2 Samuelsboken 2
1 Därefter frågade David HERREN: »Skall jag draga upp till någon av Juda städer?» HERREN svarade honom: »Drag upp.» Då frågade David: »Vart skall jag draga upp?», Han svarade: »Till Hebron.»
To pacoengah David mah Angraeng khaeah, Judah prae thung ih vangpui maeto ah ka caeh han maw? tiah a naa. Angraeng mah anih khaeah, Caeh tahang ah, tiah a naa. David mah, Naa ah maw ka caeh han? tiah a naa. Angraeng mah, Hebron ah, caeh han thuih pae.
2 Så drog då David ditupp jämte sina båda hustrur, Ahinoam från Jisreel och Abigail, karmeliten Nabals hustru.
To pongah David loe a zu hnik; Jezreel ih kami Ahinoam hoi Karmel ah kaom Nabal ih zu Abigail to caeh haih.
3 David lät ock sina män draga ditupp, var och en med sitt husfolk; och de bosatte sig i Hebrons städer.
David loe a taengah kaom kaminawk hoi angmah ih canawknawk boih to a caeh haih; nihcae loe Hebron vangpui ah oh o.
4 Dit kommo nu Juda män och smorde David till konung över Juda hus. När man berättade för David att det var männen i Jabes i Gilead som hade begravit Saul,
To naah Judah kaminawk Hebron vangpui ah angzoh o moe, David to Judah imthung takoh siangpahrang ah oh hanah situi bawh o. Jabesh Gilead ih kaminawk mah David khaeah, Saul ih qok loe kaicae mah aphum o boeh, tiah thuih pae o.
5 skickade David sändebud till männen i Jabes i Gilead och lät säga till dem: »Varen välsignade av HERREN, därför att I haven bevisat eder herre Saul den barmhärtighetstjänsten att begrava honom!
To naah David mah Jabesh Gilead vangpui ah laicaeh to patoeh moe, Na angraeng Saul khaeah tahmenhaih nam tueng o sak moe, na phum o pongah, Angraeng mah tahamhoihaih na paek o nasoe.
6 Så må nu ock HERREN bevisa barmhärtighet och trofasthet mot eder. Själv vill jag också göra eder gott, därför att I haven gjort detta.
Angraeng mah vaihi nangcae khaeah tahmenhaih hoi loktang amtuengsak nasoe; hae hmuen hae na sak o pongah, kaimah doeh kahoih to baktih poekhaih to nangcae nuiah kam tuengsak toeng han.
7 Varen alltså nu vid gott mod och oförskräckta, fastän eder herre Saul är död; det är nu jag som av Juda hus har blivit smord till konung över dem.»
Vaihi na thacak o sak loe, palungthin cak o sak ah; na angraeng Saul loe duek boeh; vaihi Judah imthung takoh mah kai hae nihcae ih siangpahrang ah situi ang bawh o boeh, tiah lokpat pae.
8 Men Abner, Ners son, Sauls härhövitsman, tog Sauls son Is-Boset och förde honom över till Mahanaim
To naah Ner capa Abner, Saul ih misatuh angraeng mah, Saul capa Ish-Bosheth to lak moe, Mahanaim ah caeh haih,
9 och gjorde honom till konung i Gilead och asuréernas land och Jisreel, så ock över Efraim, Benjamin och hela det övriga Israel.
Gilead prae, Ashuri kaminawk, Jezreel vangpui kaminawk, Ephraim prae, Benjamin prae hoi Israel prae boih nuiah siangpahrang ah a suek.
10 Sauls son Is-Boset var fyrtio år gammal, när han blev konung över Israel, och han regerade i två år. Allenast Juda hus höll sig till David.
Israel siangpahrang ah oh naah Saul capa Ish-Bosheth loe saning quipalito oh boeh; anih loe saning hnetto thung siangpahrang ah oh. Toe Judah imthung takoh loe David hnukah bang o.
11 Den tid David var konung i Hebron över Juda hus utgjorde sammanräknat sju år och sex månader.
David loe Heron vangpui ah oh moe, Judah imthung takoh nuiah saning sarih, khrah tarukto thung siangpahrang ah oh.
12 Och Abner, Ners son, drog ut med Sauls son Is-Bosets folk ifrån Mahanaim till Gibeon.
Ner capa Abner hoi Saul capa Ish-Bosheth ih kaminawk loe, Mahanaim hoiah tacawt o moe, Gibeon ah caeh o.
13 Joab, Serujas son, och Davids folk drogo också ut; och de mötte varandra vid Gibeons damm. Där stannade de på var sin sida om dammen.
Zeruiah capa Joab hoi David ih tamnanawk loe caeh o moe, Gibeon tuili taengah angqum o; kami abu maeto loe tuili ho bangah anghnut o, kalah kami abu maeto loe tuili haebang ah anghnut o.
14 Och Abner sade till Joab: »Må vi låta några unga män stå upp och utföra en krigslek i vår åsyn.» Joab svarade: »Må så ske.»
To naah Abner mah Joab khaeah, Thendoeng thoemnawk angthawk o nasoe loe, aicae hmaa ah amhai o nasoe, tiah a naa. To naah Joab mah, Hoih, angthawk o nasoe loe, amhai o nasoe, tiah a naa.
15 Då stodo de upp och gingo fram i lika antal: tolv för Benjamin och för Sauls son Is-Boset, och tolv av Davids folk.
To pongah angthawk o moe, Saul capa Ish-Bosheth ih kami, Benjamin acaeng hatlai hnetto hoi David ih tamna hatlai hnettonawk to caeh o.
16 Och de fattade varandra i huvudet och stötte svärdet i sidan på varandra och föllo så allasammans därför blev detta ställe kallat Helkat-Hassurim vid Gibeon.
Nihcae loe maeto hoi maeto ih lu ah ang naeh o moe, panak ah haita hoiah angthun o; to naah nihcae boih nawnto amtimh o moe duek o; to pongah Gibeon vangpui taengah kaom to ahmuen to Helkath-Hazzuim, tiah kawk o.
17 Sedan begynte en mycket hård strid på den dagen; men Abner och Israels män blevo slagna av Davids folk.
To na niah misa angtukhaih loe paroeai nung. David ih tamnanawk mah Abner hoi Israel kaminawk to pazawk o.
18 Nu funnos där tre söner till Seruja: Joab, Abisai och Asael. Och Asael var snabbfotad såsom en gasell på fältet.
Zeruiah ih capa Joab, Abishai hoi Asahel cae loe to ah oh o; Asahel loe tasuk baktiah angtawt loe.
19 Och Asael förföljde Abner, utan att vika undan vare sig till höger eller till vänster från Abner.
Asahel loe banqoi bantang amkhraeng ai ah, Abner to patom poe.
20 Då vände Abner sig om och sade: »Är det du, Asael?» Han svarade: »Ja.»
Abner mah hnukbang angqoi moe, Asahel nang maw? tiah a naa. Asahel mah, Kai bae, tiah a naa.
21 Då sade Abner till honom: »Vänd dig åt annat håll, åt höger eller åt vänster. Angrip någon av de yngre och försök att taga hans rustning.» Men Asael ville icke låta honom vara.
To naah Abner mah, Banqoi bangah maw, to tih ai boeh loe bantang bangah maw anqoih lai ah; thendoeng maeto naeh ah loe, anih ih maiphaw to la paeh, tiah a naa. Toe Asahel loe amkhraeng ai ah Abner hnukah patom poe.
22 Då sade Abner ännu en gång till Asael: »Låt mig vara. Du vill väl icke att jag skall slå dig till jorden? Huru skulle jag sedan kunna se din broder Joab i ansiktet?»
Abner mah Asahel khaeah, Kai na patom hmah loklam amkhraeng lai ah, tiah a naa let; longah amtimh hanah nang to kang hum han maw? To tiah kang sak nahaeloe kawbangmaw namya Joab hmaa ah mikhmai ka padai thai tih? tiah a naa.
23 När han ändå icke ville låta honom vara, gav Abner honom med bakändan av sitt spjut en stöt i underlivet, så att spjutet gick ut baktill; och han föll ned där och dog på stället. Och var och en som kom till platsen där Asael hade fallit ned och dött stannade där.
Toe Asahel mah loklam amkhraeng taak ai ah patom let pongah, Abner mah tayae hoiah Asahel ih zok to takhawh pae, tayae loe hnukbang khoek to pra; anih loe to ahmuen ah amtimh moe duek; Asahel duekhaih ahmuen kapha kaminawk boih loe to ah angdoet o.
24 Och Joab och Abisai förföljde Abner. Men när solen hade gått ned och de hade kommit till Ammahöjden, som ligger gent emot Gia, åt Gibeons öken till,
Toe Joab hoi Abishai mah Abner to patom hoi; niduem naah loe Gibeon taw bangah caehhaih Giah vangpui taengah kaom, Amma mae to a phak hoi.
25 då samlade sig Benjamins barn tillhopa bakom Abner, så att de utgjorde en sluten skara, och intogo en ställning på toppen av en och samma höjd.
To naah Benjamin kaminawk loe misatuh abu maeto ah angcu o moe, Abner hnukah mae nuiah angdoet o.
26 Och Abner ropade till Joab och sade: »Skall då svärdet få oavlåtligen frossa? Förstår du icke att detta måste leda till ett bittert slut?» Huru länge tänker du dröja, innan du befaller ditt folk att upphöra med att förfölja sina bröder?»
Abner mah Joab to lokdueng, Sumsen mah kami paaeh poe tih boeh maw? Hnukkhuem ah loe khaa parai tih, tiah na panoek ai maw? Angmacae nawkamya patom han ai ah, natuek naah maw nangmah ih kaminawk lok na thuih pae han? tiah a naa.
27 Joab svarade: »Så sant Gud lever: om du ingenting hade sagt, då hade folket först i morgon fått draga sig tillbaka och upphöra att förfölja sina bröder.»
Joab mah, Sithaw hing baktih toengah, nangmah lok na thui ai nahaeloe, khodai naah ni kai ih kaminawk mah angmacae nawkamyanawk to patom ai ah om o tih, tiah a naa.
28 Därefter lät Joab stöta i basunen; då stannade allt folket och förföljde icke mer Israel. Och sedan stridde de icke vidare.
To pongah Joab mah mongkah ueng naah, kaminawk boih mah Israel kaminawk patom ai ah oh o, tuh doeh angtuh o ai, anghak o boih.
29 Men Abner och hans män tågade genom Hedmarken hela den natten; därefter gingo de över Jordan och tågade vidare hela förmiddagen och kommo så till Mahanaim.
Abner hoi anih ih kaminawk loe, aqum puek azawn ah caeh o moe, Jordan vapui to angkat o; Bithron prae to poeng o pacoengah, Mahanaim vangpui to phak o.
30 Joab åter samlade tillhopa allt folket, sedan han hade upphört att förfölja Abner; då fattades av Davids folk nitton man utom Asael.
To naah Joab loe Abner patom ai ah amlaem moe, angmah ih kaminawk to pakhueng naah, Asahel hoi David ih tamna hatlai takawtto om o ai boeh.
31 Davids folk hade däremot slagit till döds tre hundra sextio man av Benjamin och av Abners folk.
Toe David ih tamnanawk mah, Abner khaeah kaom Benjamin ih kaminawk to cumvai thum, quitarukto hum pae o.
32 Och de togo upp Asael och begrovo honom i hans faders grav i Bet-Lehem. Därefter tågade Joab och hans män hela natten och kommo i dagningen till Hebron. Betydelsen oviss; möjligen svärdsåkern.
Asahel to lak o moe, Bethlehem ah ampa ih taprong ah aphum o. To pacoengah Joab hoi anih ih kaminawk loe aqum puek caeh o, khodai naah Hebron vangpui to a phak o.
