2 Korinthierbrevet 7
1 Då vi nu hava dessa löften, mina älskade, så låtom oss rena oss från allt som befläckar vare sig kött eller ande, i det vi fullborda vår helgelse i Guds fruktan.
Bhai, ashaambwiga ajangunji, ibhaga tupegwilwe jene miadi joweji, twiitakaye na yowe inyatiya shiilu na mbumu, tubhe na ukonjelo na tutame kwa kwaishimiya a Nnungu.
2 Bereden oss ett rum i edra hjärtan; vi hava icke handlat orätt mot någon, icke varit någon till skada, icke gjort någon något förfång. --
Tunakunnjuganga ntuposhelanje mmitima jenunji! Tukanabhe kunnebhela mundu jojowe, wala tukanabhe kumpokonyola mundu wala kumpuganya mundu jojowe.
3 Jag säger icke detta för att döma eder; jag har ju redan sagt att I haven ett rum i vårt hjärta, så att vi skola både dö och leva med varandra.
Ngaabheleketa gegano nkupinga ninng'ukumulanje mmanganya. Malinga shinjite bheleketa, mmanganya munninginji mmitima jetu, nkali kwa wa eu kwa lama pamo na mmanganya.
4 Stor är den tillit som jag har till eder, mycket berömmer jag mig av eder; jag har fått hugnad i fullt mått och glädje i rikt överflöd, mitt i allt vårt betryck.
Ngunakunkulupalilanga mmanganya, nshilaje shetu nnandaganga ntima na nnang'angalayaga kwa kaje.
5 Ty väl fingo vi till köttet ingen ro, icke ens sedan vi hade kommit till Macedonien, utan vi voro på allt sätt i trångmål, utifrån genom strider, inom oss genom farhågor;
Nkali tukaisheje ku Makedonia twangapumulila. Ikabhe twashinkulaga mmbali yowe, palanga mipwai na mmitima lipamba.
6 men Gud, som tröstar dem som äro betryckta, han tröstade oss genom Titus' ankomst,
Ikabheje a Nnungu, bhakwaataganga ntima bhawilenje ntima, bhashinkututaga ntima kwa kwiya kwabho a Tito.
7 och icke allenast genom hans ankomst, utan ock därigenom att han hade fått så mycken hugnad av eder. Han omtalade nämligen för oss eder längtan, eder klagan, eder iver i fråga om mig; och så gladde jag mig ännu mer.
Nngabha kwa ika kwabhope a Tito, ikabheje shinshite kwaataganga ntima. Bhatubhalanjile shinkuti lokolilanga kumona, na shinshite injikanga na shinkutumbililanga kunyanguta. Lyenelyo linandenda ng'angalale kaje.
8 Ty om jag ock bedrövade eder genom mitt brev, så ångrar jag nu icke detta. Nej, om jag förut ångrade det -- eftersom jag ser att det brevet har bedrövat eder, låt vara allenast för en liten tid --
Bhai, ibhaga mwainjikenje ga bhaluwa jangu, ngakwigamba. Nkali nneyo naigambile kashoko pabha namumanyi kuti mwashinkuinjikanga kashoko ga bhaluwa jila.
9 så gläder jag mig nu i stället, icke därför att I bleven bedrövade, utan därför att eder bedrövelse lände eder till bättring. Det var ju efter Guds sinne som I bleven bedrövade, och I haven alltså icke genom oss lidit någon skada.
Ikabheje nnaino ngunakwinonyela, nngabha pabha nshiinjikanga, ikabhe mwashinkuinjikanga mpaka nikwiipeta. Pabha mwashinkuinjikanga malinga shibhapinjile a Nnungu na kwa lyene ligongolyo twangampotekanga kwa shoshowe.
10 Ty den bedrövelse som är efter Guds sinne kommer åstad en bättring som leder till frälsning, och som man icke ångrar; men världens bedrövelse kommer åstad död.
Pabha kuinjika kubhaapinga a Nnungu kunakuntendebhuya mundu ntima nikumpa ntapulo, kwa nneyo lyakwa ligongo lya kwiigamba. Ikabheje kuinjika malinga kwa bhandunji bha pa shilambolyo, kunabhulaga.
11 Se, just detta, att I bleven bedrövade efter Guds sinne, huru mycket nit har det icke framkallat hos eder, ja, huru många ursäkter, huru stor förtrytelse, huru mycken fruktan, huru mycken längtan, huru mycken iver, huru många bestraffningar! På allt sätt haven I bevisat att I viljen vara rena i den sak det här gäller. --
Nnolanje shikoposhele nkuinjika kwenunji malinga shibhapinjile a Nnungu, nshibhanganga bhandu bha tumbila, na kulanguya kuti mwangalebhanga, na bha kunda. Nnaimukanga, na kupotekwa mitima, na nnalokolilanga kumona, na nnapingana, na nnapinganga kuukumula kwa aki. Kwa gene gowego nnangwiyenje kuti shakwa shinnebhilenje.
12 Om jag skrev till eder, så skedde detta alltså icke för den mans skull, som hade gjort orätt, ej heller för den mans skull, som hade lidit orätt, utan på det att edert nit för oss skulle bliva uppenbart bland eder själva inför Gud.
Bhai, ibhaga najandishe, nngabha kwa ligongo lika jwene alebhilejo eu alebhelwejo. Ikabhe nashinkutumbilila jandika imanyishe kwa a Nnungu shinkuti kwiishoyanga kwa ligongo lyetu uwe.
13 Så hava vi nu fått hugnad. Och till den hugnad, som vi redan för egen del fingo, kom den ännu mer överflödande glädje som bereddes oss av den glädje Titus hade fått. Ty hans ande har fått vederkvickelse genom eder alla.
Kwa gene gowega tushitagwa ntima. Kupunda kutagwa ntima kwetu, twashinkuangalala kwa ligongo lya angalala kwa a Tito kwa shimwashite kwaangalayanga ntima mmowenji.
14 Och om jag inför honom har berömt mig något i fråga om eder, så har jag icke kommit på skam därmed; utan likasom vi eljest i allting hava talat sanning inför eder, så har också det som vi inför Titus hava sagt till eder berömmelse visat sig vara sanning.
Nne njikunnumbililanga kubhenebho, kwa lyenelyo mwangandokomayanga. Tushikunnugulilanga kweli mobha gowe na kwene kunnumbililanga kwa ligongo lya a Tito ishibha ya kweli jika.
15 Och hans hjärta överflödar ännu mer av kärlek till eder, då han nu påminner sig allas eder lydnad, huru I villigt togen emot honom, med fruktan och bävan.
Kumpinganga kwabho kunapunda pubhakumbushila kukunda kwenunji mmowe shimwashite kwaaposhelanga kwa ishima ja kaje.
16 Jag gläder mig över att jag, i allt vad eder angår, kan vara vid gott mod.
Ngunakwinonyela pabha inatendeka kunkulupalilanga mmanganya kwa indu yowe.
