2 Korinthierbrevet 1

1 Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, så ock brodern Timoteus, hälsar den Guds församling som finnes i Korint, och tillika alla de heliga som finnas i hela Akaja.

Khawsa kawngaihnaak amyihna Jesu Khrih a ceityih na ak awm Paul ingkaw ningnih a naa Timote ing, Korin khaw awhkaw ak awm thlangboel ingkaw, Akhaia qam khuiawh ak awm thlakciimkhqi boeih a venawh:

2 Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.

Ningmih a Pa Khawsa ven ingkaw Boei Jesu Khrih a ven awhkaw qeennaak ingkaw ngaihdingnaak awm seh.

3 Lovad vare vår Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader, barmhärtighetens Fader och all trösts Gud,

Ningmih a Bawipa Jesu Khrih a Pa ingkaw ngaihdingnaak boeih a Pa Khawsa venawh thangleeknaak awm seh,

4 han som tröstar oss i all vår nöd, så att vi genom den tröst vi själva undfå av Gud kunna trösta dem som äro stadda i allahanda nöd.

Khawsa venawh kawng ni huh ngaihdingnaak ingkaw kyinaak ak hukhqi ce ngaihdingnaak awi nik kqawn peeknaak thai aham, kyinaak boeih awh amah ing ngaihdingnaak ce ni pehy.

5 Ty såsom Kristuslidanden till överflöd komma över oss, så kommer ock genom Kristus tröst till oss i överflödande mått.

Khrih ak khuikha a huhnaak ce ningnih a hqingnaak awh ang lawng lawt amyihna, Khrih ak caming ngaihdingnaak awm lawng law lawt hy.

6 Men drabbas vi av nöd, så sker detta till tröst och frälsning för eder. Undfå vi däremot tröst, så sker ock detta till tröst för eder, en tröst som skall visa sin kraft däri, att I ståndaktigt uthärden samma lidanden som vi utstå. Och det hopp vi hysa i fråga om eder är fast,

Kawseet ngaihkyinaak ham ingkaw hulnaak ahamni; kaimih ka mingngaih a ding awhtaw, nangmih naming ngaih a dingnaak aham ingkaw hulnaak ahamni; ce ing ce kaimih ing ka ming yh kyinaak ce yh thainaak ni pek khqi hy.

7 ty vi veta att såsom I delen våra lidanden, så delen I ock den tröst vi undfå.

Nangmih aham kaimih ang ngaih-unaak ve cak hy, kaimih ak khuikhanaak nami ni qup pyi adawngawh, kaimih a ngaihdingnaak awm ni qup pyi lawt kawm uk ti.

8 Vi vilja nämligen icke lämna eder, käre bröder, i okunnighet om vilken nöd vi fingo utstå i provinsen Asien, och huru övermåttan svårt det blev oss, utöver vår förmåga, så att vi till och med misströstade om livet.

Koeinaakhqi, Asia qam awh kyinaak kami huh ce a sim kaana nami awm aham am ngaih unyng. Am kami yh thai dyna, khuikhanaak ce thihhlo dyna yh unyng.

9 Ja, vi hade redan i vårt inre likasom fått vår dödsdom, för att vi icke skulle förtrösta på oss själva, utan på Gud, som uppväcker de döda.

Kak kawk khuiawh taw thihnaak hu hawh kawng unyng, tinawh poek unyng. Cehlai ka mimah awh ang hang kaana, thlakthi ak thawhkung Khawsa awh ka ming hangnaak thai ahamni vemyihna a awm.

10 Och ur en sådan dödsnöd frälste han oss, och han skall än vidare frälsa oss; ja, till honom hava vi satt vårt hopp att han allt framgent skall frälsa oss.

Anih ing cemyih thihpit dyna awmnaak awhkawng ni loet sak khqi hy, haiben awh awm ni loet sak hyn bai kaw. Anih ing ni loet sak khqi bai kaw, tinawh ngaih-unaak ce ak khanawh ta unyng,

11 Också I stån oss ju bi med eder förbön. Och så skola många hembära tacksägelse för oss, för den nåd som genom mångas böner har kommit oss till del.

nangmih ing cykcahnaak ing ni bawm uhyk ti. Thlang khawzah ak cykcahnaak ce am qeennaak ak caming thung na a awm a dawngawh kaimih ang zyngna thlang khawzah ing zeelnaak awi kqawn kawm uh.

12 Ty vad vi kunna berömma oss av, och vad vårt samvete bär oss vittnesbörd om, det är att vi i denna världen hava vandrat i Guds helighet och renhet, icke ledda av köttslig vishet, utan av Guds nåd; så framför allt i vårt förhållande till eder.

Ve ve kaimih a zoeksangnaak na awm hy: ka mimah awhkaw ak che ak leek simnaak kawlung ing Khawsa ven awhkaw ciimcaihnaak, kawlung tang ing khawmdek awh, awipui na nangmih mi tuqunaak awh ak nep na khaw sa unyng tice ni sim sak hy. Khawmdek cyihnaak ing cemyihna bi am bi unyng saw Khawsa am qeennaak ak caming ni.

13 Ty i vad vi skriva till eder ligger icke något annat än just vad I läsen och väl kunnen förstå. Och jag hoppas att I skolen komma att till fullo förstå

Ikawtih nangmih ing am nami noet thai ingkaw am naming zaksim ce am qee law nyng.

14 vad I redan nu delvis förstån om oss: att vi äro eder berömmelse, likasom I ären vår berömmelse, på vår Herre Jesu dag.

Kaimih ve ak kek am tai awm nami ning zaksim hawh dawngawh, Bawipa Jesu a nyn awh nangmih awh ka zoeksang qu aham a awm amyihna, kaimih awh awm nangmih zoeksang qu kawm uk ti, tice ak soep cana zasim bit kawm uk ti tinawh ngaih-u unyng.

15 Och i denna tillförsikt tänkte jag komma först till eder, för att I skullen få ännu ett kärleksbevis.

Ikawtih vawhkaw yp qunaak ka taak dawngawh, nangmih hih voei na nami hawihkhangnaak ham, lamma na nangmih a venawh law aham cai nyng.

16 Genom eder stad ville jag alltså taga vägen till Macedonien, och jag skulle sedan från Macedonien återigen komma till eder, för att då av eder utrustas för resan till Judeen.

Makedonia na ka ceh awh nangmih hqip pahoei aham cai nyng, cekcoengawh Makedonia awhkawng nangmih a venna law tlaih aham cai nyng, cawhkawng Judah dyna nangmih ing ni thak uh, ti nyng.

17 Så tänkte jag; och icke har jag väl därför nu handlat i vankelmod? Eller plägar jag kanhända fatta mina beslut efter köttet, så att vad jag säger är på samma gång »ja, ja» och »nej, nej»?

Vemyihna kang cai awh, a zanghoep cana nu kang cai? Kang hqi ing, “Oeih, oeih” am awhtaw “Am, am” ka tinaak ham khawmdek phung na nu kang cai?

18 Ingalunda; så sant Gud är trofast, vad vi tala till eder är icke »ja och nej».

Cehlai Khawsa taw a yp a awm dawngawh, kaimih ak awithang ve nangmih a venawh, “Oeih” ingkaw “Am” amni.

19 Guds Son, Jesus Kristus, han som bland eder har blivit predikad genom oss -- genom mig och Silvanus och Timoteus -- han kom ju icke såsom »ja och nej», utan »ja» har kommit i och genom honom.

Ikawtih Khawsa Capa, Jesu Khrih, nangmih a venawh kai, Sila ingkaw Timote mi ing kamik khypyi ce, “Am” ingkaw “Oeih” amni, Cehlai amah awhtaw a poepa na “Oeih” na awm hy.

20 Ty Guds löften, så många de äro, hava i honom fått sitt »ja»; därför få de ock genom honom sitt »amen», på det att Gud må bliva ärad genom oss.

Ikawtih Khawsa ing iqyt awi taaknaak sai mai seiawm, Khrih awh cemyihkhqi boeih ce “Oeih” na awm hy. Anih ak caming Khawsa thangleeknaak aham ningnih ing “Amen” ni ti uhy.

21 Men den som befäster oss såväl som eder i Kristus, och den som har smort oss, det är Gud,

Khawsa ing ni kaimih ingkaw nangmih ve Khrih awh ak cak na a ning dyih sak khqi. Anih ing situi ni syp khqi nawh,

22 han som har låtit oss undfå sitt insegel och givit oss Anden till en underpant i våra hjärtan.

amah a koena ni awmnaak tacik ce ni deng sih khqi nawh, Ciim Myihla ce nipek khqi hy.

23 Jag kallar Gud till vittne över min själ, att det är av skonsamhet mot eder som jag ännu icke har kommit till Korint.

Nangmih hlyn aham ka ngaih awh ni Korin khaw na am kang hlat hy, tice anik sim pyikung na Khawsa ta nyng.

24 (Detta säger jag icke, som om vi vore herrar över eder tro; fastmer äro vi edra medarbetare till att bereda eder glädje, ty i tron stån I fasta.)

Nangmih ak cangnaak awh ak cak na naming dyih dawngawh, nangmih a zeelnaak ahamni nangmih mi bi ni bi haih uh hy.