2 Samuelsboken 22
1 Och David talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och från Sauls hand.
Daudi nĩainĩire Jehova na ciugo cia rwĩmbo rũrũ rĩrĩa Jehova aamũhonokirie kuuma guoko-inĩ gwa thũ ciake ciothe na kuuma guoko-inĩ gwa Saũlũ.
2 Han sade: HERRE, du mitt bergfäste, min borg och min räddare,
Akiuga atĩrĩ:
3 Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet!
Ngai wakwa nĩwe rwaro rwakwa rwa ihiga, na nĩwe rĩũrĩro rĩakwa,
4 HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
Ngayagĩra Jehova, ũrĩa wagĩrĩire kũgoocagwo,
5 Ty dödens bränningar omvärvde mig, fördärvets strömmar förskräckte mig,
“Ndiihũ cia gĩkuũ nĩciathiũrũrũkĩirie;
Mĩhĩndo ya mbĩrĩra ĩgĩĩthiororokeria; (Sheol h7585)
7 Men jag åkallade HERREN i min nöd, ja, jag gick med min åkallan till min Gud. Och han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop kom till hans öron.
Mĩnyamaro-inĩ yakwa ndakaĩire Jehova;
8 Då skalv jorden och bävade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
“Thĩ ĩkĩinaina na ĩgĩthingitha;
9 Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom.
Ndogo ĩkiuma maniũrũ-inĩ make ĩkĩambata na igũrũ;
10 Och han sänkte himmelen och for ned och töcken var under hans fötter.
Aahingũrire igũrũ agĩikũrũka thĩ;
11 Han for på keruben och flög, han sågs komma på vindens vingar
Ombũkire akuuĩtwo nĩ ikerubi;
12 Och han gjorde mörker till en hydda som omslöt honom: vattenhopar, tjocka moln.
Ehumbĩrire na nduma,
13 Ur glansen framför honom ljungade eldsglöd.
Kuuma ũkengi ũrĩa warĩ harĩ we,
14 HERREN dundrade från himmelen den Högste lät höra sin röst.
Jehova akĩruruma arĩ kũu igũrũ;
15 Han sköt pilar och förskingrade dem, ljungeld och förvirrade dem.
Aikirie mĩguĩ, akĩharagania thũ,
16 Havets bäddar kommo i dagen, jordens grundvalar blottades, för HERRENS näpst, för hans vredes stormvind.
Hĩndĩ ĩyo mĩkuru ya iria ĩkĩonekana,
17 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
“Agĩtambũrũkia guoko gwake kuuma o kũu igũrũ akĩnyiita;
18 Han räddade mig från min starke fiende, från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
Andeithũrire thũ yakwa ĩrĩ hinya,
19 De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
Maanjĩhotoreire mũthenya ũrĩa ndaarĩ na mũtino,
20 Han förde mig ut på rymlig plats han räddade mig, ty han hade behag till mig.
Andutire na nja akĩndwara handũ haariĩ,
21 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
“Jehova anjĩkĩire maũndũ kũringana na ũthingu wakwa,
22 Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
Nĩgũkorwo nĩnũmĩtie njĩra cia Jehova;
23 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och från hans stadgar vek jag icke av.
Mawatho make mothe marĩ mbere yakwa;
24 Så var jag ostrafflig för honom och tog mig till vara för missgärning.
Ngoretwo itarĩ na ũcuuke ndĩ mbere yake,
25 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon.
Jehova andĩhĩte kũringana na ũthingu wakwa,
26 Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig hjälte bevisar du dig ostrafflig.
“Ũrĩ mwĩhokeku harĩ arĩa makwĩhokete,
27 Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
kũrĩ ũrĩa wĩtheragia wĩonanagia ũrĩ mũtheru,
28 och du frälsar ett betryckt folk, men dina ögon äro emot de stolta, till att ödmjuka dem.
Wee ũhonokagia andũ arĩa enyiihia,
29 Ja, du, HERRE, är min lampa; ty HERREN gör mitt mörker ljust.
Wee Jehova, nĩwe tawa wakwa,
30 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, med min Gud stormar jag murar.
Ndĩ na ũteithio waku no hote gũtharĩkĩra mbũtũ ya ita;
31 Guds väg är ostrafflig, HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
“Mũrungu-rĩ, njĩra ciake nĩnginyanĩru;
32 Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa förutom vår Gud?
Nĩ ũndũ-rĩ, nũũ Mũrungu tiga Jehova?
33 Gud, du som var mitt starka värn och ledde den ostrafflige på hans väg,
Nĩ Mũrungu ũũhotoraga hinya na ũhoti,
34 du som gjorde hans fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
Atũmaga magũrũ makwa matengʼere o ta ma thwariga;
35 du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
We nĩwe wonagia moko makwa mũrũĩre wa mbaara;
36 Du gav mig din frälsnings sköld och din bönhörelse gjorde mig stor,
Ũũheaga ngo yaku ya ũhootani;
37 du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
Ũnjaramagĩria njĩra ya kũrĩa thiiagĩra,
38 Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
“Ndaingatithirie thũ ciakwa na ngĩcihehenja;
39 Ja, jag gjorde ände på dem och slog dem, så att de icke mer reste sig; de föllo under mina fötter.
Ndacihehenjire biũ, ikĩremwo nĩ gũũkĩra,
40 Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
Wee ũũheaga hinya wa kũrũa mbaara,
41 Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag.
Watũmire thũ ciakwa ihũndũke ciũre,
42 De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste; efter HERREN, men han svarade dem icke.
Maakaire mateithio, no hatiarĩ na wa kũmahonokia,
43 Och jag stötte dem sönder till stoft på jorden, jag krossade och förtrampade dem såsom orenlighet på gatan.
Ndaamahũũrire makĩhaana ta rũkũngũ rũhinyu rwa thĩ;
44 Du räddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
“Nĩũũhonoketie ngaaga gũtharĩkĩrwo nĩ andũ akwa;
45 Främlingar visade mig underdånighet; vid blotta ryktet hörsammade de mig.
andũ a kũngĩ mokaga kũrĩ niĩ menyiihĩtie;
46 Ja, främlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och övergåvo sina borgar.
Othe makuuaga ngoro;
47 HERREN lever! Lovad vare min klippa, upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!
“Jehova atũũraga muoyo! O we Rwaro rwakwa rwa Ihiga arogoocwo!
48 Gud, som har givit mig hämnd och lagt folken under mig;
We nĩwe Mũrungu ũrĩa ũndĩhagĩria,
49 du som har fört mig ut från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
nĩwe ũũhonokagia kuuma kũrĩ thũ ciakwa.
50 Fördenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn.
Nĩ ũndũ ũcio, Wee Jehova, nĩndĩkũgoocaga ndĩ gatagatĩ ka ndũrĩrĩ,
51 Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
Aheaga mũthamaki wake ũhootani mũnene;
