2 Samuelsboken 22
1 Och David talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och från Sauls hand.
I korerotia e Rawiri ki a Ihowa nga kupu o tenei waiata i te ra i whakaorangia ai ia e Ihowa i te ringa o ona hoariri katoa, i te ringa ano o Haora:
2 Han sade: HERRE, du mitt bergfäste, min borg och min räddare,
I mea ia, Ko Ihowa toku teko, toku pourewa, ko toku kaiwhakaora hoki ia, ae ra ko toku;
3 Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet!
Ko te Atua toku kamaka, ka whakawhirinaki ahau ki a ia; ko toku whakangungu rakau, ko te haona o toku whakaoranga, ko toku pa tiketike, ko toku rerenga atu; e toku kaiwhakaora, whakaorangia ana ahau e koe i te tutu.
4 HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
Ka karanga ahau ki a Ihowa e tika nei kia whakamoemititia: a ka whakaorangia ahau i oku hoariri.
5 Ty dödens bränningar omvärvde mig, fördärvets strömmar förskräckte mig,
I karapotia ahau e nga ngaru o te mate, i whakawehia ahau e nga waipuke o te kino.
I roritia ahau e nga taura a te reinga: potaea ana ahau e nga mahanga a te mate. (Sheol h7585)
7 Men jag åkallade HERREN i min nöd, ja, jag gick med min åkallan till min Gud. Och han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop kom till hans öron.
I karanga ahau ki a Ihowa i toku paweratanga, ae ra, i karanga ahau ki toku Atua: a i whakarongo ia ki toku reo i roto i tona temepara, i tae hoki taku hamama ki ona taringa.
8 Då skalv jorden och bävade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
Na ka ngaueue te whenua, ka ru; wiri ana nga putake o nga rangi, ngaueue ana, no te mea e riri ana ia.
9 Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom.
I kake he paowa i ona pongaponga, a ka kai te kapura o roto o tona mangai: ngiha ana nga waro.
10 Och han sänkte himmelen och for ned och töcken var under hans fötter.
I whakapingoretia e ia nga rangi, a ka heke iho: a i raro te pouri kerekere i ona waewae.
11 Han for på keruben och flög, han sågs komma på vindens vingar
Na ka eke ia ki te kerupa, a rere ana: ina, i kitea ia i runga i nga parirau o te hau.
12 Och han gjorde mörker till en hydda som omslöt honom: vattenhopar, tjocka moln.
I meinga ano e ia te pouri hei teneti a tawhio noa, nga wai pouri, nga kapua matotoru o te rangi.
13 Ur glansen framför honom ljungade eldsglöd.
Ngiha ana nga waro i te wherikotanga o tona aroaro.
14 HERREN dundrade från himmelen den Högste lät höra sin röst.
Papa ana te whatitiri a Ihowa i nga rangi; puaki ana te reo o te Runga Rawa.
15 Han sköt pilar och förskingrade dem, ljungeld och förvirrade dem.
Kokiritia mai ana e ia nga pere, a marara ana ratou; he uira, a ka whati ratou.
16 Havets bäddar kommo i dagen, jordens grundvalar blottades, för HERRENS näpst, för hans vredes stormvind.
Na ka kitea nga takere o te moana, ka takoto kau nga putake o te ao i te whakatupehupehunga a Ihowa, i te whenunga o te manawa o ona pongaponga.
17 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
I tono karere mai ia i runga, ka mau ki ahau; kumea ake ahau e ia i roto i nga wai maha.
18 Han räddade mig från min starke fiende, från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
Nana ahau i whakaora i toku hoariri kaha, i te hunga e kino ana ki ahau: he kaha rawa hoki ratou i ahau.
19 De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
Huakina tatatia ana ahau e ratou i te ra o toku matenga: ko Ihowa ia toku whakawhirinakitanga.
20 Han förde mig ut på rymlig plats han räddade mig, ty han hade behag till mig.
A whakaputaina ana ahau e ia ki te wahi whanui: i whakaorangia ahau e ia, no te mea i whakaahuareka ia ki ahau.
21 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
Rite tonu ki taku mahi tika ta Ihowa utu ki ahau; rite tonu ki te ma o oku ringa tana i whakahoki mai ai ki ahau.
22 Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
I pupuri hoki ahau i nga ara a Ihowa; a kihai i he, i whakarere i toku Atua.
23 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och från hans stadgar vek jag icke av.
Kei mua tonu hoki i ahau ana whakaritenga katoa; a, ko ana tikanga, kihai era i matara atu i ahau.
24 Så var jag ostrafflig för honom och tog mig till vara för missgärning.
I tu tika ano ahau ki tona aroaro: i tiaki ano i ahau kei kino.
25 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon.
No reira i homai ai e Ihowa he utu ki ahau, rite tonu ki toku tika; rite tonu ki toku ma ki tana titiro.
26 Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig hjälte bevisar du dig ostrafflig.
He tangata atawhai, ka atawhai ano koe; he tangata tika, ka tika ano koe.
27 Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
He tangata ma, ka ma ano koe; he tangata whakakeke, he whakakeke hoki tau mahi.
28 och du frälsar ett betryckt folk, men dina ögon äro emot de stolta, till att ödmjuka dem.
E whakaorangia hoki e koe te iwi e tukinotia ana: kei runga ia ou kanohi i te hunga whakakake, kia whakahokia iho ratou e koe ki raro.
29 Ja, du, HERRE, är min lampa; ty HERREN gör mitt mörker ljust.
Ko koe hoki toku rama, e Ihowa: ma Ihowa e whakamarama toku pouri.
30 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, med min Gud stormar jag murar.
Nau hoki ahau i rere ai ki runga ki te ropu: na toku Atua ka peke ahau i te taiepa.
31 Guds väg är ostrafflig, HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
Tena ko te Atua, tika tonu tona ara; he parakore te kupu a Ihowa; he whakangungu rakau ia ki te hunga katoa e whakawhirinaki ana ki a ia.
32 Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa förutom vår Gud?
Ko wai oti te Atua, ki te kahore a Ihowa? Ko wai hoki te kamaka, ki te kahore to tatou Atua?
33 Gud, du som var mitt starka värn och ledde den ostrafflige på hans väg,
Ko te Atua toku pa kaha: ko ia hei arahi i te hunga tika i tona ara.
34 du som gjorde hans fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
Ko ia nei hei mea i oku waewae kia rite ki o te hata: mana hoki ahau e whakatu ki runga ki oku wahi tiketike.
35 du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
Ko ia hei whakaako i oku ringa ki te whawhai; hei mea i oku ringa kia whakapiko i te kopere parahi.
36 Du gav mig din frälsnings sköld och din bönhörelse gjorde mig stor,
Kua homai hoki e koe ki ahau te whakangungu rakau o tau whakaoranga; whakanuia ana ahau e tou whakaaro mahaki.
37 du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
I whakanuia e koe oku takahanga i raro i ahau, te paheke oku waewae.
38 Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
Kua arumia e ahau oku hoariri, a huna iho ratou e ahau: kihai ano ahau i tahuri, a moti noa ratou.
39 Ja, jag gjorde ände på dem och slog dem, så att de icke mer reste sig; de föllo under mina fötter.
Moti iho ratou i ahau, mongamonga noa, te ahei te whakatika: ina, hinga ana ratou ki raro i oku waewae.
40 Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
Nau hoki ahau i whitiki ki te kaha mo te whawhai: piko ana i a koe ki raro i ahau te hunga i whakatika mai ki ahau.
41 Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag.
Kua meinga hoki e koe kia hurihia mai e oku hoariri o ratou tuara ki ahau, kia huna e ahau te hunga e kino ana ki ahau.
42 De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste; efter HERREN, men han svarade dem icke.
I tirotiro ratou, heoi kahore he kaiwhakaora: ki a Ihowa rawa, heoi kihai ia i whakahoki kupu ki a ratou.
43 Och jag stötte dem sönder till stoft på jorden, jag krossade och förtrampade dem såsom orenlighet på gatan.
Na tukia ana ratou e ahau, a rite noa ki te puehu o te whenua: mohungahunga noa ratou i ahau, me te mea he paru no nga huarahi; a titaritaria ana ratou e ahau.
44 Du räddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
Nau hoki ahau i ora ai i nga ngangautanga a toku iwi; nau ahau i tiaki hei upoko mo nga tauiwi: hei apa moku te iwi kahore nei i matauria e ahau.
45 Främlingar visade mig underdånighet; vid blotta ryktet hörsammade de mig.
Ka tuku mai nga tangata iwi ke ki raro i ahau: kia rongo kau te taringa, kakama tonu mai ratou ki ahau.
46 Ja, främlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och övergåvo sina borgar.
Ka memeha haere nga tangata iwi ke: ka puta wehi mai hoki i roto i o ratou kuhunga.
47 HERREN lever! Lovad vare min klippa, upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!
E ora ana a Ihowa, kia whakapaingia toku kamaka: kia whakanuia te Atua o te kamaka o toku whakaoranga:
48 Gud, som har givit mig hämnd och lagt folken under mig;
Ara te Atua e rapu nei i te utu moku, e pehi nei i te iwi ki raro i ahau,
49 du som har fört mig ut från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
E whakaputa nei i ahau i roto i oku hoariri: ae ra, e mea ana koe i ahau kia teitei ake i te hunga e whakatika mai ana ki ahau: whakaorangia ana ahau e koe i te tangata tutu.
50 Fördenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn.
Mo konei ka whakawhetai ahau ki a koe, e Ihowa, i roto i nga tauiwi, ka himene ki tou ingoa.
51 Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
He pourewa whakaora ia ki tana kingi; e whakaputa aroha ana ki tana tangata i whakawahi ai, ki a Rawiri ratou ko ona uri ake ake.
