2 Thessalonikerbrevet 1

1 Paulus och Silvanus och Timoteus hälsa tessalonikernas församling i Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.

paulaH silvAnastImathiyazcetinAmAno vayam asmadIyatAtam IzvaraM prabhuM yIzukhrISTaJcAzritAM thiSalanIkinAM samitiM prati patraM likhAmaH|

2 Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, Fadern, och Herren Jesus Kristus.

asmAkaM tAta IzvaraH prabhu ryIzukhrISTazca yuSmAsvanugrahaM zAntiJca kriyAstAM|

3 Vi äro pliktiga att alltid tacka Gud för eder, käre bröder, såsom tillbörligt är, därför att eder tro så mäktigt tillväxer, och den kärlek I haven till varandra mer och mer förökas hos eder alla och hos envar av eder.

he bhrAtaraH, yuSmAkaM kRte sarvvadA yathAyogyam Izvarasya dhanyavAdo 'smAbhiH karttavyaH, yato heto ryuSmAkaM vizvAsa uttarottaraM varddhate parasparam ekaikasya prema ca bahuphalaM bhavati|

4 Därför kunna vi själva i Guds församlingar berömma oss av eder, i fråga om eder ståndaktighet och eder tro under alla edra förföljelser, och under de lidanden I måsten uthärda.

tasmAd yuSmAbhi ryAvanta upadravaklezAH sahyante teSu yad dheryyaM yazca vizvAsaH prakAzyate tatkAraNAd vayam IzvarIyasamitiSu yuSmAbhiH zlAghAmahe|

5 Sådant är ett vittnesbörd om att Guds dom bliver rättvis. Så skolen I aktas värdiga Guds rike; för dess skull är det ock som I liden.

taccezvarasya nyAyavicArasya pramANaM bhavati yato yUyaM yasya kRte duHkhaM sahadhvaM tasyezvarIyarAjyasya yogyA bhavatha|

6 Guds rättfärdighet kräver ju att de som vålla eder lidande få lidande till vedergällning,

yataH svakIyasvargadUtAnAM balaiH sahitasya prabho ryIzoH svargAd AgamanakAle yuSmAkaM klezakebhyaH klezena phaladAnaM sArddhamasmAbhizca

7 men att I som utstån lidanden fån hugnad tillsammans med oss, när Herren Jesus uppenbarar sig från himmelen med sin makts änglar,

klizyamAnebhyo yuSmabhyaM zAntidAnam IzvareNa nyAyyaM bhotsyate;

8 »i lågande eld», och låter straffet drabba dem som icke känna Gud, och dem som icke äro vår Herre Jesu evangelium lydiga.

tadAnIm IzvarAnabhijJebhyo 'smatprabho ryIzukhrISTasya susaMvAdAgrAhakebhyazca lokebhyo jAjvalyamAnena vahninA samucitaM phalaM yIzunA dAsyate;

9 Dessa skola då bliva straffade med evigt fördärv, bort undan Herrens ansikte och hans överväldigande härlighet, (aiōnios g166)

te ca prabho rvadanAt parAkramayuktavibhavAcca sadAtanavinAzarUpaM daNDaM lapsyante, (aiōnios g166)

10 när han kommer för att förhärligas i sina heliga och visa sig underbar i alla dem som hava kommit till att tro; ty det vittnesbörd vi hava framburit till eder haven I trott. Så skall ske på den dagen.

kintu tasmin dine svakIyapavitralokeSu virAjituM yuSmAn aparAMzca sarvvAn vizvAsilokAn vismApayituJca sa AgamiSyati yato 'smAkaM pramANe yuSmAbhi rvizvAso'kAri|

11 Fördenskull bedja vi ock alltid för eder, att vår Gud må akta eder värdiga sin kallelse, och att han må med kraft fullborda i eder allt vad en god vilja kan åstunda, och vad tro kan verka,

ato'smAkam Izvaro yuSmAn tasyAhvAnasya yogyAn karotu saujanyasya zubhaphalaM vizvAsasya guNaJca parAkrameNa sAdhayatviti prArthanAsmAbhiH sarvvadA yuSmannimittaM kriyate,

12 så att vår Herre Jesu namn bliver förhärligat i eder, och I i honom, efter vår Guds och Herrens, Jesu Kristi, nåd.

yatastathA satyasmAkam Izvarasya prabho ryIzukhrISTasya cAnugrahAd asmatprabho ryIzukhrISTasya nAmno gauravaM yuSmAsu yuSmAkamapi gauravaM tasmin prakAziSyate|