2 Kungaboken 17
1 I Ahas', Juda konungs, tolfte regeringsår blev Hosea, Elas son, konung i Samaria över Israel och regerade i nio år.
In the twelfth year of Ahaz, the king of Judah: Hoshea, the son of Elah, reigned over Israel, in Samaria, for nine years.
2 Han gjorde vad ont var i HERRENS; ögon, dock icke såsom de israelitiska konungar som hade varit före honom
And he did evil before the Lord, but not like the kings of Israel who had been before him.
3 Mot honom drog den assyriske konungen Salmaneser upp; och Hosea måste bliva honom underdånig och giva honom skänker.
Shalmaneser, the king of the Assyrians, ascended against him. And Hoshea became a servant to him, and he paid him tribute.
4 Men sedan märkte konungen i Assyrien att Hosea förehade stämplingar, i det att han skickade sändebud till So, konungen i Egypten och icke, såsom förut, vart år sände skänker till konungen i Assyrien Då lät konungen i Assyrien spärra in honom och hålla honom bunden i fängelse.
And when the king of the Assyrians discovered that Hoshea, striving to rebel, had sent messengers to Sais, to the king of Egypt, so as not to present the tribute to the king of the Assyrians, as he had been accustomed to do each year, he besieged him. And having been bound, he cast him into prison.
5 Ty konungen i Assyrien drog upp och angrep hela landet, och drog upp mot Samaria och belägrade det i tre år.
And he wandered through the entire land. And ascending to Samaria, he besieged it for three years.
6 I Hoseas nionde regeringsår intog konungen i Assyrien Samaria och förde Israel bort till Assyrien och lät dem bo i Hala och vid Habor -- en ström i Gosan -- och i Mediens städer.
And in the ninth year of Hoshea, the king of the Assyrians captured Samaria, and he carried away Israel to Assyria. And he stationed them in Halah and in Habor, beside the river of Gozan, in the cities of the Medes.
7 Israels barn hade ju syndat mot HERREN, sin Gud, honom som hade fört dem upp ur Egyptens land, undan Faraos, den egyptiske konungens, hand, och de hade fruktat andra gudar.
For it happened that, when the sons of Israel had sinned against the Lord, their God, who had led them away from the land of Egypt, from the hand of Pharaoh, the king of Egypt, they worshipped strange gods.
8 De hade ock vandrat efter de folks stadgar, som HERREN hade fördrivit för Israels barn, och efter de stadgar som Israels konungar hade uppgjort.
And they walked according to the rituals of the nations that the Lord had consumed in the sight of the sons of Israel, and of the kings of Israel. For they had acted similarly.
9 Ja, Israels barn hade bedrivit otillbörliga ting mot HERREN, sin Gud; de hade byggt sig offerhöjder på alla sina boningsorter, vid väktartornen såväl som i de befästa städerna.
And the sons of Israel offended the Lord, their God, with deeds that were not upright. And they built for themselves high places in all their cities, from the tower of the watchmen to the fortified city.
10 De hade rest stoder och Aseror åt sig på alla höga kullar och under alla gröna träd.
And they made for themselves statues and sacred groves, on every high hill and under every leafy tree.
11 Där hade de på alla offerhöjder tänt offereld, likasom de folk som HERREN hade drivit bort för dem, och hade gjort onda ting, så att de förtörnade HERREN.
And they were burning incense there, upon altars, in the manner of the nations that the Lord had removed from their face. And they did wicked deeds, provoking the Lord.
12 De hade tjänat de eländiga avgudarna, fastän HERREN hade sagt till dem: »I skolen icke göra så.
And they worshipped impurities, concerning which the Lord instructed them that they should not do this word.
13 Och HERREN hade varnat både Israel och Juda genom alla sina profeter och siare och sagt: »Vänden om från edra onda vägar och hållen mina bud och stadgar -- efter hela den lag som jag gav edra fäder -- så ock vad jag har låtit säga eder genom mina tjänare profeterna.»
And the Lord testified to them, in Israel and in Judah, through the hand of all the prophets and seers, saying: “Return from your wicked ways, and keep my precepts and ceremonies, in accord with the entire law, which I instructed to your fathers, and just as I sent to you by the hand of my servants, the prophets.”
14 Men de ville icke höra, utan voro hårdnackade såsom deras fäder, vilka icke trodde på HERREN, sin Gud.
But they did not listen. Instead, they hardened their necks to be like the neck of their fathers, who were not willing to obey the Lord, their God.
15 De förkastade hans stadgar och det förbund som han hade slutit med deras fäder, och de förordningar som han hade givit dem, och följde efter fåfängliga avgudar och bedrevo fåfänglighet, likasom de folk som voro omkring dem, fastän HERREN hade förbjudit dem att göra såsom dessa.
And they cast aside his ordinances, and the covenant that he formed with their fathers, and the testimonies which he testified to them. And they pursued vanities and acted vainly. And they followed the nations that were all around them, concerning the things which the Lord had commanded them not to do, and which they did.
16 De övergåvo HERRENS, sin Guds, alla bud och gjorde sig gjutna beläten, två kalvar; de gjorde sig ock Aseror och tillbådo himmelens hela härskara och tjänade Baal.
And they abandoned all the precepts of the Lord, their God. And they made for themselves two molten calves and sacred groves. And they adored the entire celestial army. And they served Baal.
17 Och de läto sina söner och döttrar gå genom eld och befattade sig med spådom och övade trolldom de sålde sig till att göra vad ont var i HERRENS ögon och förtörnade honom därmed.
And they consecrated their sons and their daughters through fire. And they devoted themselves to divinations and soothsaying. And they delivered themselves into the doing of evil before the Lord, so that they provoked him.
18 Därför blev ock HERREN mycket vred på Israel och försköt dem från sitt ansikte, så att icke något annat blev kvar än Juda stam allena.
And the Lord became vehemently angry with Israel, and he took them away from his sight. And there remained no one, except the tribe of Judah alone.
19 Dock höll icke heller Juda HERRENS, sin Guds, bud, utan vandrade efter de stadgar som Israel hade uppgjort.
But even Judah did not keep the commandments of the Lord, their God. Instead, they walked in the errors of Israel, which they had wrought.
20 Så förkastade då HERREN all Israels säd och tuktade dem och gav dem i plundrares hand, till dess att han kastade dem bort ifrån sitt ansikte.
And the Lord cast aside all of the offspring of Israel. And he afflicted them, and he delivered them into the hand of despoilers, until he drove them away from his face,
21 Ty när han hade ryckt Israel från Davids hus och de hade gjort Jerobeam, Nebats son, till konung, förförde Jerobeam Israel till att avfalla från HERREN och kom dem att begå en stor synd.
even from that time when Israel was torn away from the house of David, and they appointed for themselves Jeroboam, the son of Nebat, as king. For Jeroboam separated Israel from the Lord, and he caused them to sin a great sin.
22 Och Israels barn vandrade i alla de synder son Jerobeam hade gjort; de avstodo icke från dem.
And the sons of Israel walked in all the sins of Jeroboam, which he had done. And they did not withdraw from these,
23 Men till slut försköt HERREN Israel från sitt ansikte, såsom har hade hotat genom alla sina tjänare profeterna. Så blev Israel; bortfört från sitt land till Assyrien, där de äro ännu i dag.
even when the Lord carried away Israel from his face, just as he had said by the hand of all his servants, the prophets. And Israel was carried away from their land into Assyria, even to this day.
24 Och konungen i Assyrien lät folk komma från Babel, Kuta, Ava, Hamat och Sefarvaim och bosätta sig i Samariens städer, i Israels barns ställe. Så togo då dessa Samarien i besittning och bosatte sig i dess städer.
Then the king of the Assyrians brought some from Babylon, and from Cuthah, and from Avva, and from Hamath, and from Sepharvaim. And he located them in the cities of Samaria, in place of the sons of Israel. And they possessed Samaria, and they lived in its cities.
25 Men då de under den första tiden av sin vistelse där icke fruktade HERREN, sände HERREN bland dem lejon, som anställde förödelse bland dem.
And when they had begun to live there, they did not fear the Lord. And the Lord sent lions among them, which were killing them.
26 Och man omtalade detta för konungen i Assyrien och sade: »De folk som du har fört bort och låtit bosätta sig i Samariens städer veta icke huru landets Gud skall dyrkas därför har han sänt lejon ibland dem, och dessa döda dem nu, eftersom de icke veta huru landets Gud skall dyrkas.»
And this was reported to the king of the Assyrians, and it was said: “The peoples that you transferred and caused to live in the cities of Samaria, they are ignorant of the ordinances of the God of the land. And so the Lord has sent lions among them. And behold, they have killed them, because they were ignorant of the rituals of the God of the land.”
27 Då bjöd konungen i Assyrien och sade: »Låten en av de präster som I haven fört bort därifrån fara dit; må de fara dit och bosätta sig där. Och må han lära dem huru landets Gud skall dyrkas.»
Then the king of the Assyrians commanded, saying: “Lead to that place one of the priests, whom you brought as a captive from there. And let him go and live with them. And let him teach them the ordinances of the God of the land.”
28 Så kom då en av de präster som: de hade fört bort ifrån Samarien och bosatte sig i Betel; och han lärde dem huru de skulle frukta HERREN.
And so, when one of the priests, who had been led away captive from Samaria, had arrived, he lived in Bethel. And he taught them how they should worship the Lord.
29 Väl gjorde sig vart folk sin egen gud och ställde upp denne i de offerhöjdshus som samariterna hade uppbyggt, vart folk för sig, i de städer där det bodde.
And each of the nations made gods of their own, and they placed them in the shrines of the high places, which the Samaritans had made: nation after nation, in their cities in which they were living.
30 Folket ifrån Babel gjorde sig en Suckot-Benot, folket ifrån Kut gjorde sig en Nergal, och folket ifrån Hamat gjorde sig en Asima;
So the men of Babylon made Soccoth-benoth; and the men of Cuth made Nergal; and the men of Hamath made Ashima;
31 aviterna gjorde sig en Nibhas och en Tartak, och sefarviterna brände upp sina barn i eld åt Adrammelek och Anammelek, Sefarvaims gudar.
and the Avvites made Nibhaz and Tartak. Then those who were from Sepharvaim burned up their children with fire, for the gods of Sepharvaim: Adram-melech and Anam-melech.
32 Men de fruktade också HERREN. Och de gjorde män ur sin egen krets till offerhöjdspräster åt sig, och dessa offrade åt dem i offerhöjdshusen.
But nevertheless, they worshipped the Lord. Then they made for themselves, from the least of the people, priests of the high places. And they placed them in the shrines of the high places.
33 Så fruktade de visserligen HERREN, men de tjänade därjämte sina egna gudar, på samma sätt som de folk ifrån vilka man hade fört bort dem.
And though they worshipped the Lord, they also served their own gods, according to the custom of the nations from which they had been transferred into Samaria.
34 Ännu i dag göra de likasom förut: de frukta icke HERREN och göra icke efter de stadgar och den rätt som de hava fått, icke efter den lag och de bud som HERREN har givit Jakobs barn, den mans åt vilken han gav namnet Israel.
Even to the present day, they follow the ancient customs; they do not fear the Lord, and they do not keep his ceremonies, and judgments, and law, and commandment, which the Lord had instructed to the sons of Jacob, whom he named Israel.
35 Ty HERREN slöt ett förbund med dem och bjöd dem och sade: »I skolen icke frukta andra gudar, ej heller tillbedja dem eller tjäna dem eller offra åt dem.
And he had struck a covenant with them, and he had commanded them, saying: “You shall not fear foreign gods, and you shall not adore them, and you shall not worship them, and you shall not sacrifice to them.
36 Nej, HERREN allena, som förde eder upp ur Egyptens land med stor makt och uträckt arm, honom skolen I frukta, honom skolen I tillbedja och åt honom skolen I offra.
But the Lord, your God, who led you away from the land of Egypt, with great strength and with an outstretched arm, him shall you fear, and him shall you adore, and to him shall you sacrifice.
37 Och de stadgar och rätter, den lag och de bud som han har föreskrivit eder, dem skolen I hålla och göra i all tid; men I skolen icke frukta andra gudar.
Also, the ceremonies, and judgments, and law, and commandment, which he wrote for you, you shall keep so that you do them for all days. And you shall not fear strange gods.
38 Det förbund som jag har slutit med eder skolen I icke förgäta; I skolen icke frukta andra gudar.
And the covenant, which he struck with you, you shall not forget; neither shall you worship strange gods.
39 Allenast HERREN, eder Gud, skolen I frukta, så skall han rädda eder ur alla edra fienders hand.»
But you shall fear the Lord, your God. And he will rescue you from the hand of all your enemies.”
40 Men de ville icke höra härpå, utan gjorde likasom förut.
Yet truly, they did not listen to this. Instead, they acted in accord with their earlier custom.
41 Så fruktade då dessa folk HERREN, men tjänade därjämte sina beläten. Också deras barn och deras barnbarn göra ännu i dag såsom deras fäder gjorde.
And such were these nations: to some extent fearing the Lord, yet nevertheless also serving their idols. As for their sons and grandsons, just as their fathers acted, so also did they act, even to the present day.
