2 Johannesbrevet 1

1 Den äldste hälsar den utvalda frun och hennes barn, vilka jag i sanning älskar, och icke jag allenast, utan ock alla andra som hava lärt känna sanningen.

Ko e motuʻa ki he fineʻeiki kuo fili mo ʻene fānau, ʻoku ou ʻofa moʻoni ki ai; pea ʻoku ʻikai ko au pe, ka ko kinautolu kotoa pē foki kuo ʻiloʻi ʻae moʻoni;

2 Vi älska dem för sanningens skull, som förbliver i oss, och som skall vara med oss till evig tid. (aiōn g165)

Koeʻuhi pe ko e moʻoni, ʻaia ʻoku nofoʻia ʻakitautolu, pea ʻe ʻiate kitautolu ia ʻo taʻengata: (aiōn g165)

3 Nåd, barmhärtighet och frid ifrån Gud, Fadern, och ifrån Jesus Kristus, Faderns Son, skall vara med oss i sanning och i kärlek.

Ke ʻiate kimoutolu ʻae ʻaloʻofa, mo e ʻofa mataʻataʻatā pe, mo e melino, mei he ʻOtua ko e Tamai, pea mei he ʻEiki ko Sisu Kalaisi, ko e ʻAlo ʻoe Tamai, ʻi he moʻoni mo e ʻofa.

4 Det har gjort mig stor glädje att jag har funnit flera av dina barn vandra i sanningen, efter det bud som vi hava fått ifrån Fadern.

Ne u fiefia lahi ʻi heʻeku ʻiloʻi ʻae niʻihi ʻi hoʻo fānau ʻoku ʻaʻeva ʻi he moʻoni, ʻo hangē ko e fekau naʻa tau maʻu mei he Tamai.

5 Och nu har jag en bön till dig, kära fru. Icke som om jag skreve för att giva dig ett nytt bud; det gäller allenast det bud som vi hava haft från begynnelsen: att vi skola älska varandra.

Pea ko eni, ʻoku ou kole atu kiate koe, ʻe fineʻeiki, kae ʻikai hangē ko haʻaku tohi ha fekau foʻou kiate koe, ka ko ia kuo tau maʻu mei he kamataʻanga, ke tau feʻofaʻaki kiate kitautolu.

6 Och däri består kärleken, att vi vandra efter de bud han har givit. Ja, detta är budet, att I skolen vandra i kärleken, enligt vad I haven hört från begynnelsen.

Pea ko e ʻofa eni, koeʻuhi ke tau ʻaʻeva ʻi heʻene ngaahi fekau. Ko eni ʻae fekau, Koeʻuhi, ke hangē ko ia kuo mou fanongo ki ai mei he kamataʻanga, ke mou ʻaʻeva ʻi ai.

7 Ty många villolärare hava gått ut i världen, vilka icke bekänna att Jesus är Kristus, som skulle komma i köttet; en sådan är Villoläraren och Antikrist.

He kuo ʻalu atu ʻae kau kākā tokolahi ki māmani, ʻoku ʻikai ke nau fakahā kuo haʻu ʻi he sino ʻa Sisu Kalaisi. Ko e kākā eni mo e fili ʻo Kalaisi.

8 Tagen eder till vara, så att I icke förloren det som vi med vårt arbete hava kommit åstad, utan fån full lön.

Vakai pe kiate kimoutolu, ke ʻoua naʻa mole ʻiate kitautolu ʻae ngaahi meʻa kuo tau lavaʻi, ka koeʻuhi ketau maʻu ʻae totongi haohaoa.

9 Var och en som så går framåt, att han icke förbliver i Kristi lära, han har icke Gud; den som förbliver i den läran, han har både Fadern och Sonen.

Ko ia ia ʻoku fai hala, pea ʻikai nofomaʻu ʻi he akonaki ʻa Kalaisi, ʻoku ʻikai maʻu ʻe ia ʻae ʻOtua. Ko ia ia ʻoku nofo ʻi he akonaki ʻa Kalaisi, ʻoku maʻu ʻe ia fakatouʻosi ʻae Tamai pea mo e ʻAlo.

10 Om någon kommer till eder och icke har den läran med sig, så tagen icke emot honom i edra hus, och hälsen honom icke.

Kapau ʻe ʻalu atu ha taha kiate kimoutolu, kae ʻikai ʻomi ʻae akonaki ko eni, ʻoua naʻa tali ia ki homou fale, pea ʻoua naʻa tokoni ki ai:

11 Ty den som hälsar honom, han gör sig delaktig i hans onda gärningar.

He ko ia ʻoku tokoni ki ai ʻoku kau ia ʻi heʻene ngaahi ngāue kovi.

12 Jag hade väl mycket annat att skriva till eder, men jag vill icke göra det med papper och bläck. Jag hoppas att i stället få komma till eder och muntligen tala med eder, för att vår glädje skall bliva fullkomlig.

Kuo lahi ʻae meʻa ke u tohi atu kiate kimoutolu, ka ʻe ʻikai te u fai ia ʻi he pepa mo e vaitohi: ka ʻoku ou ʻamanaki ke u ʻalu atu kiate kimoutolu, pea tau alea ʻo femamataʻaki, koeʻuhi ke fonu ʻetau fiefia.

13 Din utvalda systers barn hälsa dig.

Ko e fānau ʻa ho tokoua kuo fili, ʻoku nau ʻofa kiate koe. ʻEmeni.