2 Kungaboken 12
1 I Jehus sjunde regeringsår blev Joas konung, och han regerade fyrtio år i Jerusalem. Hans moder hette Sibja, från Beer-Seba. 2 Krön 24,1 f.
E higa mar abiriyo mar loch Jehu, Joash nobedo ruoth kendo nobedo e loch Jerusalem kuom higni piero angʼwen. Min mare ne iluongo ni Zibia; mane aa Bersheba.
2 Och Joas gjorde vad rätt var HERRENS ögon, så länge han levde, prästen Jojada hade varit hans lärare.
Joash notimo gima ber e wangʼ Jehova Nyasaye e higni duto mane Jehoyada jadolo ne ngʼadone rieko.
3 Dock blevo offerhöjderna icke avskaffade, utan folket fortfor att frambära offer och tända offereld på höjderna.
Kata kamano kuonde motingʼore gi malo mag wangʼo misengini ne ok omuki kendo ji nodhi nyime mana gi chiwo misengini kod wangʼo ubani mangʼwe ngʼar kanyo.
4 Och Joas sade till prästerna: »Alla penningar vilka såsom heliga gåvor inflyta till HERRENS hus, gångbara penningar, sådana som utgöra lösen för personer, efter det värde som för var och en bestämmes, och alla penningar som någon av sitt hjärta manas att bära till HERRENS hus,
Joash nowachone jodolo niya, “Chokuru pesa duto mokel kaka chiwo mag pwodhruok e hekalu mar Jehova Nyasaye; pesa moyudi e kwano ji, pesa moyudi e singruok mar ngʼato e ngimane kod pesa ma ngʼato ochiwo kuom hero mare owuon.
5 dem skola prästerna taga emot, var och en av sina bekanta, och de skola därmed sätta i stånd vad som är förfallet på HERRENS hus, överallt där något förfallet finnes.»
Weuru jadolo ka jadolo oyud pesa koa kuom achiel kuom jokan pesa; pesano onego olosgo kamoro amora ma okethore ei hekalu.”
6 Men i konung Joas' tjugutredje regeringsår hade prästerna ännu icke satt i stånd vad som var förfallet på huset.
Bangʼ higni piero ariyo gadek ka ruoth Joash osebedo e loch; jodolo ne pok oloso kuonde momukore ei hekalu.
7 Då kallade konung Joas till sig prästen Jojada och de övriga prästerna och sade till dem: »Varför sätten I icke i stånd vad som är förfallet på huset? Nu fån I icke längre taga emot penningar av edra bekanta, utan I skolen lämna dem ifrån eder till det som är förfallet på huset.»
Kuom mano ruoth Joash noluongo Jehoyada jadolo kod jonabi mamoko, mopenjogi niya, “Angʼo momiyo ok ulos kuonde mane okethore e hekalu? Kik uchak ukaw pesa ir jokenou, to utergi ne joma onego olos kuonde momukore e hekalu.”
8 Och prästerna samtyckte till att icke taga emot penningar av folket, och ej heller befatta sig med att sätta i stånd vad som var förfallet på huset.
Jodolo noyie ni ok gibi choko pesa kendo kuom ji kendo gin giwegi bende ok gibi loso kuonde mokethore mag hekalu.
9 Då tog prästen Jojada en kista och borrade ett hål på locket och ställde den bredvid altaret, på högra sidan, när man går in i HERRENS hus. Och prästerna som höllo vakt vid tröskeln lade dit alla penningar som inflöto till HERRENS hus.
Jehoyada jadolo nokawo sanduku moro, motucho raumne kendo nokete e bat korachwich mar kendo mar misango kama ochomore gi dhood hekalu mar Jehova Nyasaye. Pesa duto mane donjo e hekalu mar Jehova Nyasaye, jodolo ma jorit dhoot ne ketogi e sandukuno.
10 Men så snart de då märkte att mycket penningar fanns i kistan, gick konungens sekreterare ditupp jämte översteprästen, och de knöto in och räknade sedan de penningar som funnos i HERRENS hus.
Kinde duto mane gineno ka pesa opongʼo sanduku, jagoro maka ruoth kod jadolo maduongʼ ne biro kwano pesa mane okel e hekalu mar Jehova Nyasaye kendo ketogi e mifuke.
11 Därefter överlämnades de uppvägda penningarna åt de män som förrättade arbete såsom tillsyningsmän vid HERRENS hus, och dessa betalade ut dem åt de timmermän och byggningsmän som arbetade på HERRENS hus,
Ka pesago ne osengʼe kwan-gi, ne gimiyogi nyipeche mane ochungʼ ne tich loso hekalu. Kanyo bende ema ne gigoloe pesa ma ichulo joma tiyo ei hekalu mar Jehova Nyasaye ma gin jogo randa, jogedo kod jopa kite.
12 och åt murarna och stenhuggarna, så ock till inköp av trävirke och huggen sten för att sätta i stånd vad som var förfallet på HERRENS hus, korteligen, till alla utgifter för att sätta huset i stånd.
Negingʼiewo bepe kendo gipayo kite mondo olosgo kuonde mokethore e hekalu mar Jehova Nyasaye, kendo chulo gik moko duto mane dwarore mondo hekalu oduog kare.
13 Men man gjorde inga silverfat för HERRENS hus, ej heller knivar, skålar, trumpeter eller andra föremål av guld eller av silver, för de penningar som inflöto till HERRENS hus,
Pesa mane okel e hekalu ne ok otigo kuom loso tewni mag fedha gi gik mingʼadogo otambi mar teyni, kod tewni, kod bakunde mag kiro remo, kaachiel gi turumbete kod gik moko duto mag dhahabu gi fedha mar hekalu mar Jehova Nyasaye,
14 utan man gav dem åt arbetarna, och dessa satte därför HERRENS hus i stånd.
to pesano notigo kuom chulo jotich mane loso kuonde mane omukore e hekalu.
15 Och man höll icke någon räkenskap med de män åt vilka penningarna överlämnades, för att de skulle giva dem åt arbetarna, utan de fingo handla på heder och tro.
Ne ok gidwar ni mondo olernegi kaka pesa otiyo e lwet joma ne omi mondo ochul jotich, nimar ne gin joma ogen.
16 Men skuldoffers- och syndofferspenningarna gingo icke till HERRENS hus utan tillföllo prästerna.
To pesa mane ogol kuom misango mar pwodhruok e ketho gi mag chiwo migolo kuom richo motim ok ne kel ei hekalu mar Jehova Nyasaye, mago ne iwene jodolo.
17 På den tiden drog Hasael, konungen i Aram, upp och belägrade Gat och intog det, därefter ställde Hasael sitt tåg upp mot Jerusalem.
E ndalono ema Hazael ruodh Aram ne odhi momonjo Gath mi omake. Eka ne odhi mondo omonj Jerusalem bende.
18 Då tog Joas, Juda konung, allt vad hans fäder Josafat, Joram och Ahasja, Juda konungar, hade helgat åt HERREN, och vad han själv hade helgat åt HERREN, och allt guld som fanns i skattkamrarna i HERRENS hus och i konungshuset, och sände det till Hasael, konungen i Aram, och då lämnade denne Jerusalem i fred.
To Joash ruodh Juda nokawo gik moko duto mowal mane kwerene kaka Jehoshafat, Jehoram kod Ahazia mane gin ruodhi mag Juda osechiwo ne Jehova Nyasaye. Gigo duto Joash noorone Hazael ruodh Aram, kaachiel gi gik moko duto mane en owuon osechiwo ne Jehova Nyasaye; kaachiel gi dhahabu duto mane ni e kar keno mar hekalu mar Jehova Nyasaye kod kar keno mar od ruoth kendo Hazael ne ok omonjo Jerusalem.
19 Vad nu mer är att säga om Joas och om allt vad han gjorde, det finnes upptecknat i Juda konungars krönika.
To kuom weche moko mondiki e ndalo loch Joash gi gik moko duto mane otimo donge gin e kitabu mondikie weche mag ndalo mag ruodhi Juda?
20 Och hans tjänare uppreste sig och sammansvuro sig och dräpte Joas i Millobyggnaden, som sträcker sig ned mot Silla.
Jodonge nowinjore mondo ondhoge mi onege e Beth Milo, e yo madhi mwalo Sila.
21 Det var hans tjänare Josakar, Simeats son, och Josabad, Somers son, som slogo honom till döds. Och man begrov honom hos hans fäder i Davids stad. Och hans son Amasja blev konung efter honom
Jodonge mane onege ne gin Jozabad wuod Shimeath kod Jehozabad wuod Shomer. Notho moike kod kwerene e Dala Maduongʼ mar Daudi kendo Amazia wuode nobedo ruoth kare.
