< 2 Samuelsboken 9 >

1 Och David sade: »Finnes ännu någon kvar av Sauls hus, mot vilken jag kan bevisa barmhärtighet för Jonatans skull?»
And David said, Is there yet any who is left of the house of Saul that I may show him kindness for Jonathan's sake?
2 Nu hade Sauls hus haft en tjänare vid namn Siba; honom hämtade man till David. Då sade konungen till honom: »Är du Siba?» Han svarade: »Ja, din tjänare.»
And there was of the house of Saul a servant whose name was Ziba, and they called him to David. And the king said to him, Are thou Ziba? And he said, Thy servant is he.
3 Konungen frågade: »Finnes ingen kvar av Sauls hus, mot vilken jag kan bevisa barmhärtighet, såsom Gud är barmhärtig?» Siba svarade konungen: »Ännu finnes kvar en son till Jonatan, en som är ofärdig i fötterna.»
And the king said, Is there not yet any of the house of Saul that I may show the kindness of God to him? And Ziba said to the king, Jonathan has yet a son who is lame in his feet.
4 Konungen frågade honom »Var är han?» Siba svarade konungen: »Han är nu i Makirs, Ammiels sons, hus i Lo-Debar.»
And the king said to him, Where is he? And Ziba said to the king, Behold, he is in the house of Machir the son of Ammiel, in Lo-debar.
5 Då sände konung David och lät hämta honom från Makirs, Ammiels sons, hus i Lo-Debar.
Then king David sent, and fetched him out of the house of Machir the son of Ammiel, from Lo-debar.
6 När så Mefiboset, Sauls son Jonatans son, kom in till David, föll han ned på sitt ansikte och bugade sig. Då sade David: »Mefiboset!» Han svarade: »Ja, din tjänare hör.»
And Mephibosheth, the son of Jonathan, the son of Saul, came to David, and fell on his face, and did obeisance. And David said, Mephibosheth. And he answered, Behold, thy servant!
7 David sade till honom: »Frukta icke, ty jag vill bevisa barmhärtighet mot dig för din fader Jonatans skull, och jag vill giva dig allt din faders Sauls jordagods tillbaka, och du skall äta vid mitt bord beständigt.»
And David said to him, Fear not, for I will surely show thee kindness for Jonathan thy father's sake, and will restore to thee all the land of Saul thy father, and thou shall eat bread at my table continually.
8 Då bugade han sig och sade: »Vad är jag, din tjänare, eftersom du vänder dig till en sådan död hund som jag är?»
And he did obeisance, and said, What is thy servant that thou should look upon such a dead dog as I am?
9 Därefter tillkallade konungen Siba, Sauls tjänare, och sade till honom; »Allt som Saul och hela hans hus har ägt giver jag åt din herres son.
Then the king called to Ziba, Saul's servant, and said to him, All that pertained to Saul and to all his house I have given to thy master's son.
10 Och du med dina söner och dina tjänare skall bruka jorden åt honom och inbärga skörden, för att din herres son må hava bröd att äta, dock skall Mefiboset, din herres son, beständigt äta vid mitt bord.» Siba hade nämligen femton söner och tjugu tjänare.
And thou shall till the land for him, thou, and thy sons, and thy servants. And thou shall bring in the fruits that thy master's son may have bread to eat, but Mephibosheth thy master's son shall always eat bread at my table. Now Ziba had fifteen sons and twenty servants.
11 Då sade Siba till konungen: »Din tjänare skall i alla stycken göra såsom min herre konungen bjuder sin tjänare.» »Ja», svarade han, »Mefiboset skall äta vid mitt bord, såsom vore han en av konungens söner.»
Then Ziba said to the king, According to all that my lord the king commands his servant, so shall thy servant do. As for Mephibosheth, the king said, he shall eat at my table as one of the king's sons.
12 Mefiboset hade en liten son, som hette Mika. Och alla som bodde i Sibas hus blevo Mefibosets tjänare.
And Mephibosheth had a young son, whose name was Mica. And all who dwelt in the house of Ziba were servants to Mephibosheth.
13 Själv bodde Mefiboset i Jerusalem, eftersom han beständigt skulle äta vid konungens bord. Och han var halt på båda fötterna.
So Mephibosheth dwelt in Jerusalem, for he ate continually at the king's table. And he was lame in both his feet.

< 2 Samuelsboken 9 >