2 Samuelsboken 22
1 Och David talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och från Sauls hand.
Pea naʻe lea ʻaki ʻe Tevita kia Sihova ʻae ngaahi lea ʻoe hiva ni ʻi he ʻaho naʻe fakamoʻui ai ia ʻe Sihova mei he nima ʻo hono fili kotoa pē, pea mei he nima ʻo Saula: ʻo ne pehē,
2 Han sade: HERRE, du mitt bergfäste, min borg och min räddare,
Ko hoku makatuʻu ʻa Sihova, mo ʻeku kolo, mo hoku fakamoʻui;
3 Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet!
Ko e ʻOtua ʻo hoku mālohi; ko ia te u falala ki ai: ko hoku fakaū, mo e mālohi ʻo ʻeku moʻui, ko hoku fale māʻolunga, mo hoku hūfanga, mo hoku fakamoʻui; ʻoku ke fakahaofi au mei he fakamālohiʻi.
4 HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
Te u ui kia Sihova ʻaia ʻoku taau mo ia ʻae fakafetaʻi: pea ʻe pehē ʻae fakamoʻui au mei hoku ngaahi fili.
5 Ty dödens bränningar omvärvde mig, fördärvets strömmar förskräckte mig,
ʻI heʻene kāpui au ʻe he ngaahi mamahi ʻoe mate, naʻe fakamanavahēʻi au ʻe he lōmaki mai ʻae kau tangata angakovi;
Naʻe kāpui au ʻe he ngaahi mamahi ʻoe faʻitoka; naʻe talia au ʻe he ngaahi tauhele ʻoe mate (Sheol h7585)
7 Men jag åkallade HERREN i min nöd, ja, jag gick med min åkallan till min Gud. Och han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop kom till hans öron.
ʻI heʻeku mamahi naʻaku ui kia Sihova, mo tangi ki hoku ʻOtua: pea naʻa ne fanongo ki hoku leʻo mei hono faletapu, pea naʻe aʻu atu ʻa ʻeku tangi ki hono fofonga.
8 Då skalv jorden och bävade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
Naʻe toki ngalulu ai ʻa māmani mo tetetete; naʻe ngaue mo lulululu ʻae tuʻunga ʻoe langi, koeʻuhi ko ʻene houhau.
9 Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom.
Naʻe ʻalu hake ʻae kohu mei hono fofonga, pea naʻe keina ʻe he afi mei hono ngutu; naʻe tutu ʻaki ia ʻae fefie.
10 Och han sänkte himmelen och for ned och töcken var under hans fötter.
Naʻa ne ofeʻi hifo foki ʻae ngaahi langi ʻo ne hāʻele hifo: pea naʻe ʻi hono lalo vaʻe ʻae poʻuli.
11 Han for på keruben och flög, han sågs komma på vindens vingar
Pea naʻa ne heka ki he selupi, pea puna; pea naʻe hā mai ia ʻi he kapakau ʻoe matangi.
12 Och han gjorde mörker till en hydda som omslöt honom: vattenhopar, tjocka moln.
Pea naʻa ne ngaohi ʻae fakapoʻuli ko e fale ke tuʻu takatakai ʻiate ia, ko e ngaahi vai fakapoʻuli, mo e ngaahi ʻao matolu ʻoe langi.
13 Ur glansen framför honom ljungade eldsglöd.
Ko e meʻa ʻi he uloulo ʻi hono ʻao naʻe tutu ai ʻae fefie ʻoe afi.
14 HERREN dundrade från himmelen den Högste lät höra sin röst.
Naʻe mana ʻa Sihova mei he langi, pea naʻe fakaongo atu ʻe he Toko Taha Māʻolunga ʻa hono leʻo.
15 Han sköt pilar och förskingrade dem, ljungeld och förvirrade dem.
Pea naʻa ne fanaʻi atu ʻae ngaahi ngahau, mo fakamovetevete ʻakinautolu ko e ʻuhila ke veuveuki kinautolu.
16 Havets bäddar kommo i dagen, jordens grundvalar blottades, för HERRENS näpst, för hans vredes stormvind.
Pea naʻe ha hake ʻae tokaʻanga ʻoe tahi, naʻe fakahāhā mai ʻae ngaahi tuʻunga ʻo māmani, ʻi he valokia mai ʻa Sihova, mo e ʻuʻulu mai ʻae mānava ʻo hono fofonga.
17 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
Naʻa ne fekau mei ʻolunga, ʻo ne puke au; naʻa ne toʻo atu au mei he ngaahi vai lahi;
18 Han räddade mig från min starke fiende, från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
Naʻa ne fakamoʻui au mei hoku fili mālohi, pea meiate kinautolu naʻe fehiʻa kiate au: he naʻa nau mālohi fau kiate au.
19 De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
Naʻa nau talia au ʻi he ʻaho ʻo ʻeku tuʻutāmaki, ka ko Sihova ko hoku falalaʻanga.
20 Han förde mig ut på rymlig plats han räddade mig, ty han hade behag till mig.
Naʻa ne ʻomi foki au ki he potu ʻataʻatā: naʻa ne fakamoʻui au, koeʻuhi ko ʻene fiemālie ʻiate au.
21 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
Naʻe totongi au ʻe Sihova ʻo fakatatau mo ʻeku māʻoniʻoni: ʻo hangē ko e maʻa ʻo hoku nima kuo pehē ʻa ʻene totongi kiate au.
22 Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
He kuo tauhi ʻeau ʻae hala ʻo Sihova, pea kuo ʻikai te u mahuʻi ʻi he angakovi mei hoku ʻOtua.
23 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och från hans stadgar vek jag icke av.
He naʻe ʻi hoku ʻao ʻa ʻene ngaahi fono kotoa pē: pea ko ʻene ngaahi fekau naʻe ʻikai te u ʻalu kehe mo ia.
24 Så var jag ostrafflig för honom och tog mig till vara för missgärning.
Naʻaku angatonu foki ʻi hono ʻao, pea kuo u taʻofi au mei heʻeku hia ʻaʻaku.
25 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon.
Ko ia kuo totongi au ʻe Sihova ʻo fakatatau mo ʻeku māʻoniʻoni: ʻo fakatatau mo ʻeku maʻa ʻi hono ʻao.
26 Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig hjälte bevisar du dig ostrafflig.
Kiate ia ʻoku ʻaloʻofa ongongofua te ke fakahā ʻe koe ʻae ʻaloʻofa, pea ki he tangata angatonu te ke fakahā koe ko e angatonu.
27 Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
Kiate ia ʻoku angamaʻa te ke fakahā koe ki ai ko e angamaʻa; pea ko ia ʻoku angamamili, te ke fangatua mo ia.
28 och du frälsar ett betryckt folk, men dina ögon äro emot de stolta, till att ödmjuka dem.
Pea te ke fakamoʻui ʻae kakai ʻoku mamahi: ka ʻoku ʻafio ʻe ho fofonga ki he kakai fielahi, koeʻuhi ke hifo ʻakinautolu ki lalo.
29 Ja, du, HERRE, är min lampa; ty HERREN gör mitt mörker ljust.
He ko hoku maama ʻa koe, ʻE Sihova pea ʻe fakamaama ʻe Sihova ʻa ʻeku fakapoʻuli.
30 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, med min Gud stormar jag murar.
He ko e meʻa ʻiate koe kuo u motuhi ai ha vāhenga tau: pea ko e meʻa ʻi hoku ʻOtua kuo u puna atu ai ʻi ha ʻā.
31 Guds väg är ostrafflig, HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
Ko e ʻOtua, ʻoku haohaoa hono hala ʻoʻona: kuo ʻahiʻahiʻi ʻae folofola ʻa Sihova: ko e ungaʻanga ia kiate kinautolu kotoa pē ʻoku falala kiate ia.
32 Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa förutom vår Gud?
He ko hai ʻoku ʻOtua ka ko Sihova pe? Pea ko hai ko e makatuʻu, ka ko hotau ʻOtua pe?
33 Gud, du som var mitt starka värn och ledde den ostrafflige på hans väg,
Ko e ʻOtua ko hoku mālohi fakamoʻomoʻoni: pea ʻoku ne fakaʻataʻatā ʻa hoku ʻaluʻanga.
34 du som gjorde hans fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
ʻOku ne fakatatau ʻa hoku vaʻe ke hangē ko e [vaʻe ]ʻoe ʻanitelope; pea ʻoku ne fakaheka au ki hoku ngaahi potu māʻolunga.
35 du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
ʻOku ne akoʻi ʻa hoku nima ki he tau; ko ia ʻoku faʻa fesiua ai ha kaufana ukamea ʻi hoku nima.
36 Du gav mig din frälsnings sköld och din bönhörelse gjorde mig stor,
Kuo ke foaki foki kiate au ʻae fekau ʻo hoʻo fakamoʻui: pea ko e meʻa ʻi hoʻo angaʻofa kuo u hoko ai ʻo lahi.
37 du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
Kuo ke fakaʻataʻatā ʻae ʻaluʻanga ʻi lalo ʻiate au; ko ia naʻe ʻikai hekea ai ʻa hoku vaʻe.
38 Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
Kuo u tulia ʻa hoku ngaahi fili, mo fakaʻauha kinautolu; pea naʻe ʻikai te u toe tafoki kaeʻoua ke u fakaʻosiʻosi ʻakinautolu.
39 Ja, jag gjorde ände på dem och slog dem, så att de icke mer reste sig; de föllo under mina fötter.
Pea kuo u fakaʻosiʻosi kinautolu, mo fakakafoʻi kinautolu, ke ʻoua naʻa nau faʻa tuʻu hake: ʻio, kuo nau hinga ki hoku lalo vaʻe.
40 Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
He ko koe kuo ke fakakofuʻaki au ʻoe mālohi ki he tau: ko kinautolu naʻe tutuʻu hake ke tauʻi au kuo ke fakamapelu hifo kinautolu kiate au.
41 Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag.
Kuo ke foaki foki kiate au ʻae kia ʻo hoku ngaahi fili, koeʻuhi ke u fakaʻauha kinautolu ʻoku fehiʻa kiate au.
42 De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste; efter HERREN, men han svarade dem icke.
Naʻa nau sio ka naʻe ʻikai ha tokotaha ke fakamoʻui; pea kia Sihova, ka naʻe ʻikai te ne talia kinautolu.
43 Och jag stötte dem sönder till stoft på jorden, jag krossade och förtrampade dem såsom orenlighet på gatan.
Pea naʻaku toki haha fakaikiiki ʻakinautolu ke tatau mo e efu ʻoe kelekele, naʻaku malakaki kinautolu ʻo hangē ko e pelepela ʻoe hala, pea u fakamovetevete atu ʻakinautolu.
44 Du räddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
Kuo ke fakahaofi foki au mei he fetauʻaki ʻa hoku kakai, kuo ke maluʻi au ke ʻulutukua kiate au ʻae hiteni: ʻe tauhi kiate au ha kakai naʻe ʻikai te u ʻiloa.
45 Främlingar visade mig underdånighet; vid blotta ryktet hörsammade de mig.
ʻE fakamoʻulaloa kiate au ʻae fānau ʻoe kakai muli, ʻekinautolu pe: ʻoka nau ka fanongo leva, tenau talangofua kiate au.
46 Ja, främlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och övergåvo sina borgar.
ʻE fakaʻaʻau ke mole atu ʻae kakai muli, pea tenau manavahē mei honau toitoiʻanga.
47 HERREN lever! Lovad vare min klippa, upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!
ʻOku moʻui ʻa Sihova; pea ke monūʻia ʻa hoku makatuʻu; pea ke fakamāʻolunga hake ʻae ʻOtua ʻoe makatuʻu ʻo hoku fakamoʻui.
48 Gud, som har givit mig hämnd och lagt folken under mig;
Ko e ʻOtua ia ʻaia ʻoku fai ʻae totongi maʻaku, mo ne fakamoʻulaloa ʻae kakai kiate au,
49 du som har fört mig ut från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
Mo ne ʻomi au mei he lotolotonga ʻo hoku ngaahi fili: ko koe foki kuo ke hiki hake au ke u māʻolunga hake ʻiate kinautolu naʻe tutuʻu hake kiate au: kuo ke fakamoʻui au mei he tangata ʻoku fai fakamālohi.
50 Fördenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn.
Ko ia te u tuku ai ʻae fakafetaʻi kiate koe, ʻE Sihova, ʻi he haʻohaʻonga ʻoe hiteni, pea te u hivaʻaki ʻae fakafetaʻi ki ho huafa.
51 Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
Ko e fale māʻolunga [ia ]ʻoe fakamoʻui maʻa ʻene tuʻi: pea ʻoku [ne ]fakahā ʻae ʻaloʻofa kiate ia kuo ne pani [ʻaki ʻae lolo], kia Tevita, pea ki hono hako, ʻo taʻengata.
