Apostlagärningarna 12
1 Vid den tiden lät konung Herodes gripa och misshandla några av dem som hörde till församlingen.
Now about that time Herod the king stretched forth his hands to afflict certain of the church.
2 Och Jakob, Johannes' broder, lät han avrätta med svärd.
And he killed James the brother of John with the sword.
3 När han såg att detta behagade judarna, fortsatte han och lät fasttaga också Petrus. Detta skedde under det osyrade brödets högtid.
And because he saw it pleased the Jews, he proceeded further to take Peter also. ( Then were the days of unleavened bread.)
4 Och sedan han hade gripit honom, satte han honom i fängelse och uppdrog åt fyra vaktavdelningar krigsmän, vardera på fyra man, att bevaka honom; och hans avsikt var att efter påsken ställa honom fram inför folket.
And when he had apprehended him, he put him in prison, and delivered him to four quaternions of soldiers to keep him; intending after the Passover to bring him forth to the people.
5 Under tiden förvarades Petrus i fängelset, men församlingen bad enträget till Gud för honom.
Peter therefore was kept in prison: but prayer was made without ceasing by the church to God for him.
6 Natten före den dag då Herodes tänkte draga honom inför rätta låg Petrus och sov mellan två krigsmän, fängslad med två kedjor; och utanför dörren voro väktare utsatta till att bevaka fängelset.
And when Herod would have brought him forth, the same night Peter was sleeping between two soldiers, bound with two chains: and the keepers before the door kept the prison.
7 Då stod plötsligt en Herrens ängel där, och ett sken lyste i rummet. Och han stötte Petrus i sidan och väckte honom och sade: »Stå nu strax upp»; och kedjorna föllo ifrån hans händer.
And, behold, the angel of the Lord came upon him, and a light shone in the prison: and he smote Peter on the side, and raised him up, saying, Arise quickly. And his chains fell off from his hands.
8 Ängeln sade ytterligare till honom: »Omgjorda dig, och tag på dig dina sandaler.» Och han gjorde så. därefter sade ängeln till honom: »Tag din mantel på dig och följ mig.»
And the angel said to him, Gird thyself, and bind on thy sandals. And so he did. And he saith to him, Cast thy garment about thee, and follow me.
9 Och Petrus gick ut och följde honom; men han förstod icke att det som skedde genom ängeln var något verkligt, utan trodde att det var en syn han såg.
And he went out, and followed him; and knew not that it was true which was done by the angel; but thought he saw a vision.
10 När de så hade gått genom första och andra vakten, kommo de till järnporten som ledde ut till staden. Den öppnade sig för dem av sig själv, och de trädde ut och gingo en gata fram; och i detsamma försvann ängeln ifrån honom.
When they were past the first and the second guard, they came to the iron gate that leadeth to the city; which opened to them of its own accord: and they went out, and passed on through one street; and immediately the angel departed from him.
11 När sedan Petrus kom till sig igen, sade han: »Nu vet jag och är förvissad om att Herren har utsänt sin ängel och räddat mig ur Herodes' hand och undan allt det som det judiska folket hade väntat sig.»
And when Peter had come to himself, he said, Now I know with certainty, that the Lord hath sent his angel, and hath delivered me out of the hand of Herod, and from all the expectation of the people of the Jews.
12 När han alltså hade förstått huru det var, gick han till det hus där Maria bodde, hon som var moder till den Johannes som ock kallades Markus; där voro ganska många församlade och bådo.
And when he had considered the thing, he came to the house of Mary the mother of John, whose surname was Mark; where many were gathered together praying.
13 Då han nu klappade på portdörren, kom en tjänsteflicka, vid namn Rode, för att höra vem det var.
And as Peter knocked at the door of the gate, a maid came to answer, named Rhoda.
14 Och när hon kände igen Petrus' röst, öppnade hon i sin glädje icke porten, utan skyndade in och berättade att Petrus stod utanför porten.
And when she knew Peter’s voice, she opened not the gate for gladness, but ran in, and told that Peter stood before the gate.
15 Då sade de till henne: »Du är från dina sinnen.» Men hon bedyrade att det var såsom hon hade sagt. Då sade de: »Det är väl hans ängel.»
And they said to her, Thou art mad. But she constantly affirmed that it was even so. Then they said, It is his angel.
16 Men Petrus fortfor att klappa; och när de öppnade, sågo de med häpnad att det var han.
But Peter continued knocking: and when they had opened the door, and saw him, they were astonished.
17 Och han gav tecken åt dem med handen att de skulle tiga, och förtäljde för dem huru Herren hade fört honom ut ur fängelset. Och han tillade: »Låten Jakob och de andra bröderna få veta detta.» Sedan gick han därifrån och begav sig till en annan ort.
But he, beckoning to them with the hand to hold their peace, declared to them how the Lord had brought him out of the prison. And he said, Go show these things to James, and to the brethren. And he departed, and went into another place.
18 Men när det hade blivit dag, uppstod bland krigsmännen en ganska stor oro och undran över vad som hade blivit av Petrus.
Now as soon as it was day, there was no small stir among the soldiers, what was become of Peter.
19 När så Herodes ville hämta honom, men icke fann honom, anställde han rannsakning med väktarna och bjöd att de skulle föras bort till bestraffning. Därefter for han ned från Judeen till Cesarea och vistades sedan där.
And when Herod had sought for him, and found him not, he examined the keepers, and commanded that they should be put to death. And he went down from Judaea to Caesarea, and there abode.
20 Men han hade fattat stor ovilja mot tyrierna och sidonierna. Dessa infunno sig nu gemensamt hos honom; och sedan de hade fått Blastus, konungens kammarherre, på sin sida, bådo de om fred, ty deras land hade sin näring av konungens.
And Herod was highly displeased with them of Tyre and Sidon: but they came with one accord to him, and, having made Blastus the king’s chamberlain their friend, desired peace; because their country was nourished by the king’s country.
21 På utsatt dag klädde sig då Herodes i konungslig skrud och satte sig på tronen och höll ett tal till dem.
And upon a set day Herod, arrayed in royal apparel, sat upon his throne, and made an oration to them.
22 Då ropade folket: »En guds röst är detta, och icke en människas.»
And the people gave a shout, saying, It is the voice of a god, and not of a man.
23 Men i detsamma slog honom en Herrens ängel, därför att han icke gav Gud äran. Och han föll i en sjukdom som bestod däri att han uppfrättes av maskar, och så gav han upp andan.
And immediately the angel of the Lord smote him, because he gave not God the glory: and he was eaten by worms, and died.
24 Men Guds ord hade framgång och utbredde sig.
But the word of God grew and multiplied.
25 Och sedan Barnabas och Saulus hade fullgjort sitt uppdrag i Jerusalem och avlämnat understödet, vände de tillbaka och togo då med sig Johannes, som ock kallades Markus.
And Barnabas and Saul returned from Jerusalem, when they had fulfilled their ministry, and took with them John, whose surname was Mark.
