2 Samuelsboken 22
1 Och David talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och från Sauls hand.
Bere a Awurade gyee Dawid fii nʼatamfo nyinaa ne Saulo nsam akyi no, ɔtoo saa dwom yi de yii Awurade ayɛ.
2 Han sade: HERRE, du mitt bergfäste, min borg och min räddare,
Nsɛm a ɛwɔ dwom no mu ni: “Awurade yɛ me botan, mʼaban ne mʼagyenkwa;
3 Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet!
me Nyankopɔn yɛ me botan; ne mu na minya guankɔbea. Ɔyɛ me kyɛm, me nkwagye mu ahoɔden, mʼabandennen, mʼagyenkwa, nea ogye me fi basabasayɛ mu.
4 HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
“Misu frɛ Awurade; ɔno na ayeyi sɛ no, efisɛ ogye me fi mʼatamfo nsam.
5 Ty dödens bränningar omvärvde mig, fördärvets strömmar förskräckte mig,
Owu asorɔkye twaa me ho hyiae; ɔsɛe yiri faa me so.
Ɔda mu hama kyekyeree me; mihyiaa owu mfiri. (Sheol h7585)
7 Men jag åkallade HERREN i min nöd, ja, jag gick med min åkallan till min Gud. Och han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop kom till hans öron.
“Na mʼamanehunu mu no, misu frɛɛ Awurade. Yiw, mefrɛɛ me Nyankopɔn pɛɛ mmoa. Ɔtee me nne fii ne kronkronbea. Me sufrɛ duu nʼasom.
8 Då skalv jorden och bävade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
Na asase wosowee na ehinhimii; ɔsoro fapem wosowee; wɔwosowee, nʼabufuw nti.
9 Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom.
Wusiw fii ne hwene mu; ogyaframa fii nʼanom; na nnyansramma dɛw fii mu.
10 Och han sänkte himmelen och for ned och töcken var under hans fötter.
Ofii ɔsoro baa fam; na omununkum kabii duruu nʼanan ase.
11 Han for på keruben och flög, han sågs komma på vindens vingar
Ɔte kerubim so tui; gyaagyaa ne ho wɔ mframa ntaban so.
12 Och han gjorde mörker till en hydda som omslöt honom: vattenhopar, tjocka moln.
Ɔde sum kataa ne ho hyiae, ɔde osu mununkum dii nʼanim kan.
13 Ur glansen framför honom ljungade eldsglöd.
Hann kɛse hyerɛn wɔ nʼanim, na anyinam pa fii mu.
14 HERREN dundrade från himmelen den Högste lät höra sin röst.
Awurade bobɔɔ mu fi ɔsoro; Ɔsorosoroni no teɛɛ mu dennen.
15 Han sköt pilar och förskingrade dem, ljungeld och förvirrade dem.
Ɔtow nʼagyan maa nʼatamfo hwetee; anyinam twa ma wɔyɛɛ basaa.
16 Havets bäddar kommo i dagen, jordens grundvalar blottades, för HERRENS näpst, för hans vredes stormvind.
Awurade kasae, na wiase nnyinaso no nyinaa daa hɔ. Wotumi huu ɛpo ase, na asase fapem ho daa hɔ.
17 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
“Ofi ɔsoro baa fam besoo me mu; ɔtwee me fii asu a emu dɔ mu.
18 Han räddade mig från min starke fiende, från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
Ogyee me fii mʼatamfo a wɔyɛ den nsam, atamfo a wokyi me na wɔn ho yɛ den pa ara sen me.
19 De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
Wɔbaa me so wɔ mʼamanehunu da, nanso Awurade pagyaw me.
20 Han förde mig ut på rymlig plats han räddade mig, ty han hade behag till mig.
Ɔde me baa baabi a bammɔ wɔ; ogyee me, efisɛ nʼani kum me ho.
21 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
“Awurade atua me papayɛ so ka; me bem a midi no, wahyɛ me anan mu.
22 Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
Efisɛ manantew Awurade akwan so; mentwee me ho mfii me Nyankopɔn ho nkɔyɛɛ bɔne.
23 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och från hans stadgar vek jag icke av.
Ne mmara nyinaa gu mʼanim; mentwee me ho mfii ne nhyehyɛe ho.
24 Så var jag ostrafflig för honom och tog mig till vara för missgärning.
Me ho nni asɛm wɔ Onyankopɔn anim; matwe me ho afi bɔne ho.
25 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon.
Awurade tuaa me papayɛ so ka, efisɛ minni fɔ wɔ nʼanim.
26 Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig hjälte bevisar du dig ostrafflig.
“Woda wo ho adi sɛ ɔnokwafo kyerɛ wɔn a wodi nokware, wɔn a wodi mu nso wo kyerɛ wɔn sɛ wodi mu.
27 Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
Wuyi wo kronkronyɛ kyerɛ ɔkronkronni, nanso amumɔyɛfo de wukyi wɔn.
28 och du frälsar ett betryckt folk, men dina ögon äro emot de stolta, till att ödmjuka dem.
Wugye ahobrɛasefo, nanso wʼani kɔ ahantanfo so sɛ wobɛbrɛ wɔn ase.
29 Ja, du, HERRE, är min lampa; ty HERREN gör mitt mörker ljust.
Wo Awurade, woyɛ me kanea. Yiw, Awurade woma me sum dan hann.
30 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, med min Gud stormar jag murar.
Wʼahoɔden mu, metumi aka asraafokuw agu; me Nyankopɔn nti, mitumi foro ɔfasu.
31 Guds väg är ostrafflig, HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
“Onyankopɔn de, nʼakwan yɛ pɛ; Awurade bɔhyɛ nyinaa ba mu. Ɔyɛ nkatabo ma wɔn a wɔhwehwɛ bammɔ wɔ ne mu.
32 Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa förutom vår Gud?
Hena ne Onyankopɔn, gye sɛ Awurade? Hena ne ɔbotantim no, gye sɛ yɛn Nyankopɔn?
33 Gud, du som var mitt starka värn och ledde den ostrafflige på hans väg,
Onyankopɔn ne mʼaban a ɛyɛ den; wagye me, na wama me kwan so ayɛ pɛ.
34 du som gjorde hans fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
Ɔma mʼanammɔn ho yɛ hare sɛ ɔforote de; Ɔma me gyina sorɔnsorɔmmea.
35 du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
Osiesie me ma ɔko; na me basa tumi kuntun kɔbere mfrafrae tadua.
36 Du gav mig din frälsnings sköld och din bönhörelse gjorde mig stor,
Woama me wo nkwagye kyɛm. Wo mmoa ama mayɛ ɔkɛse.
37 du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
Woabɔ kwan tɛtrɛɛ ama mʼanan sɛnea me nkotodwe rengurow.
38 Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
“Metaa mʼatamfo sɛee wɔn; mannyina kosii sɛ wodii nkogu.
39 Ja, jag gjorde ände på dem och slog dem, så att de icke mer reste sig; de föllo under mina fötter.
Meyam wɔn, mebɔɔ wɔn hwee fam, na wɔantumi ansɔre; wɔhwehwee ase wɔ mʼanan ase.
40 Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
Wohyɛɛ me ahoɔden maa ɔko; woaka mʼatamfo ahyɛ mʼanan ase.
41 Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag.
Womaa wɔdan wɔn ani guanee, na mesɛe wɔn a wɔtan me nyinaa.
42 De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste; efter HERREN, men han svarade dem icke.
Wosu pɛɛ mmoa, nanso obiara ammegye wɔn. Wosu frɛɛ Awurade, nanso wannye wɔn so.
43 Och jag stötte dem sönder till stoft på jorden, jag krossade och förtrampade dem såsom orenlighet på gatan.
Meyam wɔn ma wɔyɛɛ sɛ asase so mfutuma; mepraa wɔn guu suka mu sɛ wura.
44 Du räddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
“Womaa me nkonimdi wɔ wɔn a wɔbɔ me kwaadu so. Woahwɛ sɛ mɛyɛ amanaman sodifo; na nnipa a minnim wɔn som me.
45 Främlingar visade mig underdånighet; vid blotta ryktet hörsammade de mig.
Ananafo brɛ wɔn ho ase ma me; wɔte me nka pɛ ara a, wɔde wɔn ho ma me.
46 Ja, främlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och övergåvo sina borgar.
Wɔn nyinaa bɔ huboa, na wɔde ahopopo fi wɔn nsraban mu ba.
47 HERREN lever! Lovad vare min klippa, upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!
“Awurade te ase! Ayeyi nka me botan, ma wɔmma Onyankopɔn, me nkwagye botan so.
48 Gud, som har givit mig hämnd och lagt folken under mig;
Ɔno ne Onyankopɔn a ɔtɔ wɔn a wɔhaw me so were; ɔka amanaman no hyɛ mʼase
49 du som har fört mig ut från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
na ogye me fi mʼatamfo nsam. Wode me si baabi a mʼatamfo nnu, wugye me fi atutuwpɛfo a wotia me nsam.
50 Fördenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn.
Awurade eyi nti, mɛkamfo wo wɔ amanaman mu, Ao Awurade. Mɛto ayeyi dwom ama wo din.
51 Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
“Wode nkonimdi akɛse ama wo hene; woda ɔdɔ a ɛnsa da adi kyerɛ nea woasra no ngo, wode kyerɛ Dawid, ne nʼasefo afebɔɔ.”
