2 Korinthierbrevet 1

1 Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, så ock brodern Timoteus, hälsar den Guds församling som finnes i Korint, och tillika alla de heliga som finnas i hela Akaja.

Paul, an apostle of Jesus Christ through the will of God, and Timothy the brother, to the congregation of God that is at Corinth, with all the sanctified who are in the whole of Achaia.

2 Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.

Grace to you and peace from God our Father and the Lord Jesus Christ.

3 Lovad vare vår Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader, barmhärtighetens Fader och all trösts Gud,

Blessed is the God and Father of our Lord Jesus Christ, the Father of mercies and God of all encouragement,

4 han som tröstar oss i all vår nöd, så att vi genom den tröst vi själva undfå av Gud kunna trösta dem som äro stadda i allahanda nöd.

who encourages us in all our affliction, in order for us to be able to encourage those in every affliction, through the encouragement of which we ourselves are encouraged by God.

5 Ty såsom Kristuslidanden till överflöd komma över oss, så kommer ock genom Kristus tröst till oss i överflödande mått.

Because, as the sufferings of the Christ abound to us, so also our encouragement abounds through the Christ.

6 Men drabbas vi av nöd, så sker detta till tröst och frälsning för eder. Undfå vi däremot tröst, så sker ock detta till tröst för eder, en tröst som skall visa sin kraft däri, att I ståndaktigt uthärden samma lidanden som vi utstå. Och det hopp vi hysa i fråga om eder är fast,

But whether we are oppressed, it is for your encouragement and salvation, which works by endurance from the same sufferings that we also experience (and our hope for you is steadfast), or we are encouraged, it is for your encouragement and salvation,

7 ty vi veta att såsom I delen våra lidanden, så delen I ock den tröst vi undfå.

knowing that, as ye are partakers of the sufferings, so also of the encouragement.

8 Vi vilja nämligen icke lämna eder, käre bröder, i okunnighet om vilken nöd vi fingo utstå i provinsen Asien, och huru övermåttan svårt det blev oss, utöver vår förmåga, så att vi till och med misströstade om livet.

For we do not want you to be ignorant, brothers, about our affliction that happened to us in Asia, because we were extraordinarily weighed down, above strength, so as for us to despair even to be alive.

9 Ja, vi hade redan i vårt inre likasom fått vår dödsdom, för att vi icke skulle förtrösta på oss själva, utan på Gud, som uppväcker de döda.

But we ourselves have had the sentence of death in ourselves, so that we should not be trusting in ourselves, but in God who raises the dead.

10 Och ur en sådan dödsnöd frälste han oss, och han skall än vidare frälsa oss; ja, till honom hava vi satt vårt hopp att han allt framgent skall frälsa oss.

Who rescued us out of so great a death, and does rescue, in whom we have hoped that he will also still rescue.

11 Också I stån oss ju bi med eder förbön. Och så skola många hembära tacksägelse för oss, för den nåd som genom mångas böner har kommit oss till del.

And of you who help together by supplication for us (a gift for us from many persons, because of many), so that there may be gratitude about you.

12 Ty vad vi kunna berömma oss av, och vad vårt samvete bär oss vittnesbörd om, det är att vi i denna världen hava vandrat i Guds helighet och renhet, icke ledda av köttslig vishet, utan av Guds nåd; så framför allt i vårt förhållande till eder.

For our pride is this (the testimony from our conscience), that we behave in the world in the simplicity and purity of God, not by fleshly wisdom but in the grace of God, and especially toward you.

13 Ty i vad vi skriva till eder ligger icke något annat än just vad I läsen och väl kunnen förstå. Och jag hoppas att I skolen komma att till fullo förstå

For we write no other thing to you, but rather what ye read or also acknowledge. And I hope ye will also acknowledge until the end,

14 vad I redan nu delvis förstån om oss: att vi äro eder berömmelse, likasom I ären vår berömmelse, på vår Herre Jesu dag.

as also ye did acknowledge us in part, because we are your boast, just as ye also are ours in the day of the Lord Jesus.

15 Och i denna tillförsikt tänkte jag komma först till eder, för att I skullen få ännu ett kärleksbevis.

And in this confidence I intended to come to you earlier, so that ye might have a second benefit,

16 Genom eder stad ville jag alltså taga vägen till Macedonien, och jag skulle sedan från Macedonien återigen komma till eder, för att då av eder utrustas för resan till Judeen.

and to pass through you into Macedonia, and to come again from Macedonia to you, and by you to be helped on the way toward Judea.

17 Så tänkte jag; och icke har jag väl därför nu handlat i vankelmod? Eller plägar jag kanhända fatta mina beslut efter köttet, så att vad jag säger är på samma gång »ja, ja» och »nej, nej»?

Therefore intending this, did I accordingly employ anything in lightness? Or what I decide, do I decide according to flesh, so that it would be with me the yes, yes and the no, no?

18 Ingalunda; så sant Gud är trofast, vad vi tala till eder är icke »ja och nej».

But God is faithful, because our word toward you became not, yes and no.

19 Guds Son, Jesus Kristus, han som bland eder har blivit predikad genom oss -- genom mig och Silvanus och Timoteus -- han kom ju icke såsom »ja och nej», utan »ja» har kommit i och genom honom.

For the Son of God, Jesus Christ who was proclaimed among you by us (by me and Silvanus and Timothy) became not, yes and no, but in him has become, yes.

20 Ty Guds löften, så många de äro, hava i honom fått sitt »ja»; därför få de ock genom honom sitt »amen», på det att Gud må bliva ärad genom oss.

For as many as be promises of God, in him is the Yes, and in him the Truly, for glory to God through us.

21 Men den som befäster oss såväl som eder i Kristus, och den som har smort oss, det är Gud,

Now he who establishes us with you in Christ, and who anointed us, is God.

22 han som har låtit oss undfå sitt insegel och givit oss Anden till en underpant i våra hjärtan.

He also is who put a seal on us, and who gave the pledge of the Spirit in our hearts.

23 Jag kallar Gud till vittne över min själ, att det är av skonsamhet mot eder som jag ännu icke har kommit till Korint.

But I call God for a witness upon my soul, that I did not yet come to Corinth, sparing you.

24 (Detta säger jag icke, som om vi vore herrar över eder tro; fastmer äro vi edra medarbetare till att bereda eder glädje, ty i tron stån I fasta.)

Not because we lord over your faith, but are co-workmen of your joy, for by faith ye stand.