem åt Guds nåd, för det verk som de nu hade fullbordat.
And from there And from there they sailed to Antioch, from where they had committed to the grace of God for the work that they had fulfilled.
27 Och när de hade kommit dit, kallade de tillhopa församlingen och omtalade för dem huru stora ting Gud hade gjort med dem, och huru han för hedningarna hade öppnat en dörr till tro.
Having arrived now and having gathered together the church (they were declaring *N(k)O*) how much did God with them and that He had opened to the Gentiles a door of faith.
28 Sedan vistades de där hos lärjungarna en ganska lång tid.
They were remaining then (there *k*) time no little with the disciples.
