2 Samuelsboken 22
1 Och David talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och från Sauls hand.
Locutus est autem David Domino verba carminis hujus in die qua liberavit eum Dominus de manu omnium inimicorum suorum, et de manu Saul.
2 Han sade: HERRE, du mitt bergfäste, min borg och min räddare,
Et ait: Dominus petra mea, et robur meum, et salvator meus.
3 Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet!
Deus fortis meus: sperabo in eum; scutum meum, et cornu salutis meæ: elevator meus, et refugium meum; salvator meus: de iniquitate liberabis me.
4 HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
Laudabilem invocabo Dominum, et ab inimicis meis salvus ero.
5 Ty dödens bränningar omvärvde mig, fördärvets strömmar förskräckte mig,
Quia circumdederunt me contritiones mortis: torrentes Belial terruerunt me.
Funes inferni circumdederunt me: prævenerunt me laquei mortis. (Sheol h7585)
7 Men jag åkallade HERREN i min nöd, ja, jag gick med min åkallan till min Gud. Och han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop kom till hans öron.
In tribulatione mea invocabo Dominum, et ad Deum meum clamabo: et exaudiet de templo suo vocem meam, et clamor meus veniet ad aures ejus.
8 Då skalv jorden och bävade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
Commota est et contremuit terra; fundamenta montium concussa sunt, et conquassata: quoniam iratus est eis.
9 Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom.
Ascendit fumus de naribus ejus, et ignis de ore ejus vorabit: carbones succensi sunt ab eo.
10 Och han sänkte himmelen och for ned och töcken var under hans fötter.
Inclinavit cælos, et descendit: et caligo sub pedibus ejus.
11 Han for på keruben och flög, han sågs komma på vindens vingar
Et ascendit super cherubim, et volavit: et lapsus est super pennas venti.
12 Och han gjorde mörker till en hydda som omslöt honom: vattenhopar, tjocka moln.
Posuit tenebras in circuitu suo latibulum, cribrans aquas de nubibus cælorum.
13 Ur glansen framför honom ljungade eldsglöd.
Præ fulgore in conspectu ejus, succensi sunt carbones ignis.
14 HERREN dundrade från himmelen den Högste lät höra sin röst.
Tonabit de cælo Dominus, et excelsus dabit vocem suam.
15 Han sköt pilar och förskingrade dem, ljungeld och förvirrade dem.
Misit sagittas et dissipavit eos; fulgur, et consumpsit eos.
16 Havets bäddar kommo i dagen, jordens grundvalar blottades, för HERRENS näpst, för hans vredes stormvind.
Et apparuerunt effusiones maris, et revelata sunt fundamenta orbis ab increpatione Domini, ab inspiratione spiritus furoris ejus.
17 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
Misit de excelso, et assumpsit me, et extraxit me de aquis multis.
18 Han räddade mig från min starke fiende, från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
Liberavit me ab inimico meo potentissimo, et ab his qui oderant me: quoniam robustiores me erant.
19 De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
Prævenit me in die afflictionis meæ, et factus est Dominus firmamentum meum.
20 Han förde mig ut på rymlig plats han räddade mig, ty han hade behag till mig.
Et eduxit me in latitudinem: liberavit me, quia complacui ei.
21 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
Retribuet mihi Dominus secundum justitiam meam: et secundum munditiam manuum mearum reddet mihi.
22 Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
Quia custodivi vias Domini, et non egi impie a Deo meo.
23 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och från hans stadgar vek jag icke av.
Omnia enim judicia ejus in conspectu meo, et præcepta ejus non amovi a me.
24 Så var jag ostrafflig för honom och tog mig till vara för missgärning.
Et ero perfectus cum eo, et custodiam me ab iniquitate mea.
25 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon.
Et restituet mihi Dominus secundum justitiam meam, et secundum munditiam manuum mearum in conspectu oculorum suorum.
26 Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig hjälte bevisar du dig ostrafflig.
Cum sancto sanctus eris, et cum robusto perfectus.
27 Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
Cum electo electus eris, et cum perverso perverteris.
28 och du frälsar ett betryckt folk, men dina ögon äro emot de stolta, till att ödmjuka dem.
Et populum pauperem salvum facies: oculisque tuis excelsos humiliabis.
29 Ja, du, HERRE, är min lampa; ty HERREN gör mitt mörker ljust.
Quia tu lucerna mea, Domine, et tu, Domine, illuminabis tenebras meas.
30 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, med min Gud stormar jag murar.
In te enim curram accinctus: in Deo meo transiliam murum.
31 Guds väg är ostrafflig, HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
Deus, immaculata via ejus; eloquium Domini igne examinatum: scutum est omnium sperantium in se.
32 Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa förutom vår Gud?
Quis est Deus præter Dominum, et quis fortis præter Deum nostrum?
33 Gud, du som var mitt starka värn och ledde den ostrafflige på hans väg,
Deus qui accinxit me fortitudine, et complanavit perfectam viam meam.
34 du som gjorde hans fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
Coæquans pedes meos cervis, et super excelsa mea statuens me;
35 du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
docens manus meas ad prælium, et componens quasi arcum æreum brachia mea.
36 Du gav mig din frälsnings sköld och din bönhörelse gjorde mig stor,
Dedisti mihi clypeum salutis tuæ, et mansuetudo tua multiplicavit me.
37 du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
Dilatabis gressus meos subtus me, et non deficient tali mei.
38 Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
Persequar inimicos meos, et conteram, et non convertar donec consumam eos.
39 Ja, jag gjorde ände på dem och slog dem, så att de icke mer reste sig; de föllo under mina fötter.
Consumam eos et confringam, ut non consurgant: cadent sub pedibus meis.
40 Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
Accinxisti me fortitudine ad prælium: incurvasti resistentes mihi subtus me.
41 Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag.
Inimicos meos dedisti mihi dorsum; odientes me, et disperdam eos.
42 De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste; efter HERREN, men han svarade dem icke.
Clamabunt, et non erit qui salvet; ad Dominum, et non exaudiet eos.
43 Och jag stötte dem sönder till stoft på jorden, jag krossade och förtrampade dem såsom orenlighet på gatan.
Delebo eos ut pulverem terræ; quasi lutum platearum comminuam eos atque confringam.
44 Du räddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
Salvabis me a contradictionibus populi mei; custodies me in caput gentium: populus quem ignoro serviet mihi.
45 Främlingar visade mig underdånighet; vid blotta ryktet hörsammade de mig.
Filii alieni resistent mihi; auditu auris obedient mihi.
46 Ja, främlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och övergåvo sina borgar.
Filii alieni defluxerunt, et contrahentur in angustiis suis.
47 HERREN lever! Lovad vare min klippa, upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!
Vivit Dominus, et benedictus Deus meus, et exaltabitur Deus fortis salutis meæ.
48 Gud, som har givit mig hämnd och lagt folken under mig;
Deus qui das vindictas mihi, et dejicis populos sub me.
49 du som har fört mig ut från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
Qui educis me ab inimicis meis, et a resistentibus mihi elevas me: a viro iniquo liberabis me.
50 Fördenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn.
Propterea confitebor tibi, Domine, in gentibus, et nomini tuo cantabo:
51 Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
magnificans salutes regis sui, et faciens misericordiam christo suo David, et semini ejus in sempiternum.
