2 Samuelsboken 22
1 Och David talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och från Sauls hand.
RAB, Davut'u bütün düşmanlarının ve Saul'un elinden kurtardığı gün Davut RAB'be şu ezgiyi okudu.
2 Han sade: HERRE, du mitt bergfäste, min borg och min räddare,
Şöyle dedi: “RAB benim kayam, sığınağım, kurtarıcımdır,
3 Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet!
Tanrım, kayamdır, O'na sığınırım, Kalkanım, güçlü kurtarıcım, Korunağım, sığınacak yerimdir. Kurtarıcım, zorbalıktan beni sen kurtarırsın!
4 HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
Övgüye değer RAB'be seslenir, Kurtulurum düşmanlarımdan.
5 Ty dödens bränningar omvärvde mig, fördärvets strömmar förskräckte mig,
Çünkü ölüm dalgaları beni kuşattı, Yıkım selleri bastı,
Ölüler diyarının bağları sardı, Ölüm tuzakları çıktı karşıma. (Sheol h7585)
7 Men jag åkallade HERREN i min nöd, ja, jag gick med min åkallan till min Gud. Och han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop kom till hans öron.
Sıkıntı içinde RAB'be yakardım, Tanrım'a seslendim. Tapınağından sesimi duydu, Haykırışım kulaklarına ulaştı.
8 Då skalv jorden och bävade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
O zaman yeryüzü sarsılıp sallandı, Titreyip sarsıldı göklerin temelleri, Çünkü RAB öfkelenmişti.
9 Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom.
Burnundan duman yükseldi, Ağzından kavurucu ateş Ve korlar fışkırdı.
10 Och han sänkte himmelen och for ned och töcken var under hans fötter.
Kara buluta basarak Gökleri yarıp indi.
11 Han for på keruben och flög, han sågs komma på vindens vingar
Bir Keruv'a binip uçtu, Rüzgarın kanatları üstünde belirdi.
12 Och han gjorde mörker till en hydda som omslöt honom: vattenhopar, tjocka moln.
Karanlığı örtündü, Kara bulutları kendine çardak yaptı.
13 Ur glansen framför honom ljungade eldsglöd.
Varlığının parıltısından Korlar savruluyordu.
14 HERREN dundrade från himmelen den Högste lät höra sin röst.
RAB göklerden gürledi, Duyurdu sesini Yüceler Yücesi.
15 Han sköt pilar och förskingrade dem, ljungeld och förvirrade dem.
Savurup oklarını düşmanlarını dağıttı, Şimşek çaktırarak onları şaşkına çevirdi.
16 Havets bäddar kommo i dagen, jordens grundvalar blottades, för HERRENS näpst, för hans vredes stormvind.
RAB'bin azarlamasından, Burnundan çıkan güçlü soluktan, Denizin dibi göründü, Yeryüzünün temelleri açığa çıktı.
17 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
RAB yukarıdan elini uzatıp tuttu, Çıkardı beni derin sulardan.
18 Han räddade mig från min starke fiende, från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
Beni zorlu düşmanımdan, Benden nefret edenlerden kurtardı, Çünkü onlar benden daha güçlüydü.
19 De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
Felaket günümde karşıma dikildiler, Ama RAB bana destek oldu.
20 Han förde mig ut på rymlig plats han räddade mig, ty han hade behag till mig.
Beni huzura kavuşturdu, Kurtardı, çünkü benden hoşnut kaldı.
21 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
RAB doğruluğumun karşılığını verdi, Beni temiz ellerime göre ödüllendirdi.
22 Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
Çünkü RAB'bin yolunda yürüdüm, Tanrım'dan uzaklaşarak kötülük yapmadım.
23 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och från hans stadgar vek jag icke av.
O'nun bütün ilkelerini göz önünde tuttum, Kurallarından ayrılmadım.
24 Så var jag ostrafflig för honom och tog mig till vara för missgärning.
O'nun önünde kusursuzdum, Suç işlemekten sakındım.
25 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon.
Bu yüzden RAB beni doğruluğuma Ve gözünde pak yaşayışıma göre ödüllendirdi.
26 Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig hjälte bevisar du dig ostrafflig.
Sadık kuluna sadakat gösterir, Kusursuz olana kusursuz davranırsın.
27 Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
Pak olanla pak olur, Eğriye eğri davranırsın.
28 och du frälsar ett betryckt folk, men dina ögon äro emot de stolta, till att ödmjuka dem.
Alçakgönüllüleri kurtarır, Gururluları gözler, gururunu kırarsın.
29 Ja, du, HERRE, är min lampa; ty HERREN gör mitt mörker ljust.
Ya RAB, ışığım sensin! Karanlığımı aydınlatırsın.
30 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, med min Gud stormar jag murar.
Desteğinle akıncılara saldırır, Seninle surları aşarım, Tanrım.
31 Guds väg är ostrafflig, HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
Tanrı'nın yolu kusursuzdur, RAB'bin sözü arıdır. O kendisine sığınan herkesin kalkanıdır.
32 Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa förutom vår Gud?
Var mı RAB'den başka tanrı? Tanrımız'dan başka kaya var mı?
33 Gud, du som var mitt starka värn och ledde den ostrafflige på hans väg,
Sığınağım Tanrı'dır, Yolumu doğru kılan O'dur.
34 du som gjorde hans fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
Ayaklar verdi bana, geyiklerinki gibi, Doruklarda tutar beni.
35 du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
Bana savaşmayı öğretti, Kollarımla tunç bir yayı gereyim diye.
36 Du gav mig din frälsnings sköld och din bönhörelse gjorde mig stor,
Bana zafer kalkanını bağışlarsın, Alçakgönüllülüğün beni yüceltir.
37 du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
Bastığım yerleri genişletirsin, Burkulmaz bileklerim.
38 Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
Düşmanlarımı kovalayıp yok ettim, Hepsi yok olmadan geri dönmedim.
39 Ja, jag gjorde ände på dem och slog dem, så att de icke mer reste sig; de föllo under mina fötter.
Onları ezip yok ettim, kalkamaz oldular, Ayaklarımın altına serildiler.
40 Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
Savaş için beni güçle donattın, Bana başkaldıranları önümde yere serdin.
41 Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag.
Düşmanlarımı kaçmak zorunda bıraktın, Benden nefret edenleri yok ettim.
42 De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste; efter HERREN, men han svarade dem icke.
Feryat ettiler, ama kurtaran çıkmadı; RAB'bi çağırdılar, ama O yanıt vermedi.
43 Och jag stötte dem sönder till stoft på jorden, jag krossade och förtrampade dem såsom orenlighet på gatan.
Yerin tozu gibi onları ezdim, Sokak çamuru gibi ayağımın altında çiğnedim.
44 Du räddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
Halkımın çekişmelerinden beni kurtardın, Uluslara önder olarak beni korudun, Tanımadığım halklar bana kulluk ediyor.
45 Främlingar visade mig underdånighet; vid blotta ryktet hörsammade de mig.
Yabancılar bana boyun eğiyor, Duyar duymaz sözümü dinliyorlar.
46 Ja, främlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och övergåvo sina borgar.
Yabancıların betleri benizleri attı, Titreyerek çıkıyorlar kalelerinden.
47 HERREN lever! Lovad vare min klippa, upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!
RAB yaşıyor! Kayam'a övgüler olsun! Yücelsin kurtarıcım, Kayam Tanrım!
48 Gud, som har givit mig hämnd och lagt folken under mig;
O'dur öcümü alan, Halkları bana bağımlı kılan.
49 du som har fört mig ut från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
Düşmanlarımdan kurtarır, Başkaldıranlardan üstün kılar beni, Zorbaların elinden alır.
50 Fördenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn.
Bunun için uluslar arasında sana şükredeceğim, ya RAB, Adını ilahilerle öveceğim.
51 Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
RAB kralını büyük zaferlere ulaştırır, Meshettiği krala, Davut'a ve soyuna Sonsuza dek sevgi gösterir.”
