2 Samuelsboken 21
1 Men under Davids tid uppstod en hungersnöd, som varade oavbrutet i tre år; då sökte David HERRENS ansikte. HERREN svarade: »För Sauls och hans blodbefläckade hus' skull sker detta, därför att han dödade gibeoniterna.
David siangpahrang ah oh nathung, saning thumto khokhahaih to oh; to pongah David mah Angraeng khaeah dueng. Angraeng mah, Gibeon kaminawk humkung Saul hoi kami athii palong koeh Saul pongah ni, hae hmuen hae oh, tiah a naa.
2 Då kallade konungen till sig gibeoniterna och talade med dem. Men gibeoniterna voro icke israeliter, utan en kvarleva av amoréerna och fastän Israels barn hade givit dem sin ed, hade Saul, i sin nitälskan för Israels barn och för Juda, försökt att nedgöra dem.
Siangpahrang mah Gibeon kaminawk to kawk moe, nihcae khaeah, Gibeon kaminawk loe Israel acaeng thungah athum o ai; nihcae loe Amor acaeng kanghmat kaminawk ni; Israel kaminawk mah nihcae khaeah lokkamhaih to sak o: toe Saul loe Judah hoi Israel kaminawk to angsakhaih pongah tamit boih hanah tha pathok.
3 David sade nu till gibeoniterna: »Vad skall jag göra för eder, och varmed skall jag bringa försoning, så att I välsignen HERRENS arvedel?»
David mah Gibeon kaminawk khaeah, Nangcae han timaw kang sak pae han? Angraeng ih qawk to tahamhoihaih paek hanah, kawbangmaw zae loihaih ka sak han? tiah a naa.
4 Gibeoniterna svarade honom: »Vi fordra icke silver och guld av Saul och hans hus, ej heller hava vi rätt att döda någon man i Israel.» Han frågade: »Vad begären I då att jag skall göra för eder?»
Gibeon kaminawk mah anih khaeah, Kaicae loe Saul hoi anih ih imthung takoh khae hoiah, sui hoi phoisa doeh ka hni o mak ai; mi kawbaktih Israel kaminawk doeh ka hum o mak ai, tiah a naa. David mah, Na thuih o ih baktih toengah ka sak han, tiah a naa.
5 De svarade konungen: »Den man som ville förgöra oss, och som stämplade mot oss, för att vi skulle bliva utrotade och icke mer hava bestånd någonstädes inom Israels land,
Nihcae mah, Kaicae pacaekthlaek kami, kaicae hum moe, Israel prae thungah anghmat ai ah tamit boih han khokhan kami ih,
6 av hans söner må sju utlämnas till oss, så att vi få upphänga dem för HERREN i Sauls, HERRENS utvaldes, Gibea.» Konungen sade: »Jag skall utlämna dem.»
capa nongpa sarihtonawk to kaicae khaeah na paek ah; Angraeng mah qoih ih Saul ohhaih ahmuen Gibeah vangpui ah, Angraeng hmaa ah anih to ka bangh o han, tiah a naa o. To pongah siangpahrang mah, Nihcae to nangcae ban ah kang paek han hmang, tiah a naa.
7 Men konungen skonade Mefiboset, Sauls son Jonatans son, för den ed vid HERREN, som de, David och Jonatan, Sauls son, hade svurit varandra.
Toe David hoi Saul capa Jonathan loe, Angraeng hmaa ah maeto hoi maeto lokkamhaih sak hoi pongah, Saul capa Jonathan, Jonathan capa Mephiboseth to loe pathlung.
8 Däremot tog konungen de två söner, Armoni och Mefiboset, som Rispa, Ajas dotter, hade fött åt Saul, och de fem söner som Mikal, Sauls dotter, hade fött åt meholatiten Adriel, Barsillais son
Toe siangpahrang mah, Aih canu Rizpah mah, Saul hoiah sak ih capa hnetto, Armoni hoi Mephiboseth; Meholath acaeng Barzillai capa Adriel hoiah sak ih, Saul canu Mikal ih capa pangatonawk to a lak.
9 och överlämnade dem åt gibeoniterna, och dessa upphängde dem på berget inför HERREN, så att de omkommo, alla sju på en gång. Och det var under de första skördedagarna, när kornskörden begynte, som de blevo dödade.
Anih mah Gebeon kaminawk ban ah paek pongah, nihcae to mae nuiah Angraeng hmaa ah bangh o; kami sarihtonawk loe duek o boih; nihcae to Barli cang aah amtonghaih ni, cang aah amtong tangsuekhaih niah hum o.
10 Då tog Rispa, Ajas dotter, sin sorgdräkt och hade den till sitt läger ovanpå klippan från det att skörden begynte, ända till dess att vattnet strömmade ned över dem från himmelen; och hon tillstadde icke himmelens fåglar att slå ned på dem om dagen, ej heller markens vilda djur att göra det om natten.
Aiah canu Rizpah mah kazii to lak moe, angmah hanah thlung nuiah baih; cang aah amtong tangsuek nathuem hoi van hoiah kho angzo ai karoek to, khodai ah qok nuiah van ih tavaanawk to acuksak ai moe, khoving ah doeh moisannawk mah caak o han ai ah a toep.
11 När det blev berättat för David vad Rispa, Ajas dotter, Sauls bihustru, hade gjort
Saul ih zula, Aih canu Rizpah mah sak ih hmuen to, David khaeah thuih pae o.
12 begav sig David åstad och hämtade Sauls och hans son Jonatans ben från borgarna i Jabes i Gilead. Dessa hade nämligen i hemlighet tagit deras kroppar bort ifrån den öppna platsen i Bet-San, där filistéerna hade hängt upp dem, när filistéerna slogo Saul på Gilboa.
Philistin kaminawk mah Saul to Gilboa mae ah hum o moe, thing nuiah anih ih qok to bangh o; siangpahrang loe Jabesh-Gilead kaminawk khaeah caeh moe, Saul ih ahuh hoi a capa Jonathan ih ahuh to lak; Beth Shan loklam ah suek o ih ahuh to tamquta hoiah a lak.
13 Och då han hade fört Sauls och hans son Jonatans ben upp därifrån, samlade man ock ihop de upphängdas ben.
Anih mah Saul ih ahuh hoi a capa Jonathan ih ahuh to to ih ahmuen hoiah sin pacoengah, bangh ih kaminawk ih ahuhnawk hoi nawnto a suek.
14 Sedan begrov man Sauls och hans son Jonatans ben i Benjamins land, i Sela, i hans fader Kis' grav; man gjorde allt vad konungen hade bjudit. Och därefter hörde Gud landets bön.
Saul hoi a capa Jonathan ih ahuh to, Benjamin prae, Zela vang ah kaom, Saul ampa Kish ih taprong ah aphum o. Siangpahrang mah paek ih lok baktih toengah hmuennawk boih to sak o. To pacoengah loe prae taham ah lawkthuihaih to Sithaw mah tahngaih pae.
15 Åter uppstod krig mellan filistéerna och Israel. Och David drog ned med sina tjänare, och de stridde mot filistéerna. Men David blev trött;
Philistin kaminawk hoi Israel kaminawk salakah misatukhaih oh let bae; David loe Philistin kaminawk tuk hanah a tamnanawk hoiah caeh tathuk; to naah anih loe paroeai angpho.
16 och Jisbo-Benob, en av rafaéernas avkomlingar, vilkens lans vägde tre hundra siklar koppar, och som var iklädd en ny rustning, tänkte då döda David.
Kalen parai kami Rapha ih caa, Ish-Benob loe sumkamling shekel cumvai thumto kazit tayae hoi sumsen kangtha to sin moe, David to ka hum han, tiah poek.
17 Men Abisai, Serujas son, kom honom till hjälp och slog filistéen till döds. Då besvuro Davids män honom att han icke mer skulle draga ut med dem i striden, så att han icke utsläckte Israels lampa.
Toe Zeruiah capa Abishai mah, David to abomh moe, Philistin kaminawk to hum; to pacoengah David ih kaminawk mah anih khaeah, Israel kaminawk ih hmaithaw loe dueh ving tih, tiah a poek o pongah, nang loe natuek naah doeh kaicae hoi nawnto misatuk han angzo hmah lai ah, tiah a naa o.
18 Därefter stod åter en strid med filistéerna vid Gob; husatiten Sibbekai slog då ned Saf, en av rafaéernas avkomlingar.
To pacoengah Gob vangpui ah, Philistin kaminawk hoi misa angtukhaih oh let bae vop. To ah Hushath acaeng Sibbekai mah Rapha ih capa maeto ah kaom Saph to hum.
19 Åter stod en strid med filistéerna vid Gob; Elhanan, Jaare-Oregims son, betlehemiten, slog då ned gatiten Goljat, som hade ett spjut vars skaft liknade en vävbom.
Gob ah Philistin kaminawk hoi misa angtuk o bae naah, Bethlehem ih kami Jaare-Oregim capa Elhanan mah, thangbui haa baktiah kanoe tayae kasin, Git kami Goliath ih amnawk to hum.
20 Åter stod en strid vid Gat. Där var en reslig man som hade sex fingrar på var hand och sex tår på var fot, eller tillsammans tjugufyra; han var ock en avkomling av rafaéerna.
Kalah Gath vangpui ah misa angtuk naah, ban maeto pongah banpazung tarukto hoi khok maeto pongah khokpazung tarukto kaom, sangqum boih ah pumphae palito kaom, kami to oh. Anih doeh kalen parai kami ih capa ah oh.
21 Denne smädade Israel; då blev han nedgjord av Jonatan, son till Simeai, Davids broder.
Anih mah Israel kaminawk to kasae thuih pongah, David ih amnawk, Shimeah capa Jonathan mah anih to hum.
22 Dessa fyra voro avkomlingar av rafaéerna i Gat; och de föllo för Davids och hans tjänares hand.
Hae ih kami palitonawk loe, Gath vangpui ah kaom, Rapha ih capa ah oh o; nihcae loe David hoi anih ih tamnanawk ban ah duek o.
