Apostlagärningarna 12
1 Vid den tiden lät konung Herodes gripa och misshandla några av dem som hörde till församlingen.
To nathuem ah Herod siangpahrang loe kricaanawk pacaekthlaek hanah khopoek.
2 Och Jakob, Johannes' broder, lät han avrätta med svärd.
Anih mah Johan ih amnawk Jakob to sumsen hoiah hum.
3 När han såg att detta behagade judarna, fortsatte han och lät fasttaga också Petrus. Detta skedde under det osyrade brödets högtid.
Anih mah to tiah ka sak pongah Judah kaminawk anghoe o, tiah panoek naah, Piter doeh naeh hanah pacaeng. (To atue loe taeh thuh ai ih takaw caakhaih poih niah oh.)
4 Och sedan han hade gripit honom, satte han honom i fängelse och uppdrog åt fyra vaktavdelningar krigsmän, vardera på fyra man, att bevaka honom; och hans avsikt var att efter påsken ställa honom fram inför folket.
Anih mah Piter to naeh moe, thongim pakhrak; Herod ih Easter poih boeng pacoengah, anih to kaminawk hma ah lok ka caek han, tiah a poek pongah, anih to abu palito misatuh kaminawk a toepsak.
5 Under tiden förvarades Petrus i fängelset, men församlingen bad enträget till Gud för honom.
Piter to thongim thungah paung: toe kricaanawk mah anih han boeng ai ah Sithaw khae lawkthuih pae o.
6 Natten före den dag då Herodes tänkte draga honom inför rätta låg Petrus och sov mellan två krigsmän, fängslad med två kedjor; och utanför dörren voro väktare utsatta till att bevaka fängelset.
Herod mah anih lokcaekhaih atue phak tom naah, Piter to misatuh kami hnik salakah iih o sak moe, sumqui hnetto hoiah pathlet o: thongim thok hma ah loe toepkung kami hnetto oh hoi.
7 Då stod plötsligt en Herrens ängel där, och ett sken lyste i rummet. Och han stötte Petrus i sidan och väckte honom och sade: »Stå nu strax upp»; och kedjorna föllo ifrån hans händer.
Khenah, Angraeng ih van kami anih khaeah angzoh moe, aanghaih mah thongim thung to toeh: anih mah Piter to panak ah tabaeng pae dop moe, palawt, Karangah angthawk ah, tiah a naa. To naah anih ban ih sumqui doeh angkhring pae roep.
8 Ängeln sade ytterligare till honom: »Omgjorda dig, och tag på dig dina sandaler.» Och han gjorde så. därefter sade ängeln till honom: »Tag din mantel på dig och följ mig.»
Van kami mah anih khaeah, Kahni to angkhuk ah loe, khokpanai abuen ah, tiah a naa. A thuih ih lok baktih toengah Piter mah sak. Anih mah Piter khaeah, Kahni to angkhuk ah loe, ka hnukah bangah, tiah a naa.
9 Och Petrus gick ut och följde honom; men han förstod icke att det som skedde genom ängeln var något verkligt, utan trodde att det var en syn han såg.
Anih loe tacawt moe, a hnukah bang; to tiah van kami mah sak ih hmuen loe tangtang ni, tiah Piter mah panoek ai; hmuen hnuksakhaih kalang mue ka hnuk, tiah a poek.
10 När de så hade gått genom första och andra vakten, kommo de till järnporten som ledde ut till staden. Den öppnade sig för dem av sig själv, och de trädde ut och gingo en gata fram; och i detsamma försvann ängeln ifrån honom.
Imkhaan maeto hoi hnetto a poeng hoi moe, avang thung caehhaih sum khongkha to a phak hoi; thok loe angmah koehah amongh: a caeh hoi poe moe, loklam maeto a caeh hoi poe pacoengah, van kami mah anih to caehtaak.
11 När sedan Petrus kom till sig igen, sade han: »Nu vet jag och är förvissad om att Herren har utsänt sin ängel och räddat mig ur Herodes' hand och undan allt det som det judiska folket hade väntat sig.»
Piter mah, Angraeng mah angmah ih van kami to patoeh moe, Herod ih ban hoi Judah kaminawk poekhaih thung hoiah ang loisak boeh, tito vaihi ka panoek boeh, tiah thuih.
12 När han alltså hade förstått huru det var, gick han till det hus där Maria bodde, hon som var moder till den Johannes som ock kallades Markus; där voro ganska många församlade och bådo.
To tiah a poek pacoengah, Mark, tiah ahmin kangtha paek o ih Johan amno Meri im ah a caeh, to ahmuen ah paroeai kaminawk nawnto amkhueng o moe, lawkthuih o.
13 Då han nu klappade på portdörren, kom en tjänsteflicka, vid namn Rode, för att höra vem det var.
Piter mah thok to takhuek, Rhoda, tiah ahmin kaom nongpata maeto loe thok paong hanah thok taengah caeh.
14 Och när hon kände igen Petrus' röst, öppnade hon i sin glädje icke porten, utan skyndade in och berättade att Petrus stod utanför porten.
Anih mah Piter ih lok ni, tiah panoek naah, oep loiah thok paong pae ai ah, imthung ah cawnh pae lat, Piter thok taengah angdoet, tiah a thuih pae.
15 Då sade de till henne: »Du är från dina sinnen.» Men hon bedyrade att det var såsom hon hade sagt. Då sade de: »Det är väl hans ängel.»
Nihcae mah to nongpata khaeah, Nam thu boeh ta ni, tiah a naa o. Toe anih mah tangtang ni kang thuih o, tiah a naa. To naah nihcae mah anih ih van kami mue, tiah a naa o.
16 Men Petrus fortfor att klappa; och när de öppnade, sågo de med häpnad att det var han.
Toe Piter mah thok to takhuek let bae: thok paongh pae o naah, anih to a hnuk o, nihcae loe dawnrai hoiah oh o.
17 Och han gav tecken åt dem med handen att de skulle tiga, och förtäljde för dem huru Herren hade fört honom ut ur fängelset. Och han tillade: »Låten Jakob och de andra bröderna få veta detta.» Sedan gick han därifrån och begav sig till en annan ort.
Piter mah nihcae khaeah anghngai o duem hanah ban hoi angmathaih paek, to pacoengah Angraeng mah anih thongim thung hoi loisakhaih kawng to a thuih pae. Piter mah nihcae khaeah, Caeh oh loe, Jakob hoi nawkamyanawk khaeah hae hmuen kawng hae thuih pae oh, tiah a naa. To pacoengah anih loe tacawt moe, ahmuen kalah bangah caeh.
18 Men när det hade blivit dag, uppstod bland krigsmännen en ganska stor oro och undran över vad som hade blivit av Petrus.
Khawnbang khodai naah loe, Piter kawbangmaw oh ving boeh, tiah thuih o moe, misatuh kaminawk salakah lokpunghaih to oh.
19 När så Herodes ville hämta honom, men icke fann honom, anställde han rannsakning med väktarna och bjöd att de skulle föras bort till bestraffning. Därefter for han ned från Judeen till Cesarea och vistades sedan där.
Herod mah anih to pakrong, toe hnu ai, to naah Herod mah thongim toep misatuh kaminawk to lokcaek moe, hum hanah lokpaek. To pacoengah anih loe Judea hoi Caesarea ah caeh moe, toah khosak.
20 Men han hade fattat stor ovilja mot tyrierna och sidonierna. Dessa infunno sig nu gemensamt hos honom; och sedan de hade fått Blastus, konungens kammarherre, på sin sida, bådo de om fred, ty deras land hade sin näring av konungens.
Herod loe Tura hoi Sidon vangpui ah kaom kaminawk nuiah anghoe ai: toe nihcae loe palung maeto amhonghaih hoiah anih khaeah angzoh o, nihcae loe siangpahrang prae thungah caaknaek pakrong o pongah, siangpahrang ukhaih thungah toksah Blasta to ampui ah sak o moe, siangpahrang palungphui han ai ah tahmenhaih hnik o.
21 På utsatt dag klädde sig då Herodes i konungslig skrud och satte sig på tronen och höll ett tal till dem.
Khaeh ih ani phak naah, Herod loe siangpahrang khukbuen hoiah amthoep, angmah ih angraeng tangkhang nuiah anghnut moe, nihcae khaeah lokthuih.
22 Då ropade folket: »En guds röst är detta, och icke en människas.»
To naah kaminawk mah, hae loe kami ih lok na ai, sithaw ih lok ni, tiah hang o.
23 Men i detsamma slog honom en Herrens ängel, därför att han icke gav Gud äran. Och han föll i en sjukdom som bestod däri att han uppfrättes av maskar, och så gav han upp andan.
Herod mah Sithaw lensawkhaih pakoeh ai pongah, akra ai ah Angraeng ih van kami mah anih to boh maat: alungnawk mah anih to caak o moe, duek.
24 Men Guds ord hade framgång och utbredde sig.
Toe Sithaw ih lok loe qoengh moe, pung tahang.
25 Och sedan Barnabas och Saulus hade fullgjort sitt uppdrag i Jerusalem och avlämnat understödet, vände de tillbaka och togo då med sig Johannes, som ock kallades Markus.
A sak hoi ih tok boeng pacoengah, Barnabas hoi Saul loe Jerusalem hoiah amlaem hoi; nihnik mah Mark, tiah kawk o ih Johan doeh a caeh hoi haih.
