< 2 Petrusbrevet 3 >
1 Detta är nu redan det andra brevet som jag skriver till eder, mina älskade; och i båda har jag genom mina påminnelser velat uppväcka edert rena sinne,
I sɵyümlüklirim, ⱨazir silǝrgǝ bu yeziwatⱪinim ikkinqi hetimdur. Ⱨǝr ikki hetimdǝ silǝrning sap kɵnglünglarni oyƣitip, xu ixlarni ǝslitixkǝ intildimki,
2 så att I kommen ihåg vad som har blivit förutsagt av de heliga profeterna, så ock det bud som av edra apostlar har blivit eder givet från Herren och Frälsaren.
muⱪǝddǝs pǝyƣǝmbǝrlǝr burun eytⱪan sɵzlǝrgǝ wǝ Rǝbbimiz ⱨǝm Ⱪutⱪuzƣuqimizning rosulliringlar arⱪiliⱪ yǝtküzgǝn ǝmrigǝ kɵngül bɵlüxünglarni ɵtünimǝn.
3 Och det mån I framför allt veta, att i de yttersta dagarna bespottare skola komma med bespottande ord, människor som vandra efter sina egna begärelser.
Əng muⱨimi xuni bilixinglar kerǝkki, künlǝrning ahirida ɵzining ⱨawayi-ⱨǝwǝslirining kǝynigǝ kiridiƣan, mǝshirǝ ⱪilidiƣan mazaⱪqilar qiⱪip:
4 De skola säga: »Huru går det med löftet om hans tillkommelse? Från den dag då våra fäder avsomnade har ju allt förblivit sig likt, ända ifrån världens begynnelse.»
«Ⱪeni, Uning ⱪaytip kelimǝn degǝn wǝdisi?! Ata-bowilirimiz [ɵlümdǝ] uhlap ⱪalƣandin taki ⱨazirƣiqǝ ⱨǝmmǝ ixlar dunya apiridǝ bolƣan waⱪittiki bilǝn ohxax ⱨalǝttǝ ketiwatidu» dǝp mǝshirǝ ⱪilixidu.
5 Ty när de vilja påstå detta, förgäta de att i kraft av Guds ord himlar funnos till från uråldrig tid, så ock en jord som hade kommit till av vatten och genom vatten;
Ⱨalbuki, ular ǝng ⱪǝdimki zamanda Hudaning sɵzi bilǝn asmanlarning yaritilƣanliⱪini wǝ xuningdǝk yǝrning sudin qiⱪⱪan ⱨǝm suning wasitisi bilǝn barliⱪⱪa kǝlgǝnlikini ǝtǝy untuydu;
6 och genom översvämning av vatten från dem förgicks också den värld som då fanns.
xu amillarning wasitiliri bilǝn xu zamandiki dunya kǝlkündin ƣǝrⱪ bolup yoⱪaldi.
7 Men de himlar och den jord som nu finnas, de hava i kraft av samma ord blivit sparade åt eld, och de förvaras nu till domens dag, då de ogudaktiga människorna skola förgås.
Əmma ⱨazirⱪi asmanlar bilǝn zemin ohxaxla xu sɵz bilǝn ihlassiz adǝmlǝr soraⱪⱪa tartilip ⱨalak ⱪilinidiƣan axu kündǝ otta kɵydürülüxkǝ saⱪlinip, ta xu künigiqǝ ⱨalidin hǝwǝr elinip turidu.
8 Men ett vare icke fördolt för eder, mina älskade, detta, att »en dag är för Herren såsom tusen år, och tusen år såsom en dag».
Əmdi i sɵyümlüklirim, xu ix nǝziringlardin ⱪaqmisunki, Rǝbgǝ nisbǝtǝn bir kün ming yildǝk wǝ ming yil bir kündǝktur.
9 Herren fördröjer icke uppfyllelsen av sitt löfte, såsom somliga mena att han fördröjer sig. Men han är långmodig mot eder, eftersom han icke vill att någon skall förgås, utan att alla skola vända sig till bättring.
Rǝb Ɵz wǝdisini [orundaxni] (bǝzilǝrning «keqiktürdi» dǝp oyliƣinidǝk) keqiktürgini yoⱪ, bǝlki ⱨeqkimning ⱨalak boluxini halimay, ⱨǝmmǝ insanning towa ⱪilixiƣa kirixini arzulap, silǝrgǝ kǝngqilik ⱪilip [waⱪitni sozmaⱪta].
10 Men Herrens dag skall komma såsom en tjuv, och då skola himlarna med dånande hast förgås, och himlakropparna upplösas av hetta, och jorden och de verk som äro därpå brännas upp.
Lekin Rǝbning küni huddi oƣrining kelixidǝk [kütülmigǝn waⱪitta] bolidu. U küni asmanlar xiddǝtlik güldürligǝn awaz bilǝn ƣayib bolup, kainatning barliⱪ ⱪurulmiliri xiddǝtlik otta erip tügǝydu; zemin wǝ uningdiki pütkül nǝrsilǝrmu kɵyüp ketidu.
11 Eftersom nu allt detta sålunda går till sin upplösning, hurudana bören icke I då vara i helig vandel och gudsfruktan,
Ⱨǝmmǝ nǝrsǝ mana xundaⱪ erip yoⱪilidiƣan yǝrdǝ, silǝr ⱪandaⱪ adǝmlǝrdin boluxunglar kerǝk? — ⱨayatinglarni pak-muⱪǝddǝsliktǝ wǝ ihlasmǝnliktǝ ɵtküzüp,
12 medan I förbiden och påskynden Guds dags tillkommelse, varigenom himlar skola upplösas av eld, och himlakroppar smälta av hetta!
Hudaning künini tǝlmürüp kütüp, u künning tezrǝk kelixi üqün intilixinglar kerǝk ǝmǝsmu? U künning kelixi bilǝn pütün asmanlar otta yoⱪap tügǝydu wǝ kainatning barliⱪ ⱪurulmiliri xiddǝtlik otta erip tügǝydu.
13 Men »nya himlar och en ny jord», där rättfärdighet bor, förbida vi efter hans löfte.
Lekin biz bolsaⱪ Uning wǝdisi boyiqǝ, yengi asman-zeminni intizarliⱪ bilǝn kütmǝktimiz. U yǝr ⱨǝⱪⱪaniyliⱪning makanidur.
14 Därför, mina älskade, eftersom I förbiden detta, skolen I med all flit sörja för, att I mån för honom befinnas vara obefläckade och ostraffliga, i frid.
Xuning üqün, ǝy sɵyümlüklirim, bu ixlarni kütüwatⱪanikǝnsilǝr, [xu tapta] Hudaning aldida nuⱪsansiz wǝ daƣsiz, inaⱪliⱪ-hatirjǝmlik iqidǝ ⱨazir bolup qiⱪixinglar üqün intilinglar.
15 Och I skolen hålla före, att vår Herres långmodighet länder till frälsning; såsom ock vår älskade broder Paulus har skrivit till eder efter den vishet som har blivit honom given.
wǝ Rǝbbimizning sǝwr-taⱪitini nijat dǝp bilinglar, dǝl sɵyümlük ⱪerindiximiz Pawlusmu ɵzigǝ ata ⱪilinƣan danaliⱪ bilǝn bu ixlar toƣruluⱪ silǝrgǝ yazƣan;
16 Så gör han i alla sina brev, när han i dem talar om sådant, fastän visserligen i dem finnes ett och annat som är svårt att förstå, och som okunniga och obefästa människor vrångt uttyda, såsom de ock göra med de övriga skrifterna, sig själva till fördärv.
barliⱪ hǝtliridimu u bu ixlar ⱨǝⱪⱪidǝ tohtilidu. Uning hǝtliridǝ qüxinix tǝs bolƣan bǝzi ixlar bar; bu ixlarni tǝlim almiƣan wǝ tutami yoⱪ kixilǝr muⱪǝddǝs yazmilarning baxⱪa ⱪisimlirini burmiliƣandǝk, burmilap qüxǝndüridu wǝ xuning bilǝn ɵz bexiƣa ⱨalakǝt elip kelidu.
17 Då I nu således, mina älskade, haven fått veta detta i förväg, så tagen eder till vara för att bliva indragna i de gudlösas villfarelse och därigenom förlora edert fäste.
Xuning bilǝn, i sɵyümlüklirim, [mǝn eytⱪan] bu ixlarni aldin’ala bilgǝnikǝnsilǝr, bu ǝhlaⱪsizlarning sǝpsǝtliri bilǝn azdurulup, mustǝⱨkǝm turuxunglarni yoⱪitip ⱪoyuxtin ⱨoxyar bolunglar.
18 Växen i stället till i nåd och i kunskap om vår Herre och Frälsare, Jesus Kristus. Honom tillhör äran, nu och till evighetens dag. Amen. (aiōn )
Əksiqǝ, [Hudaning] meⱨir-xǝpⱪitidǝ ⱨǝm Rǝbbimiz wǝ Ⱪutⱪuzƣuqimiz Əysa Mǝsiⱨgǝ bolƣan bilixtǝ dawamliⱪ ɵsünglar. Uningƣa ⱨǝm ⱨazir ⱨǝm axu ǝbǝd künigiqǝ barliⱪ xan-xǝrǝp mǝnsup bolƣay! Amin! (aiōn )