2 Samuelsboken 22
1 Och David talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och från Sauls hand.
Davide rivolse al Signore le parole di questo canto, quando il Signore lo liberò dalla mano di tutti i suoi nemici, specialmente dalla mano di Saul.
2 Han sade: HERRE, du mitt bergfäste, min borg och min räddare,
«Il Signore è la mia roccia, la mia fortezza, il mio liberatore, Egli disse:
3 Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet!
il mio Dio, la mia rupe in cui mi rifugio, il mio scudo, la mia salvezza, il mio riparo! Sei la mia roccaforte che mi salva: tu mi salvi dalla violenza.
4 HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
Invoco il Signore, degno di ogni lode, e sono liberato dai miei nemici.
5 Ty dödens bränningar omvärvde mig, fördärvets strömmar förskräckte mig,
Mi circondavano i flutti della morte, mi atterrivano torrenti esiziali.
Mi avviluppavano le funi degli inferi; mi stavano davanti i lacci della morte. (Sheol h7585)
7 Men jag åkallade HERREN i min nöd, ja, jag gick med min åkallan till min Gud. Och han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop kom till hans öron.
Nell'angoscia ho invocato il Signore, ho gridato al mio Dio, Egli ha ascoltato dal suo tempio la mia voce; il mio grido è giunto ai suoi orecchi.
8 Då skalv jorden och bävade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
Si scosse la terra e sobbalzò; tremarono le fondamenta del cielo; si scossero, perché egli si era irritato.
9 Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom.
Fumo salì dalle sue narici; dalla sua bocca uscì un fuoco divoratore; carboni accesi partirono da lui.
10 Och han sänkte himmelen och for ned och töcken var under hans fötter.
Egli piegò i cieli e discese; una nube oscura era sotto i suoi piedi.
11 Han for på keruben och flög, han sågs komma på vindens vingar
Cavalcò un cherubino e volò; si librò sulle ali del vento.
12 Och han gjorde mörker till en hydda som omslöt honom: vattenhopar, tjocka moln.
Si avvolse di tenebra tutto intorno; acque scure e dense nubi erano la sua tenda.
13 Ur glansen framför honom ljungade eldsglöd.
Per lo splendore che lo precedeva arsero carboni infuocati.
14 HERREN dundrade från himmelen den Högste lät höra sin röst.
Il Signore tuonò nei cieli, l'Altissimo emise la sua voce.
15 Han sköt pilar och förskingrade dem, ljungeld och förvirrade dem.
Scagliò frecce e li disperse; vibrò folgori e li mise in fuga.
16 Havets bäddar kommo i dagen, jordens grundvalar blottades, för HERRENS näpst, för hans vredes stormvind.
Apparvero le profondità marine; si scoprirono le basi del mondo, come effetto della tua minaccia, Signore, del soffio violento della tua ira.
17 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
Dall'alto stese la mano e mi prese; mi fece uscire dalle grandi acque.
18 Han räddade mig från min starke fiende, från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
Mi liberò dai miei robusti avversari, dai miei nemici più forti di me.
19 De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
Mi affrontarono nel giorno della mia rovina, ma il Signore fu il mio sostegno.
20 Han förde mig ut på rymlig plats han räddade mig, ty han hade behag till mig.
Egli mi trasse al largo; mi liberò, perché oggetto della sua benevolenza.
21 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
Il Signore mi ricompensò secondo la mia giustizia, mi trattò secondo la purità delle mie mani.
22 Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
Perché mi sono mantenuto nelle vie del Signore, non sono stato empio, lontano dal mio Dio,
23 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och från hans stadgar vek jag icke av.
perché tutti i suoi decreti mi sono dinanzi e non ho allontanato da me le sue leggi.
24 Så var jag ostrafflig för honom och tog mig till vara för missgärning.
Sono stato irreprensibile nei suoi riguardi; mi sono guardato dall'iniquità.
25 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon.
Il Signore mi trattò secondo la mia giustizia, secondo la purità delle mie mani alla sua presenza.
26 Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig hjälte bevisar du dig ostrafflig.
Con il pio ti mostri pio, con il prode ti mostri integro;
27 Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
con il puro ti mostri puro, con il tortuoso ti mostri astuto.
28 och du frälsar ett betryckt folk, men dina ögon äro emot de stolta, till att ödmjuka dem.
Tu salvi la gente umile, mentre abbassi gli occhi dei superbi.
29 Ja, du, HERRE, är min lampa; ty HERREN gör mitt mörker ljust.
Sì, tu sei la mia lucerna, Signore; il Signore illumina la mia tenebra.
30 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, med min Gud stormar jag murar.
Sì, con te io posso affrontare una schiera, con il mio Dio posso slanciarmi sulle mura.
31 Guds väg är ostrafflig, HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
La via di Dio è perfetta; la parola del Signore è integra; egli è scudo per quanti si rifugiano in lui.
32 Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa förutom vår Gud?
C'è forse un dio come il Signore; una rupe fuori del nostro Dio?
33 Gud, du som var mitt starka värn och ledde den ostrafflige på hans väg,
Dio mi cinge di forza, rende sicura la mia via.
34 du som gjorde hans fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
Ha reso simili i miei piedi a quelli delle cerve; mi ha fatto stare sulle alture.
35 du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
Ha addestrato la mia mano alla guerra; ha posto un arco di bronzo nelle mie braccia.
36 Du gav mig din frälsnings sköld och din bönhörelse gjorde mig stor,
Mi hai dato lo scudo della tua salvezza, la tua sollecitudine mi fa crescere.
37 du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
Fai largo davanti ai miei passi; le mie gambe non vacillano.
38 Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
Inseguo e raggiungo i miei nemici, non desisto finché non siano distrutti.
39 Ja, jag gjorde ände på dem och slog dem, så att de icke mer reste sig; de föllo under mina fötter.
Li colpisco ed essi non possono resistere; cadono sotto i miei piedi.
40 Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
Mi cingi di forza per la battaglia; hai fatto piegare sotto di me i miei avversari.
41 Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag.
Mi mostri i nemici di spalle, così io distruggo quelli che mi odiano.
42 De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste; efter HERREN, men han svarade dem icke.
Gridano, ma nessuno li salva, verso il Signore, che a loro non risponde.
43 Och jag stötte dem sönder till stoft på jorden, jag krossade och förtrampade dem såsom orenlighet på gatan.
Li disperdo come polvere della terra, li calpesto come fango delle piazze.
44 Du räddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
Tu mi liberi dalle contese del popolo; mi poni a capo di nazioni; un popolo non conosciuto mi serve.
45 Främlingar visade mig underdånighet; vid blotta ryktet hörsammade de mig.
I figli degli stranieri mi onorano appena sentono, mi obbediscono.
46 Ja, främlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och övergåvo sina borgar.
I figli degli stranieri vengono meno, lasciano con spavento i loro nascondigli.
47 HERREN lever! Lovad vare min klippa, upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!
Viva il Signore! Sia benedetta la mia rupe! Sia esaltato il Dio della mia salvezza!
48 Gud, som har givit mig hämnd och lagt folken under mig;
Dio fa vendetta per me e mi sottomette i popoli.
49 du som har fört mig ut från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
Tu mi liberi dai miei nemici, mi innalzi sopra i miei avversari, mi liberi dall'uomo violento.
50 Fördenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn.
Perciò ti loderò, Signore, fra i popoli canterò inni al tuo nome.
51 Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
Egli concede una grande vittoria al suo re, la grazia al suo consacrato, a Davide e ai suoi discendenti per sempre».
