2 Timotheosbrevet 4

1 Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och Kristus Jesus, inför honom som skall döma levande och döda, jag uppmanar dig vid hans tillkommelse och hans rike:

Hagi Timotiga Anumzamofo avufine, Krais Jisasi avufima kasefa huza mani'naza vahe'ene, fri vahe'ene refko huzmantesia ne'mofo avufi, Agra'ama eama nehinkeno, Agri'a mona kumamo efore hania knagura,

2 Predika ordet, träd upp i tid och otid, bestraffa, tillrättavisa, förmana med allt tålamod och med undervisning i alla stycken.

knare nanekea huzamasmio, kva hu'nenka kna'arero amne knarero, havi knarera zamazeri fatgo nehunka, hazenke hanazana, hanave kefinti zamazeri fatgo nehunka, kzone kefinti zamazeri fru nehunka, kavesra osunka kazigazi hunka knare naneke huama huo.

3 Ty den tid kommer, då de icke längre skola fördraga den sunda läran, utan efter sina egna begärelser skola samla åt sig lärare hoptals, alltefter som det kliar dem i öronen,

Na'ankure mago knama enke'za vahe'mo'za knare kema antahizankura zamesra nehu'za, zamagra zamesiza nevariri'za zamesisia nanekema hanaza vahe zamage antegahaze.

4 en tid då de skola vända sina öron från sanningen, och i stället vända sig till fabler.

Tamage kea zamesra hunente'za agafa'a omne kere zamagu'a ante'za zamavririgahaze.

5 Men du, var nykter i allting, bär ditt lidande, utför en evangelists verk, fullgör i allo vad som tillhör ditt ämbete.

Hu'neanagi kagra knare antahintahi e'nerinka, maka knaza fore hanifina katazana e'nerinka, kazigazi hunka Kraisintega vahera zamare anto, Anumzamo'a eri'zama kami'nea eri'zana erivagaro.

6 Ty själv är jag nu på väg att offras, och tiden är inne, då jag skall bryta upp.

Na'ankure nagrira hago kofta knafi, waini ti ofama hazankna hu'za korani'a eri tagi atregahaze. Nagrama vanua knani'mo'a hago atupa nehie.

7 Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat mitt lopp, jag har bevarat tron.

Nagra namentintia azeri hanavetina mani'nena, knare ha' hu'na nagiama re'na e'noana hago ehanatue.

8 Nu ligger rättfärdighetens segerkrans tillreds åt mig, och Herren, den rättfärdige domaren, skall giva den åt mig på »den dagen», och icke åt mig allenast, utan åt alla som hava älskat hans tillkommelse.

Henka tagenoka hania zupa, fatgo avu'ava zamofo kini fetori antani nantesiana antenante'ne. E'i Ra Anumzama fatgo huno naneke refko nehia ne'mo, ana knama ehanatisia zupa namigahie, nagrikera onamigahie. Hagi maka veama avesi nente'za eama hanigu Agri avegamanentaza nagamozane erigahaze.

9 Låt dig angeläget vara att snart komma till mig.

Nagrama mani'norega ame' hunka esnanegu nentahue.

10 Ty av kärlek till denna tidsålders väsende har Demas övergivit mig och har begivit sig till Tessalonika; Krescens har begivit sig till Galatien och Titus till Dalmatien. (aiōn g165)

Na'ankure Demasi'a, ama mopafi zanku avenesigeno, nagrira natreno Tesalonaika kumate vu'ne. Kreseni'a Galesia kumate vigeno, Taitusi'a Dalmatia kumatega vu'ne. (aiōn g165)

11 Lukas är den ende som är kvar hos mig. Tag Markus med dig hit; ty han kan i mycket vara mig till gagn och tjäna mig.

Luku agrake nagranena mani'ne. Makina esnunka avrenka eno, nagri'ma naza huno'ma eri'za erisigu egahie.

12 Tykikus har jag sänt till Efesus.

Hianagi Tikikusina nagra huntogeno Efesasi kumatega vu'ne.

13 När du kommer, så hav med dig den mantel som jag lämnade kvar hos Karpus i Troas, så ock böckerna, först och främst pergamentskrifterna.

Hanki Timotiga ne-enka anakre ku'nia Troas kumate Kapusi nompi atre'na e'noana e'nerinka, mago'a avontafe'ene, zagagafa akrute kre'naza avontafe ante'noane erinka eno.

14 Alexander, smeden, har gjort mig mycket ont; Herren kommer att vedergälla honom efter hans gärningar.

Alexandama kopama kreno tuzampaza tro nehia ne'mo'a, tusiza huno natazana nami'ne. Ra Anumzamo anazantera nona'a huntegahie.

15 Också du må taga dig till vara för honom, ty han har häftigt trätt upp emot det som vi hava talat.

Kagra ana ne'kura kvagrio, na'ankure agra hanavetino tagrama huama nehuna kerera hara renerante.

16 Vid mitt första försvar inför rätta kom ingen mig till hjälp, utan alla övergåvo mig; må det icke bliva dem tillräknat.

Hianagi ese'ma nanekefima otuge'za magomo'e huno navega osu'ne, natre'za vu'za e'za hu'naze, ana zankure huno Agra nona'a huozmantesie.

17 Men Herren stod mig bi och gav mig kraft, för att genom mig ordet överallt skulle bliva predikat, så att alla hedningar finge höra det; och så blev jag räddad ur lejonets gap.

Hianagi Ra Anumzamo onatreno nagrane mani'neno hanave nami'ne, ana higeno nagrama nehua nanekemo'a ama hanige'za, maka zamufga taga osu vahe'mo'za antahigahaze. Ananku huno nagrira nahoke aheno laionimofo agipintira navzu hutre'ne.

18 Ja, Herren skall rädda mig från alla ondskans tilltag och frälsa mig till sitt himmelska rike. Honom tillhör äran i evigheternas evigheter. Amen. (aiōn g165)

Ra Anumzamo maka havizampinti nahoke heno nenavreno, Agrama nemania kumate monafinka kva hunanteno navareno vugahie. Agra konaririnentake masa'afi nemanimofo agi'a maka zupa hentesga huvava hanune. Tamage. (aiōn g165)

19 Hälsa Priska och Akvila, så ock Onesiforus' hus.

Prisilane Akuila kizniregane, Onesiforus nompi nemaniza nagategane musenke vie.

20 Erastus stannade kvar i Korint, men Trofimus lämnade jag sjuk efter mig i Miletus.

Erastusi'a Korinti kumate manige'na, Trofimasi'a kri erige'na Miletusi kumate nagra atre'na e'noe.

21 Låt dig angeläget vara att komma hit före vintern. Eubulus och Pudens och Linus och Klaudia och alla bröderna hälsa dig.

Kafegafa hunka zasi ikana ohanati'nesigenka eno. Ebulusi'a musenke atregante, anazanke huno Pudensi'ene, Linusi'ma, Klaudia'ma, maka tafuhe'zane, tasarahe'zane muse ke atregantaze.

22 Herren vare med din ande. Nåd vare med eder. Se Dagen i Ordförkl.

Ra Anumzamo kagri avamu'ene manisie. Asunku'zamo'a kagrane mesie.