2 Korinthierbrevet 1

1 Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, så ock brodern Timoteus, hälsar den Guds församling som finnes i Korint, och tillika alla de heliga som finnas i hela Akaja.

Ik' ettsok'on Iyesus Krstossh wosheets wottso P'awlosnat no eshuu T'imotiyosoke. K'orontos kitotse fa'a Ik' moonat Akayiyin fa'a Krstiyani wotts ash jamwotssh.

2 Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.

No nihi Ik'oke, no doonz Iyesus Krstosoknowere s'aatonat jeenon itsh wotowe.

3 Lovad vare vår Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader, barmhärtighetens Fader och all trösts Gud,

Maarts nihonat kup' jam imet Izar Izewer, no doonz Iyesus Krstos nihi Ik'osh údo wotowe,

4 han som tröstar oss i all vår nöd, så att vi genom den tröst vi själva undfå av Gud kunna trösta dem som äro stadda i allahanda nöd.

Noo Ik'oke nodatsiru kúp'iyon gond bek'otse beyiru jamwotsi kúp'sho no falituwok'o Ik'o noon no gond bek' jamotse kúp'shitwe.

5 Ty såsom Kristuslidanden till överflöd komma över oss, så kommer ock genom Kristus tröst till oss i överflödande mått.

Krstos gond bek'o ayidek'at no kayidek'tsok'on hank'o Krstosn kúp'eyo ayide'er datsituwone.

6 Men drabbas vi av nöd, så sker detta till tröst och frälsning för eder. Undfå vi däremot tröst, så sker ock detta till tröst för eder, en tröst som skall visa sin kraft däri, att I ståndaktigt uthärden samma lidanden som vi utstå. Och det hopp vi hysa i fråga om eder är fast,

Noo gondo nobek'or it kúp'eyonat kashon daatsitute, no nokúp'iri itwere itkup'twok'owe. Kup'han b́datsewe no ats bodets gond bek'i naari k'amoon it itned'tsoshe.

7 ty vi veta att såsom I delen våra lidanden, så delen I ock den tröst vi undfå.

Noo gond bek'o it kayok'o mank'o no kúp'ono it kayituwok'o no dantsosh itatsere nodetsts jángo kúp'e.

8 Vi vilja nämligen icke lämna eder, käre bröder, i okunnighet om vilken nöd vi fingo utstå i provinsen Asien, och huru övermåttan svårt det blev oss, utöver vår förmåga, så att vi till och med misströstade om livet.

T eshuwotso! Isiyi datskayotse no beyor no'ats bodts gond bek'o it danetuwok'o geefone, no'ats bodts gond bek'onuwere kurosh nofalitwoniyere bogo no'ats dihit b́ teshtsotse kashon beyosh nojangtso dab k'ut'dek're b́ teshi.

9 Ja, vi hade redan i vårt inre likasom fått vår dödsdom, för att vi icke skulle förtrösta på oss själva, utan på Gud, som uppväcker de döda.

Mank'o k'iro no'ats angshetsok'owe noosh shiyeyat b́ teshi, jaman no'ats b́ boduwere no amaniruwo k'irts tizitu Ik'ona bako no took angon b́ woterawok'o nibn no dek'ishe.

10 Och ur en sådan dödsnöd frälste han oss, och han skall än vidare frälsa oss; ja, till honom hava vi satt vårt hopp att han allt framgent skall frälsa oss.

Mansha bí noon hank'o een k'irosh betsit t'úp'er tawatse kashire, kashitwe, dabnwere b́ kashitwok'o bíne nojágiti.

11 Också I stån oss ju bi med eder förbön. Och så skola många hembära tacksägelse för oss, för den nåd som genom mångas böner har kommit oss till del.

It noosh Ik' k'onon it tep'o geyituwe, ayi ashuwots Ik' k'onatse tuutson noosh imets Ik' s'aatosh aywots udo t'intsitune.

12 Ty vad vi kunna berömma oss av, och vad vårt samvete bär oss vittnesbörd om, det är att vi i denna världen hava vandrat i Guds helighet och renhet, icke ledda av köttslig vishet, utan av Guds nåd; så framför allt i vårt förhållande till eder.

No it'et keewo haniye, hanwere ar b́ wotok'o no nibo gawitwe, k'osh ashuwotsnat bítsnooru itnton nobeets beyo Ik'oke nodek'ts S'ayinonat kááwatse tuutsone, han b́ wotuwere Ik' s'aatone b́ teshi bako ash dani telefonaliye.

13 Ty i vad vi skriva till eder ligger icke något annat än just vad I läsen och väl kunnen förstå. Och jag hoppas att I skolen komma att till fullo förstå

Nababar t'iwintso it falit keewoniyere okoon k'osho eegoru guud'atsone,

14 vad I redan nu delvis förstån om oss: att vi äro eder berömmelse, likasom I ären vår berömmelse, på vår Herre Jesu dag.

no jangosh k'atso it dantsok'o mank'o s'eenon it danetwok'o amanitwe, manshowere doonzo Iyesus b́ weet aawor no itn noit'etuwok'o itwere noon it'etuute.

15 Och i denna tillförsikt tänkte jag komma först till eder, för att I skullen få ännu ett kärleksbevis.

Keewann arik twottsosh gitoto it t'ak'ametuwok'owa etaat shin shino iti s'ilosh geeyatniye tteshi,

16 Genom eder stad ville jag alltså taga vägen till Macedonien, och jag skulle sedan från Macedonien återigen komma till eder, för att då av eder utrustas för resan till Judeen.

Itn s'ilosh tietwere Mk'odoniy datso maants it weeron t beshoronat bíyokere aanar twore b́ teshi, hank'onowere Yhud datso maantsan t sha'or taan it tep'etuwk'o gawatniye t teshi.

17 Så tänkte jag; och icke har jag väl därför nu handlat i vankelmod? Eller plägar jag kanhända fatta mina beslut efter köttet, så att vad jag säger är på samma gång »ja, ja» och »nej, nej»?

Hanowere t gawor t k'aliru danaw hake baka etirwok'o arefta itsha? Han t gawirwo iknon «ee, etonat iya'a» etaat ash gawirwok'o hake baka eton t k'altsok'o arefta itsha?

18 Ingalunda; så sant Gud är trofast, vad vi tala till eder är icke »ja och nej».

Ik'o amanek b́ wottsotse no nokeewirwo, «ee wee iya'a» etiru hake baka eton keeweyiru aap'ok'oyiyaliye.

19 Guds Son, Jesus Kristus, han som bland eder har blivit predikad genom oss -- genom mig och Silvanus och Timoteus -- han kom ju icke såsom »ja och nej», utan »ja» har kommit i och genom honom.

Taanat Silasn T'imotiyosu itsh nonabtso Ik' na'o Iyesus K'rstosi «ee wee iya'a» etonaliye b́teshi, ernmó ee eto bín wotere.

20 Ty Guds löften, så många de äro, hava i honom fått sitt »ja»; därför få de ock genom honom sitt »amen», på det att Gud må bliva ärad genom oss.

Ik'o noosh b́ jangits jamo, «ee» etiruwo Krstosne, mansh Ik' mangosh Krstosn «Amen» no etiri.

21 Men den som befäster oss såväl som eder i Kristus, och den som har smort oss, det är Gud,

Noo itnton Krstosats no kúp'ituwok'o woshtso Ik'oniye, noon galdek' futtso bíne,

22 han som har låtit oss undfå sitt insegel och givit oss Anden till en underpant i våra hjärtan.

Bík nowotok'o kitsit mahatabon no'ats gedtsona shino maants noosh b́ imet gaalosh no níbots S'ayin shayiro agitok'o woshdek't imtso bíne.

23 Jag kallar Gud till vittne över min själ, att det är av skonsamhet mot eder som jag ännu icke har kommit till Korint.

Taa K'orontos maants aanat woo t k'azitsi jango itn tshiyanirawok'o itsh maac'o keewatniye, hansh Ik'o gawosh s'eegetwe,

24 (Detta säger jag icke, som om vi vore herrar över eder tro; fastmer äro vi edra medarbetare till att bereda eder glädje, ty i tron stån I fasta.)

It it imnetiyon kúp' it wottsotse it itgeneúitwok'o itnton finituwone boko it imnetiyon iti azazeratsone.