< Apostlagärningarna 11 >
1 Men apostlarna och de bröder som voro i Judeen fingo höra att också hedningarna hade tagit emot Guds ord.
Почули ж апостоли та брати, котрі були в Юдеї, що й погане прийняли слово Боже.
2 När så Petrus kom upp till Jerusalem, begynte de som voro omskurna gå till rätta med honom;
І як прийшов Петр у Єрусалим, змагались із ним ті, що від обрізання,
3 de sade: »Du har ju besökt oomskurna män och ätit med dem.»
кажучи: Що до людей, обрізання немаючих, ходив єси і їв з ними.
4 Då begynte Petrus från början och omtalade för dem allt i följd och ordning; han sade:
Почавши ж Петр, виложив їм рядом, говорячи:
5 »Jag var i staden Joppe, stadd i bön; då såg jag under hänryckning i en syn någonting komma ned, som liknade en stor linneduk, vilken fasthölls vid de fyra hörnen och sänktes ned från himmelen; och det kom ända ned till mig.
Був я в городі, Йоппиї, і молячись бачив у захопленню видїннє: посудину якусь, що сходила, наче обрус великий, по чотирох кінцях спусканий з неба; і прийшов аж до мене.
6 Och jag betraktade det och gav akt därpå; då fick jag däri se fyrfota djur, sådana som leva på jorden, tama och vilda, så ock krälande djur och himmelens fåglar.
Зазирнувши в него і розглянувши, бачив чотироногих землі, і зьвірів, і повзючих, і птиць небесних.
7 Jag hörde ock en röst säga till mig: 'Stå upp, Petrus, slakta och ät.'
І чув я голос, що глаголав до мене: Встань, Петре, заколи та й їж.
8 Men jag svarade: 'Bort det, Herre! Aldrig har något oheligt eller orent kommit i min mun.'
Я ж сказав: Нї, Господи, бо ніщо погане або нечисте ніколи не входило в уста мої.
9 För andra gången talade en röst från himmelen: 'Vad Gud har förklarat för rent, det må du icke hålla för oheligt.'
Відказав же мені голос удруге з неба: Що Бог очистив, ти не погань,
10 Detta skedde tre gånger efter varandra; sedan drogs alltsammans åter upp till himmelen.
Се сталось тричі, і знов потягнено було все на небо.
11 Och i detsamma kommo tre män, som hade blivit sända till mig från Cesarea, och stannade framför huset där vi voro.
І ось зараз три чоловіки прийшли в господу, де я був, послані з Кесариї до мене.
12 Och Anden sade till mig att jag skulle följa med dem, utan att göra någon åtskillnad mellan folk och folk. Också de sex bröder som äro här kommo med mig; och vi gingo in i mannens hus.
Сказав же мені Дух ійти з ними, нічого не розбираючи. Пішли яе зо мною і шість братів, і ввійшли ми в господу до чоловіка;
13 Och han berättade för oss huru han hade sett ängeln träda in i hans hus, och att denne hade sagt: 'Sänd åstad till Joppe och låt hämta Simon, som ock kallas Petrus.
і звістив нам, як видїв ангела в господі своїй, що став і глаголав йому: Пішли в Йоппию людей, та поклич Симона, званого Петром.
14 Han skall tala till dig ord genom vilka du skall bliva frälst, du själv och hela ditt hus.'
Він глаголати ме слова до тебе котрими спасеш ся ти й увесь дім твій.
15 Och när jag hade begynt tala, föll den helige Ande på dem, alldeles såsom det under den första tiden skedde med oss.
Як же став я говорити, найшов Дух сьвятий на них, як і на нас у починї.
16 Då kom jag ihåg Herrens ord, huru han hade sagt: 'Johannes döpte med vatten, men I skolen bliva döpta i helig ande.'
Згадав я тоді слово Господнє, як глаголав він: Йоан хрестив водою, а ви будете хреститись Духом сьвятим.
17 Då alltså Gud åt dem hade givit samma gåva som åt oss, som hava kommit till tro på Herren Jesus Kristus, huru skulle då jag hava kunnat sätta mig emot Gud?»
Коли ж рівний дар дав їм Бог, як і нам, що увірували в Господа Ісуса Христа, то хто ж я такий, щоб міг заборонити Богові?
18 När de hade hört detta, gåvo de sig till freds och prisade Gud och sade: »Så har då Gud också åt hedningarna förlänat den bättring som för till liv.»
Вислухавши се, замовкли, і славили Бога, говорячи: То й поганам дав Бог покаяннє в життє!
19 De som hade blivit kringspridda genom den förföljelse som utbröt för Stefanus' skull drogo emellertid omkring ända till Fenicien och Cypern och Antiokia, men förkunnade icke ordet för andra än för judar.
Ті ж, що порозсипались від гонення, що сталось на Стефана, пійшли аж у Финикию, Кипр і Антиохию, нікому не проповідуючи слова, тільки одним Жидам.
20 Dock funnos bland dem några män från Cypern och Cyrene, som när de kommo till Antiokia, också talade till grekerna och för dem förkunnade evangelium om Herren Jesus.
Були ж деякі з них люде з Кипру і Киринеї, котрі, прийшовши в Антиохию, говорили до Єленян, благовіствуючи Господа Ісуса.
21 Och Herrens hand var med dem, och en stor skara kom till tro och omvände sig till Herren.
І була рука Господня з ними; і велике число увірувавши, навернулись до Господа.
22 Ryktet härom nådde församlingen i Jerusalem; och de sände då Barnabas till Antiokia.
Дійшло ж про них слово до ушей церкви, що в Єрусалимі, і післали Варнаву, щоб пійшов аж до Антиохиї;
23 När han kom dit och fick se vad Guds nåd hade verkat, blev han glad och förmanade dem alla att med hjärtats fasta föresats stadigt hålla sig till Herren.
котрий прийшовши і видївши ласку Божу, зрадїв, і молив усїх, щоб у постановленню серця пробували в Господї.
24 Ty han var en god man och full av helig ande och tro. Och ganska mycket folk blev ytterligare fört till Herren.
Бо був чоловік добрий, повний Духа сьвятого й віри; і прихилилось доволї народу до Господа.
25 Sedan begav han sig åstad till Tarsus för att uppsöka Saulus.
Вийшов же Варнава в Тарс шукати Павла,
26 Och när han hade träffat honom, tog han honom med sig till Antiokia. Ett helt år hade de sedan sin umgängelse inom församlingen och undervisade ganska mycket folk. Och det var i Antiokia som lärjungarna först begynte kallas »kristna».
і, знайшовши його, привів його в Антиохию. Стало ся ж, що вони цїлий рік збирались у церкві, і навчали багато народу, і ученики в Антиохиї стали найперш звати ся Християнами.
27 Vid den tiden kommo några profeter från Jerusalem ned till Antiokia.
Тих же днів прийшли з Єрусалиму пророки в Антиохию.
28 Och en av dem, vid namn Agabus, trädde upp och gav genom Andens ingivelse till känna att en stor hungersnöd skulle komma över hela världen; den kom också på Klaudius' tid.
Ставши ж один з них, на ймя Агав, віщував духом, що велика голоднеча мав бути по всій вселеннїй, яка й постала за Кдавдия кесаря.
29 Då bestämde lärjungarna att de, var och en efter sin förmåga, skulle sända något till understöd åt de bröder som bodde i Judeen.
З учеників же, скільки хто міг, постановив кожен з них післати на допомогу братам, що жили в Юдеї.
30 Detta gjorde de också, och genom Barnabas och Saulus översände de det till de äldste.
Що й зробили, піславши до старших через руки Варнави та Савла.