2 Samuelsboken 19

1 Och det blev berättat för Joab att konungen grät och sörjde Absalom.

Hagi kini ne'mo'ma Absalomunku'ma asunku huno zavi'ma ateankea mago'a vahe'mo'za Joapuna eme asmi'naze.

2 Och segern blev på den dagen förbytt till sorg för allt folket, eftersom folket på den dagen fick höra sägas att konungen var bedrövad för sin sons skull.

Hagi kini ne'mo'a, nemofonku zavi ate'ne hazanke'ma nentahiza, mika sondia vahe'mo'zama ha'ma huzamagateraza musezamo'a rukrahe hige'za, mikomo'za zavi ate'naze.

3 Och folket smög sig på den dagen in i staden, såsom människor pläga göra, vilka hava vanärat sig, därigenom att de hava flytt under striden.

Hagi ana hige'za ha'ma huzmageterazage'za musema osu'zama zamagazegu'ma hu'za azaza hu'za mika sondia vahe'mo'za akohe'za rankumapina efre'naze.

4 Men konungen hade skylt sitt ansikte; och konungen klagade med hög röst: »Min son Absalom! Absalom, min son, min son!»

Hagi kini nemo'a asenire azana refiteno nemofo Absalomunkura rankrafage huno, nenamofo Absalomu, nenamofo Absalomuo huno zavira ate'ne.

5 Då gick Joab in i huset till konungen och sade: »Du kommer i dag alla dina tjänares ansikten att rodna av skam, fastän de i dag hava räddat både ditt eget liv och dina söners och döttrars liv och dina hustrurs liv och dina bihustrurs liv.

Hagi Joapu'a kini nemofo nonte vuno kini nera ome asamino, Menina mofavre zagakane mofane zagakane a'nekane, henka a'nekanema zamagu'ma vazuna zankura ontahinka amanahu'za hunka tagazea eriramine.

6 Ty du älskar ju dem som hata dig, och hatar dem som älska dig. I dag har du nämligen gjort kunnigt att dina hövitsmän och tjänare äro intet for dig, ty i dag märker jag, att om Absalom vore vid liv, men alla vi andra i dag hade omkommit, så skulle detta hava varit dig mer till behag.

Hagi kagri'ma kahe'za haza vahe zamavesi nezamanteka, kagri'ma kavesi kantaza vahera zamavaresa huzmantane. Hagi e'ina'ma hana kavukvamo'a sondia vahete kva vahekane, sondia vahekanena zamage amne hane. Na'ankure Absalomuma ofri manigeta tagra maka'mota fruntesina, kagra muse hasine.

7 Men stå nu upp, och gå ut och tala vänligt med dina tjänare; ty jag svär vid HERREN, att om du icke gör det, så skall icke en enda man stanna kvar hos dig över denna natt, och detta skall för dig bliva en större olycka än alla de olyckor som hava övergått dig från din ungdom ända till nu.»

Hagi menina otinka megia vunka sondia vaheka'a kasunku kea ome huzamanto. Hagi e'i anama osananana, Ra Anumzamofo avufi huvempa huankino, mago vahe'mo'e huno meni kenagera kagranena omanigahaze. Hagi kasefa kareti'ma maninka enantegati'ma erinka e'nana knazana, meni knazamo'a agatereno havizantfa hugahie.

8 Då stod konungen upp och satte sig i porten. Och man gjorde kunnigt för allt folket och sade: »Konungen sitter nu i porten.» Då kom allt folket inför konungen. Men Israel hade flytt, var och en till sin hydda.

Anage higeno kini nemo'a vuno kuma kahante'ma nemania trate umani'negeno, kini ne'mo'ma kuma kahante manine kema mika vahe'mo'za nentahi'za, eza eme ke'naze. Hianagi anama hige'za Absalomu avaririza vu'naza sondia vahe'mo'za atre'za seli nonkuma zamirega vu'naze.

9 Och allt folket i alla Israels stammar begynte därefter förebrå varandra och säga: »Konungen har räddat oss från vara fienders hand och hjälpt oss ifrån filistéernas hand, och nu har han måst fly ur landet för Absalom.

Hagi miko Israeli naga nofi'mo'za amanage hu'za ke hakarea hu'naze, kini ne'mo'a ha' vahe timofo zamazampintira tagunevazino, Filistia vahe zamazampintira taza hu'neanagi menima Absalomunku koro huno kini ne'mo'a kumara atreno fre'ne.

10 Men Absalom, som vi hade smort till konung över oss, har blivit dödad i striden. Varför sägen I då icke ett ord om att föra konungen tillbaka?»

Hianagi tagra Absalomu kinia azeri otunanagi, hapi ahazageno fri'ne. Hagi nahigeta kini ne' Devitina ke hazageno kini trara eme erino omani'ne?

11 Under tiden hade konung David sänt bud till prästerna Sadok och Ebjatar och låtit säga: »Talen så till de äldste i Juda: 'Varför skolen I vara de sista att hämta konungen tillbaka hem? Ty vad hela Israel talar har redan kommit för konungen, där han bor.

Hagi kini ne'mo'a anage huno pristi netre Zadokine Abiatanena kea atrezanante'ne, nahigeta kini nera kea hazageno noma'arera e'ne huta Juda vahera zamasamio.

12 I ären ju mina bröder, I ären ju mitt kött och ben. Varför skolen I då vara de sista att hämta konungen tillbaka?'

Hagi tamagra nagri naga manita nagri kora mani'nazanki nahigeta kea huta onavreta natrageno, aru vahe'mo'za navre'naze?

13 Och till Amasa skolen I säga: 'Är du icke mitt kött och ben? Gud straffe mig nu och framgent, om du icke för all din tid skall bliva härhövitsman hos mig i Joabs ställe.'»

Hagi Amasana ome asami'o, agra nagri kora manine, nagra huhamprigante'nugenka Joapu nona erinka sondia vahetera kegava hugahane, nagrama havigema hanugeno'a Ra Anumzamo'a nahegahie.

14 Härigenom vann han alla Juda mäns hjärtan utan undantag, så att de sände detta budskap till konungen: »Vänd tillbaka, du själv med alla dina tjänare.»

Hagi Juda nagara Deviti'ma hiankemo zamagu'a zamazeri rukrehe hige'za, Devitina kea atrente'za, kagrane maka sondia vahekane ete Jerusalemi eho.

15 Då vände konungen tillbaka och kom till Jordan; men Juda hade kommit till Gilgal för att möta konungen och föra konungen över Jordan.

Hagi Deviti'a Jerusalemi enaku Jodani tinte ne-ege'za Juda vahe'mo'za Gilgali kumate ome tutagiha hu'za azahu'za avre'za Jodani tina eme takahe'za enaku vu'naze.

16 Också Simei, Geras son, benjaminiten, som var från Bahurim, skyndade sig och drog ned med Juda män for att möta konung David.

Hagi Gera nemofo Simei'a Benzameni nagapinti nekino Devitima eme negeno'a, mago'a Juda naga'ene kini ne' Devitintega ame hu'za urami'naze.

17 Och med honom följde tusen man från Benjamin, ävensom Siba, vilken hade varit tjänare i Sauls hus, jämte hans femton söner och tjugu tjänare. Dessa hade nu hastat ned till Jordan före konungen.

Hagi Simei enena rama'a Benzameni nagapinti ne urami'naze. Hagi anampina Siba'a Soli eri'za ne-ene 15ni'a ne' mofavre zaga'ane, 20'a eri'za vahe'ane vu'naze. Hagi kini nemofo avuga ame hu'za Jodani tina takahe'za vu'naze.

18 Och färjan gick över för att överföra konungens familj, och för att användas efter hans gottfinnande. Men Simei, Geras son, föll ned inför konungen, när han skulle fara över Jordan,

Hagi tina takahe'za vute ete hu'za Deviti nagara zamaza hugantu atre'naze. Hagi kini ne'mo'ma tima takaheno kantu kazigama vu'zama nehigeno'a, Gera nemofo Simei'a agafi eme kepri hu'ne.

19 och sade till konungen: »Må min herre icke tillräkna mig min missgärning, och icke tänka på huru illa din tjänare gjorde på den dag då min herre konungen drog ut från Jerusalem; må konungen icke akta därpå.

Hagi Simei'a Devitina amanage huno asmi'ne, Jerusalemi kuma'ma atrenka nevanke'na hu'noa zankura nagra nasunku huanki ramoka, ana hazenkeni'a atrenanto.

20 Ty din tjänare inser att jag då försyndade mig; därför har jag nu i dag först av hela Josefs hus kommit hitned för att möta min herre konungen.

Hagi antahio, nagra kefo navu'nava hu'na kumi hu'noe. E'ina hu'negu mika Josefe nagapintira nagra egota hu'na eme hufrufra hugantoe.

21 Då tog Abisai, Serujas son, till orda och sade: »Skulle icke Simei dödas för detta? Han har ju förbannat HERRENS smorde.»

Hagi Zerua nemofo Abisai'a amanage huno hu'ne, Nahigenka Anumzamo'ma huhamprinte'nea ra nera huhavizana hu'nane? Hagi Simeiga frigahane. Na'ankure Ra Anumzamo'ma huhampri'nea kini nera huhaviza hunte'nane.

22 Men David svarade: »Vad haven I med mig att göra, I Serujas söner, eftersom I i dag ären mig till hinders? Skulle väl i dag någon dödas i Israel? Vet jag då icke att jag i dag har blivit konung över Israel?»

Higeno Deviti'a Abisaikiznine Joapukiznia amanage huno kenona hu'ne, ama tanagri' zana omne'ne. Hagi na'a higeta nagrira kehara hunenanta'e? Ama'na kna vahe ahefri kna omaneneanki, muse hukna me'ne. Na'ankure nagra menina Israeli vahe kini mani'noanki, mago vahera zamahe ofrigahaze.

23 Därefter sade konungen till Simei: »Du skall icke dö.» Och konungen gav honom sin ed därpå.

Hagi Deviti'a rukarehe huno Simeina anage huno asami'ne, onkahegahue.

24 Mefiboset, Sauls son, hade ock kommit ned för att möta konungen. Han hade varken ansat sina fötter eller sitt skägg, ej heller hade han låtit två sina kläder allt ifrån den dag då konungen drog bort, ända till den dag då han kom igen i frid.

Hagi Soli negeho Mefiboseti'a, Deviti kenaku urami'ne. Hagi Deviti'ma Jerusalemima atreno viregatira Mefiboseti'a agia sese osuno, kukena'a sese osuno, agi'zokara ohareno atregeno me'ne.

25 När han nu kom till Jerusalem för att möta konungen, sade konungen till honom: »Varför följde du icke med mig, Mefiboset?»

Hagi Mefiboseti'ma kini ne'ma eme tutagiha huntegeno'a, kini ne'mo agenoka huno, Kagra nahigenka nagranena ovu'nane?

26 Han svarade: »Min herre konung, min tjänare bedrog mig. Ty din tjänare sade: 'Jag vill sadla min åsna och sätta mig på den och så begiva mig till konungen'; din tjänare är ju halt.

Higeno agra kenona huno, ranimoka kagra antahi'nane, nagria nagiamo'a haviza hu'ne. Hagi Jerusalema atrenka vana zupa donkini'a azeri retro hunantenke'na va'neno hu'na eri'za vaheni'gu huana, anara osu'za renavatga hu'naze.

27 Men han har förtalat din tjänare hos min herre konungen. Min herre konungen är ju dock såsom Guds ängel; så gör nu vad dig täckes.

Hagi Siba'a natreno vuno kagrira havige ome kasamino, nagrira nazeri haviza hu'ne. Hianagi nagra antahi'noe, kagra Ra Anumzamofo ankero vahe kna hunananki, nazano kagri'ma kavesi'nea zana amne hunanto.

28 Ty hela min faders hus förtjänade intet annat än döden av min herre konungen, och likväl lät du din tjänare sitta bland dem som få äta vid ditt bord. Vad har jag då rätt att ytterligare begära, och varom kan jag väl ytterligare ropa till konungen?»

Hagi kagra nenfa nagara maka tahe frintesine. Hianagi kagra nagrane ne'zana eme no hunka hanke'na, kagrane ne'zana ne'noe. Hagi ranimoka na'ante mago'a zankura kagrira kantahige'na erigahue.

29 Konungen sade till honom: »Varför ordar du ytterligare härom? Jag säger att du och Siba skolen dela jordagodset.»

Hagi Deviti'a ana kemofo nona'a huno, Hago rama'a keaga hananki tagano. Soli mopa kagrane Siba'ene amu'nompinti refko huta erigaha'e.

30 Då sade Mefiboset till konungen: »Han må gärna taga alltsammans, sedan nu min herre konungen har kommit hem igen i frid.»

Hagi Mefiboseti'a ana kemofo nona'a amanage hu'ne, Agrake Siba'a ana maka'zana erino. Hagi kagrama mago hazenkema e'orinka knare'ma hunka kumate'ma anazankura nagra muse hue.

31 Gileaditen Barsillai hade ock farit ned från Rogelim och drog sedan med konungen till Jordan, för att få ledsaga honom över Jordan.

Hagi Bazilai'a Gileati kazigati ne'kino Rogerimi kumateti Devitina kenaku eramino Jodani tinte eme tutagiha hunteno, kegava hunteno vu'ne.

32 Barsillai var då mycket gammal: åttio år. Han hade sörjt för konungens behov, medan denne uppehöll sig i Mahanaim, ty han var en mycket rik man.

Hianagi Bazilai'a 80'a kafu huno ozafare'ne. Hagi agra feno nekino Deviti'ma Mahanamima umanigeno'a, kva hunteno upa'ma hia zana aza hu'ne. Na'ankure agra tusi'a feno ne' mani'negu anara hu'ne.

33 Konungen sade nu till Barsillai: »Du skall draga med mig, så skall jag sörja för dina behov hemma hos mig i Jerusalem.»

Anama higeno'a Deviti'a amanage huno Bazilaina asmi'ne, Tina takahenka nagrane Jerusalemi vananke'na, ome kegava hugantegahue.

34 Men Barsillai svarade konungen: »Huru många år kan jag väl ännu hava att leva, eftersom jag skulle följa med konungen upp till Jerusalem?

Hagi Bazilai'a kenona huno, ramoka, nagra na'ante Jerusalemia vugahue? Nagra ozafa re'noanki'na za'za kna ama mopafina omanigahue.

35 Jag är nu åttio år gammal; kan jag då känna skillnad mellan bättre och sämre, eller har väl din tjänare någon smak för vad jag äter eller för vad jag dricker? Eller kan jag ännu njuta av att höra sångare och sångerskor sjunga? Varför skulle din tjänare då ytterligare bliva min herre konungen till besvär?

Hagi nagra 80'a zagekafu hugeno, navufgamo'a so'e osu'ne. Hagi kave'ma nene'na e'iza nenoe hu'na haga'a nontahue. Hagi zagamema hu vahe'mo'zama zagamema nehazage'na, nagra antahi so'e nosue. Hagi kini ne'moka nagra eri'za vahekamo'na na'ante kna kamigahue.

36 Allenast för en stund vill din tjänare fara med konungen över Jordan. Varför skulle väl konungen giva mig en sådan vedergällning?

Kini ne'moka kagrane Jodani tina takahe'na vugahuanagi, za'za kana ovugahuanki, kagra mago knare kavukva zana huonanto.

37 Låt din tjänare vända tillbaka, så att jag får dö i min stad, där jag har min faders och min moders grav. Men se här är din tjänare Kimham, låt honom få draga med min herre konungen; och gör för honom vad dig täckes.»

Hagi natrege'na ete nagra kuma'nirega vu'na ufri'nena, nenrera nenfa matipi ome asenanteho. Hagi ama'ne eri'za neka'a Kimhamu'a, atregeno kagrane tina takaheno vinkenka nazano nagri'ma hunante'naku'ma hanana zana, agri ome hunto.

38 Då sade konungen: »Så må då Kimham draga med mig, och jag skall göra för honom vad du vill. Och allt vad du begär av mig skall jag göra dig.»

Hagi Deviti'a kenona huno, Nagra Kimhamu'na avrenugeno Jodani tina takaheno nevanige'na, kagri'ma kavesinia zana amne huntegahue.

39 Därefter gick allt folket över Jordan, och konungen själv gick också över. Och konungen kysste Barsillai och tog avsked av honom. Sedan vände denne tillbaka hem igen.

Hagi mika vahe'mo'za Jodani tina takahe'za kantu kaziga vazageno'a Deviti'a Basilaina antako hunenteno asomu ke huntetegeno, ete kuma'arega vu'ne.

40 Så drog nu konungen till Gilgal, och Kimham följde med honom, så ock allt Juda folk. Och de, jämte hälften av Israels folk, förde konungen ditöver.

Hagi Deviti'a Kimhamu'na avreno ete ti takaheno Gilgali nevige'za, mago'a Israeli vahe'ene sondia vahe'mo'za avega hu'za vu'naze.

41 Men då kommo alla de övriga israeliterna till konungen och sade till honom: »Varför hava våra bröder, Juda män, fått hemligen bemäktiga sig dig och föra konungen och hans familj, tillika med alla Davids män, över Jordan?»

Hagi Israeli vahe'mo'za Devitinte e'za amanage hu'naze, nahige'za Juda tafuhe'za katrazagenka, kagra'ene nagaka'anena Jodani tina takaheta neaze?

42 Alla Juda män svarade Israels män: »Konungen står ju oss närmast; varför vredgens I då häröver? Hava vi levat på konungen eller skaffat oss någon vinning genom honom?»

Hige'za Juda vahe'mo'za Israeli vahe'mokizmi ke nona'a hu'za, tamagria nahigeno tamasia nevazie? Tagra rankini nemofona, agri naga mani'none. Hianagi tagrira kini nemo'a mago zana amnea tamigeta nononkeno mago'zana amnea ontami'ne.

43 Då svarade Israels män Juda män och sade: »Tio gånger större del än I hava vi i den som är konung, alltså ock i David. Varför haven I då ringaktat oss? Och voro icke vi de som först talade om att hämta vår konung tillbaka?» Men Juda män läto ännu hårdare ord falla än Israels män.

Anante Israeli vahe'mo'za Juda vahe'mokizmi kenona hu'za, Tagra rama'a tamagrira tamagatereta 10ni'a naga nofi mani'nonankita, tagra rama'aza Devitimpintira erigahune. Hagi na'a hu'negeta e'inahu knara hunerantaze? Hagi tagra ese'zana ama kini nera ome avreta e'none. Hianagi Juda naga'mo'za mago'ane hanaveti'za Israeli nagara kehara rezamante'naze.