2 Samuelsboken 22
1 Och David talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och från Sauls hand.
And Dauid spake the woordes of this song vnto the Lord, what time the Lord had deliuered him out of the handes of all his enemies, and out of the hand of Saul.
2 Han sade: HERRE, du mitt bergfäste, min borg och min räddare,
And he sayd, The Lord is my rocke and my fortresse, and he that deliuereth mee.
3 Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet!
God is my strength, in him will I trust: my shielde, and the horne of my saluation, my hie tower and my refuge: my Sauiour, thou hast saued me from violence.
4 HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
I will call on the Lord, who is worthy to be praysed: so shall I be safe from mine enemies.
5 Ty dödens bränningar omvärvde mig, fördärvets strömmar förskräckte mig,
For the pangs of death haue compassed me: the floods of vngodlinesse haue made mee afrayd.
The sorowes of the graue compassed mee about: the snares of death ouertooke mee. (Sheol h7585)
7 Men jag åkallade HERREN i min nöd, ja, jag gick med min åkallan till min Gud. Och han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop kom till hans öron.
But in my tribulation did I call vpon the Lord, and crie to my God, and he did heare my voyce out of his temple, and my crie did enter into his eares.
8 Då skalv jorden och bävade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
Then the earth trembled and quaked: the foundations of the heauens mooued and shooke, because he was angrie.
9 Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom.
Smoke went out at his nostrels, and consuming fire out of his mouth: coles were kindled thereat.
10 Och han sänkte himmelen och for ned och töcken var under hans fötter.
He bowed the heauens also, and came downe, and darkenes was vnder his feete.
11 Han for på keruben och flög, han sågs komma på vindens vingar
And he rode vpon Cherub and did flie, and hee was seene vpon the winges of the winde.
12 Och han gjorde mörker till en hydda som omslöt honom: vattenhopar, tjocka moln.
And hee made darkenesse a Tabernacle round about him, euen the gatherings of waters, and the cloudes of the ayre.
13 Ur glansen framför honom ljungade eldsglöd.
At the brightnesse of his presence the coles of fire were kindled.
14 HERREN dundrade från himmelen den Högste lät höra sin röst.
The Lord thundred from heauen, and the most hie gaue his voyce.
15 Han sköt pilar och förskingrade dem, ljungeld och förvirrade dem.
He shot arrowes also, and scattered them: to wit, lightning, and destroyed them.
16 Havets bäddar kommo i dagen, jordens grundvalar blottades, för HERRENS näpst, för hans vredes stormvind.
The chanels also of the sea appeared, euen the foundations of the worlde were discouered by the rebuking of the Lord, and at the blast of the breath of his nostrels.
17 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
He sent from aboue, and tooke me: hee drewe me out of many waters.
18 Han räddade mig från min starke fiende, från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
He deliuered me from my strong enemie, and from them that hated me: for they were too strong for me.
19 De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
They preuented me in the day of my calamitie, but the Lord was my stay,
20 Han förde mig ut på rymlig plats han räddade mig, ty han hade behag till mig.
And brought me foorth into a large place: he deliuered me, because he fauoured me.
21 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
The Lord rewarded me according to my righteousnesse: according to the purenesse of mine handes he recompensed me.
22 Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
For I kept the wayes of the Lord, and did not wickedly against my God.
23 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och från hans stadgar vek jag icke av.
For all his lawes were before me, and his statutes: I did not depart therefrom.
24 Så var jag ostrafflig för honom och tog mig till vara för missgärning.
I was vpright also towarde him, and haue kept me from my wickednesse.
25 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon.
Therefore the Lord did reward me according to my righteousnesse, according to my purenesse before his eyes.
26 Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig hjälte bevisar du dig ostrafflig.
With the godly thou wilt shewe thy selfe godly: with the vpright man thou wilt shew thy selfe vpright.
27 Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
With the pure thou wilt shewe thy selfe pure, and with the frowarde thou wilt shew thy selfe frowarde.
28 och du frälsar ett betryckt folk, men dina ögon äro emot de stolta, till att ödmjuka dem.
Thus thou wilt saue the poore people: but thine eyes are vpon the hautie to humble them.
29 Ja, du, HERRE, är min lampa; ty HERREN gör mitt mörker ljust.
Surely thou art my light, O Lord: and the Lord will lighten my darkenes.
30 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, med min Gud stormar jag murar.
For by thee haue I broken through an hoste, and by my God haue I leaped ouer a wall.
31 Guds väg är ostrafflig, HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
The way of God is vncorrupt: the word of the Lord is tryed in the fire: he is a shield to all that trust in him.
32 Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa förutom vår Gud?
For who is God besides the Lord? and who is mightie, saue our God?
33 Gud, du som var mitt starka värn och ledde den ostrafflige på hans väg,
God is my strength in battel, and maketh my way vpright.
34 du som gjorde hans fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
He maketh my feete like hindes feete, and hath set me vpon mine hie places.
35 du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
He teacheth mine handes to fight, so that a bowe of brasse is broken with mine armes.
36 Du gav mig din frälsnings sköld och din bönhörelse gjorde mig stor,
Thou hast also giuen me the shield of thy saluation, and thy louing kindnesse hath caused me to increase.
37 du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
Thou hast inlarged my steppes vnder me, and mine heeles haue not slid.
38 Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
I haue pursued mine enemies and destroyed them, and haue not turned againe vntill I had consumed them.
39 Ja, jag gjorde ände på dem och slog dem, så att de icke mer reste sig; de föllo under mina fötter.
Yea, I haue consumed them and thrust them through, and they shall not arise, but shall fall vnder my feete.
40 Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
For thou hast girded me with power to battell, and them that arose against me, hast thou subdued vnder me.
41 Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag.
And thou hast giuen me the neckes of mine enemies, that I might destroy them that hate me.
42 De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste; efter HERREN, men han svarade dem icke.
They looked about, but there was none to saue them, euen vnto the Lord, but he answered them not.
43 Och jag stötte dem sönder till stoft på jorden, jag krossade och förtrampade dem såsom orenlighet på gatan.
Then did I beate them as small as the dust of the earth: I did treade them flat as the clay of the streete, and did spread them abroad.
44 Du räddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
Thou hast also deliuered me from the contentions of my people: thou hast preserued me to be the head ouer nations: the people which I knewe not, doe serue me.
45 Främlingar visade mig underdånighet; vid blotta ryktet hörsammade de mig.
Strangers shalbe in subiection to me: assoone as they heare, they shall obey me.
46 Ja, främlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och övergåvo sina borgar.
Strangers shall shrinke away, and feare in their priuie chambers.
47 HERREN lever! Lovad vare min klippa, upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!
Let the Lord liue, and blessed be my strength: and God, euen the force of my saluation be exalted.
48 Gud, som har givit mig hämnd och lagt folken under mig;
It is God that giueth me power to reuenge me, and subdue the people vnder me,
49 du som har fört mig ut från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
And rescueth me from mine enemies: (thou also hast lift me vp from them that rose against me, thou hast deliuered me from the cruell man.
50 Fördenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn.
Therefore I will praise thee, O Lord amog the nations, and will sing vnto thy Name)
51 Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
He is the tower of saluation for his King, and sheweth mercie to his anointed, euen to Dauid, and to his seede for euer.
