2 Samuelsboken 22
1 Och David talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och från Sauls hand.
David upravi Jahvi riječi ove pjesme u dan kad ga je Jahve izbavio iz ruku svih njegovih neprijatelja i iz ruke Šaulove.
2 Han sade: HERRE, du mitt bergfäste, min borg och min räddare,
Pjevao je: “Jahve, hridino moja, utvrdo moja, spase moj;
3 Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet!
Bože moj, pećino moja kojoj se utječem, štite moj, spasenje moje, tvrđavo moja! Ti me izbavljaš od nasilja.
4 HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
Zazvat ću Jahvu hvale predostojna i od dušmana bit ću izbavljen.
5 Ty dödens bränningar omvärvde mig, fördärvets strömmar förskräckte mig,
Valovi smrti okružiše mene, prestraviše me bujice pogubne,
Užad Podzemlja sputiše me, smrtonosne zamke padoše na me: (Sheol h7585)
7 Men jag åkallade HERREN i min nöd, ja, jag gick med min åkallan till min Gud. Och han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop kom till hans öron.
u nevolji zazvah Jahvu i Bogu svome zavapih. Iz svog Doma zov mi začu, i vapaj moj mu do ušiju doprije.
8 Då skalv jorden och bävade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
I zemlja se potrese i uzdrhta, uzdrmaše se temelji nebesa, pokrenuše se, jer On gnjevom planu.
9 Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom.
Iz nosnica mu dim se diže, iz usta mu oganj liznu, ugljevlje živo od njega plamsa.
10 Och han sänkte himmelen och for ned och töcken var under hans fötter.
On nagnu nebesa i siđe, pod nogama oblaci mu mračni.
11 Han for på keruben och flög, han sågs komma på vindens vingar
Na keruba stade i poletje; na krilima vjetra zaplovi.
12 Och han gjorde mörker till en hydda som omslöt honom: vattenhopar, tjocka moln.
Ogrnu se mrakom kao koprenom, prekri se tamnim vodama i oblacima tmastim,
13 Ur glansen framför honom ljungade eldsglöd.
od bljeska pred licem njegovim užga se ugljevlje plameno.
14 HERREN dundrade från himmelen den Högste lät höra sin röst.
Jahve s neba zagrmje, Svevišnjega glas se ori.
15 Han sköt pilar och förskingrade dem, ljungeld och förvirrade dem.
Odape strijele i dušmane rasu, izbaci munje i na zemlju ih obori.
16 Havets bäddar kommo i dagen, jordens grundvalar blottades, för HERRENS näpst, för hans vredes stormvind.
Morska dna se pokazaše, i temelji svijeta postaše goli od strašne prijetnje Jahvine, od olujna daha gnjeva njegova.
17 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
On pruži s neba ruku i mene prihvati, iz silnih voda on me izbavi.
18 Han räddade mig från min starke fiende, från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
Od protivnika moćnog mene oslobodi, od dušmana mojih jačih od mene.
19 De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
Navališe na me u dan zlosretni, ali me Jahve zaštiti,
20 Han förde mig ut på rymlig plats han räddade mig, ty han hade behag till mig.
na polje prostrano izvede me, spasi me jer sam mu mio.
21 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
Po pravednosti mojoj Jahve mi uzvrati, po čistoći ruku mojih on me nagradi,
22 Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
jer čuvah putove Jahvine, od Boga se svoga ne udaljih.
23 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och från hans stadgar vek jag icke av.
Odredbe njegove sve su mi pred očima, zapovijedi njegove nisam odbacio,
24 Så var jag ostrafflig för honom och tog mig till vara för missgärning.
do srži odan njemu sam bio, čuvam se grijeha svakoga.
25 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon.
Jahve mi po pravdi mojoj vrati, čistoću ruku mojih vidje.
26 Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig hjälte bevisar du dig ostrafflig.
S prijateljem ti si prijatelj, poštenu poštenjem uzvraćaš.
27 Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
S čovjekom čistim ti si čist, a lukavca izigravaš,
28 och du frälsar ett betryckt folk, men dina ögon äro emot de stolta, till att ödmjuka dem.
jer narodu poniženu spasenje donosiš a ponižavaš oči ohole.
29 Ja, du, HERRE, är min lampa; ty HERREN gör mitt mörker ljust.
Jahve, ti moju svjetiljku užižeš, Bože, tminu moju obasjavaš:
30 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, med min Gud stormar jag murar.
s tobom udaram na čete dušmanske, s Bogom svojim preskačem zidine.
31 Guds väg är ostrafflig, HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
Savršeni su puti Gospodnji, i riječ je Jahvina ognjem kušana. on je štit svima, samo on, koji se k njemu utječu.
32 Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa förutom vår Gud?
Jer tko je Bog osim Jahve? Tko li je hridina osim Boga našega?
33 Gud, du som var mitt starka värn och ledde den ostrafflige på hans väg,
Taj Bog me snagom opasuje, stere mi put besprijekoran.
34 du som gjorde hans fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
Noge mi dade brze ko u košute i postavi me na visine sigurne,
35 du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
ruke mi za borbu uvježba i mišice da luk mjedeni napinju.
36 Du gav mig din frälsnings sköld och din bönhörelse gjorde mig stor,
Daješ mi štit svoj koji spasava, tvoja me brižljivost uzvisi.
37 du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
Pouzdanje daješ mom koraku, i noge mi više ne posrću.
38 Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
Pognah svoje dušmane i dostigoh, i ne vratih se dok ih ne uništih.
39 Ja, jag gjorde ände på dem och slog dem, så att de icke mer reste sig; de föllo under mina fötter.
Obaram ih, ne mogu se dići, padaju, pod nogama mi leže.
40 Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
Ti me opasa snagom za borbu, a protivnike moje meni podloži.
41 Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag.
Ti dušmane moje u bijeg natjera, i rasprših one koji su me mrzili.
42 De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste; efter HERREN, men han svarade dem icke.
Vapiju u pomoć, nikog da pomogne, vapiju Jahvi - ne odaziva se.
43 Och jag stötte dem sönder till stoft på jorden, jag krossade och förtrampade dem såsom orenlighet på gatan.
Smrvih ih kao prah na vjetru, zgazih ih ko blato na putu.
44 Du räddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
Ti me §izbavÄi od bune u mom narodu, postavi me glavarom pogana, puk koji ne poznavah služi mi.
45 Främlingar visade mig underdånighet; vid blotta ryktet hörsammade de mig.
Svaki moj šapat pokorno on sluša. Sinovi tuđinci meni laskaju,
46 Ja, främlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och övergåvo sina borgar.
sinovi tuđinski gube srčanost izlaze dršćuć iz svojih utvrda.
47 HERREN lever! Lovad vare min klippa, upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!
Živio Jahve! Blagoslovljena hridina moja! Neka se uzvisi Bog, spasenje moje!
48 Gud, som har givit mig hämnd och lagt folken under mig;
Bog koji mi daje osvetu i narode meni pokorava.
49 du som har fört mig ut från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
Od dušmana me mojih izbavljaš i nad protivnike me moje izdižeš, ti mene od čovjeka silnika spasavaš.
50 Fördenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn.
Zato te slavim, Jahve, među pucima i psalam pjevam tvome Imenu:
51 Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
umnožio si pobjede kralju svojemu, pomazaniku svome milost si iskazao, Davidu i potomstvu njegovu navijeke.”
