Apostlagärningarna 12
1 Vid den tiden lät konung Herodes gripa och misshandla några av dem som hörde till församlingen.
Now, about that time, King Herod arrested certain members of the Church, in order to ill-treat them;
2 Och Jakob, Johannes' broder, lät han avrätta med svärd.
and James, John's brother, he beheaded.
3 När han såg att detta behagade judarna, fortsatte han och lät fasttaga också Petrus. Detta skedde under det osyrade brödets högtid.
Finding that this gratified the Jews, he proceeded to seize Peter also; these being the days of Unleavened Bread.
4 Och sedan han hade gripit honom, satte han honom i fängelse och uppdrog åt fyra vaktavdelningar krigsmän, vardera på fyra man, att bevaka honom; och hans avsikt var att efter påsken ställa honom fram inför folket.
He had him arrested and lodged in jail, handing him over to the care of sixteen soldiers; and intended after the Passover to bring him out again to the people.
5 Under tiden förvarades Petrus i fängelset, men församlingen bad enträget till Gud för honom.
So Peter was kept in prison; but long and fervent prayer was offered to God by the Church on his behalf.
6 Natten före den dag då Herodes tänkte draga honom inför rätta låg Petrus och sov mellan två krigsmän, fängslad med två kedjor; och utanför dörren voro väktare utsatta till att bevaka fängelset.
Now when Herod was on the point of taking him out of prison, that very night Peter was asleep between two soldiers, bound with two chains, and guards were on duty outside the door.
7 Då stod plötsligt en Herrens ängel där, och ett sken lyste i rummet. Och han stötte Petrus i sidan och väckte honom och sade: »Stå nu strax upp»; och kedjorna föllo ifrån hans händer.
Suddenly an angel of the Lord stood by him, and a light shone in the cell; and, striking Peter on the side, he woke him and said, "Rise quickly." Instantly the chains dropped off his wrists.
8 Ängeln sade ytterligare till honom: »Omgjorda dig, och tag på dig dina sandaler.» Och han gjorde så. därefter sade ängeln till honom: »Tag din mantel på dig och följ mig.»
"Fasten your girdle," said the angel, "and tie on your sandals." He did so. Then the angel said, "Throw your cloak round you, and follow me."
9 Och Petrus gick ut och följde honom; men han förstod icke att det som skedde genom ängeln var något verkligt, utan trodde att det var en syn han såg.
So Peter went out, following him, yet could not believe that what the angel was doing was real, but supposed that he saw a vision.
10 När de så hade gått genom första och andra vakten, kommo de till järnporten som ledde ut till staden. Den öppnade sig för dem av sig själv, och de trädde ut och gingo en gata fram; och i detsamma försvann ängeln ifrån honom.
And passing through the first ward and the second, they came to the iron gate leading into the city. This opened to them of itself; and, going out, they passed on through one of the streets, and then suddenly the angel left him.
11 När sedan Petrus kom till sig igen, sade han: »Nu vet jag och är förvissad om att Herren har utsänt sin ängel och räddat mig ur Herodes' hand och undan allt det som det judiska folket hade väntat sig.»
Peter coming to himself said, "Now I know for certain that the Lord has sent His angel and has rescued me from the power of Herod and from all that the Jewish people were anticipating."
12 När han alltså hade förstått huru det var, gick han till det hus där Maria bodde, hon som var moder till den Johannes som ock kallades Markus; där voro ganska många församlade och bådo.
So, after thinking things over, he went to the house of Mary, the mother of John surnamed Mark, where a large number of people were assembled, praying.
13 Då han nu klappade på portdörren, kom en tjänsteflicka, vid namn Rode, för att höra vem det var.
When he knocked at the wicket in the door, a maidservant named Rhoda came to answer the knock;
14 Och när hon kände igen Petrus' röst, öppnade hon i sin glädje icke porten, utan skyndade in och berättade att Petrus stod utanför porten.
and recognizing Peter's voice, for very joy she did not open the door, but ran in and told them that Peter was standing there.
15 Då sade de till henne: »Du är från dina sinnen.» Men hon bedyrade att det var såsom hon hade sagt. Då sade de: »Det är väl hans ängel.»
"You are mad," they said. But she strenuously maintained that it was true. "It is his guardian angel," they said.
16 Men Petrus fortfor att klappa; och när de öppnade, sågo de med häpnad att det var han.
Meanwhile Peter went on knocking, until at last they opened the door and saw that it was really he, and were filled with amazement.
17 Och han gav tecken åt dem med handen att de skulle tiga, och förtäljde för dem huru Herren hade fört honom ut ur fängelset. Och han tillade: »Låten Jakob och de andra bröderna få veta detta.» Sedan gick han därifrån och begav sig till en annan ort.
But he motioned with his hand for silence, and then described to them how the Lord had brought him out of the prison. "Tell all this to James and the brethren," he added. Then he left them, and went to another place.
18 Men när det hade blivit dag, uppstod bland krigsmännen en ganska stor oro och undran över vad som hade blivit av Petrus.
When morning came, there was no little commotion among the soldiers, as to what could possibly have become of Peter.
19 När så Herodes ville hämta honom, men icke fann honom, anställde han rannsakning med väktarna och bjöd att de skulle föras bort till bestraffning. Därefter for han ned från Judeen till Cesarea och vistades sedan där.
And when Herod had had him searched for and could not find him, after sharply questioning the guards he ordered them away to execution. He then went down from Judaea to Caesarea and remained there.
20 Men han hade fattat stor ovilja mot tyrierna och sidonierna. Dessa infunno sig nu gemensamt hos honom; och sedan de hade fått Blastus, konungens kammarherre, på sin sida, bådo de om fred, ty deras land hade sin näring av konungens.
Now the people of Tyre and Sidon had incurred Herod's violent displeasure. So they sent a large deputation to wait on him; and having secured the good will of Blastus, his treasurer, they begged the king to be friendly with them again, because their country was dependent on his for its food supply.
21 På utsatt dag klädde sig då Herodes i konungslig skrud och satte sig på tronen och höll ett tal till dem.
So, on an appointed day, Herod, having arrayed himself in royal robes, took his seat on the tribunal, and was haranguing them;
22 Då ropade folket: »En guds röst är detta, och icke en människas.»
and the assembled people kept shouting, "It is the voice of a god, and not of a man!"
23 Men i detsamma slog honom en Herrens ängel, därför att han icke gav Gud äran. Och han föll i en sjukdom som bestod däri att han uppfrättes av maskar, och så gav han upp andan.
Instantly an angel of the Lord struck him, because he had not given the glory to God, and being eaten up by worms, he died.
24 Men Guds ord hade framgång och utbredde sig.
But God's Message prospered, and converts were multiplied.
25 Och sedan Barnabas och Saulus hade fullgjort sitt uppdrag i Jerusalem och avlämnat understödet, vände de tillbaka och togo då med sig Johannes, som ock kallades Markus.
And Barnabas and Saul returned from Jerusalem, having discharged their mission, and they brought with them John, surnamed Mark.
