2 Korinthierbrevet 5

1 Ty vi veta, att om vår kroppshydda, vår jordiska boning, nedbrytes, så hava vi en byggnad som kommer från Gud, en boning som icke är gjord med händer, en evig boning i himmelen. (aiōnios g166)

Ti rusa inki aruttuko ti hira ti ticukum tiru anyimo une ugeme. Tizin ira sa ugomo Asere ma barkan duru ni. Age be sa daki abarka ani in tari tu unu tini ba. A ge sa adi cukuno anyimo a ani sarki umara. (aiōnios g166)

2 Därför sucka vi ju ock av längtan att få överkläda oss med vår himmelska hydda;

A pum ageme ani ti inso iriba ti tira apum ti iri asokin duru turunga apum aru me azezzeser.

3 ty hava vi en gång iklätt oss denna, skola vi sedan icke komma att befinnas nakna.

Inki a sokin duru turunganan me ada kem me haru ti ciki ihuruba ba.

4 Ja, vi som ännu leva här i kroppshyddan, vi sucka och äro betungade, eftersom vi skulle vilja undgå att avkläda oss och i stället få överkläda oss, så att det som är dödligt bleve uppslukat av livet.

Uganiya sa ta raa ani pun nu nee ugeme, unoro uni tazin meki wuza me barki, azo me uguna agi ti harzina ina aru me anyimo unee ugeme, ani me ti nyara a sokin duru turunga ta zezzere tini, barki debe sa ma vengize kpico debe sa ma wono.

5 Och den som har berett oss till just detta, det är Gud, som till en underpant har givit oss Anden.

Asere ani anya duru ugino ugamirka me, me sa ma nya duru bibe biriri bi meme, ma nikara ni mum be sa wuu ini anaje.

6 Så äro vi då alltid vid gott mod. Vi veta väl att vi äro borta ifrån Herren, så länge vi äro hemma i kroppen;

Barki ani me, kode umaya tizin nikara amuriba, ti kuri ti rusa apum ageme sa ti rani, tizi sas nan nu ugomo Asere.

7 ty vi vandra här i tro och icke i åskådning.

Ti cukum ti kadure tini ti zini, azo me ti uguna anu agi anu wa hirii duru ba.

8 Men vi äro vid gott mod och skulle helst vilja flytta bort ifrån kroppen och komma hem till Herren.

Ani me tizin ini kara. Itekin duru ti harzina in napum aru age me ti cukuno ahira Ugomo Asere.

9 Därför söka vi ock vår ära i att vara honom till behag, vare sig vi äro hemma eller borta.

Barki ani me ca i cukunon duru guu imum iwuza, nani ti raa ahira ameme, nyani ta harzina nan me, ukem uru une uni ti sani me iriba.

10 Ty vi måste alla, sådana vi äro, träda fram inför Kristi domstol, för att var och en skall få igen sitt jordelivs gärningar, alltefter som han har handlat, vare sig han har gjort gott eller ont.

Ya cukuno vat uru, adi cukun duru aje ukpanku udenge utize ti Ugomo Asere, barki konde avi ma kem imum be sa maa wuzi ini sa ma raa ani pum ni geme nani iriri nani izenze.

11 Då vi alltså veta vad det är att frukta Herren, söka vi att »vinna människor», men för Gud är det uppenbart hurudana vi äro; och jag hoppas att det också är uppenbart för edra samveten.

Ana me, sa tizin in biyau bi Ugomo Asere, ine ini ya wuna ti zin unu tuburo acee aru bati ti kem uhunguko anabu. Gusi uzina uru me, izi imum irusa ini ahira Asere, ti hira imum me izi ani me amuriba mushi cangi.

12 Vi vilja nu ingalunda åter anbefalla oss själva hos eder, men vi vilja giva eder en anledning att berömma eder i fråga om oss, så att I haven något att svara dem som berömma sig av utvärtes ting och icke av vad som är i hjärtat.

Sa izi ani me, azo unonzo uni ce nini tizin shi ni, ti zinu bezi ushi unna sa idi yezize igiri in haru, barki inki idi buu tize ahiran an de sa wazin imma kpanku ma dangdang sa wa kunnan in mani, azo uzina uweme sa wazi.

13 Ty om vi hava varit »från våra sinnen», så har det varit i Guds tjänst; om vi åter äro vid lugn besinning, så är det eder till godo.

Inki muriba muru ma suro apum aru me, agino me, barki Asere ani. Inki ti raa anyimo amuriba muru me, a gino me barki she wani.

14 Ty Kristi kärlek tvingar oss, eftersom vi tänka så: en har dött för alla, alltså hava de alla dött.

Uhem Asere ahira aru me, une uni imum be sa ta kem barki ani me ta inko iriba iru a'inde sa ya cukuno iwono iwe ini vat.

15 Och han har dött för alla, på det att de som leva icke mer må leva för sig själva, utan leva för honom som har dött och uppstått för dem.

Ma wi ini barki anabu, an debe sa wa vengize, kati wa wuzi ticukum ti hem, ca wa wuzi ti de sa ma wi barki weme, anno ahirza me barki we me.

16 Allt ifrån denna tid veta vi därför för vår del icke av någon efter köttet. Och om vi än efter köttet hade lärt känna Kristus, så känna vi honom nu icke mer på det sättet.

Sa azi ani me, ana me nan uhana aje tida kuri ti gbarika anu anyimo abanga ani pum nigeme ba, sa izi ani me taa hiri Vana ugomo Asere anyimo ani me, ana me tizon duru unu hira ume anyimo anini.

17 Alltså, om någon är i Kristus, så är han en ny skapelse. Det gamla är förgånget; se, något nytt har kommit!

Barki ani me, vat an de sa wazi ahana Asere, uyoo uso uni, imum ikuzu ya mara, vat timum tacukuno ti soo.

18 Men alltsammans kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och givit åt oss försoningens ämbete.

Kagino katuma uwuza Asere uni vat, me me sa ma patan nan ni ce nime me, ma kuri ma nyan duru katuma ku suro uka bara utize me.

19 Ty det var Gud som i Kristus försonade världen med sig själv; han tillräknar icke människorna deras synder, och han har betrott oss med försoningens ord.

Anime ani Asere abarka abanga nan une wan nice ni meme, mada basa me ucara abanga aweme azezzeser ace aweme, ma kuri ma nyan duru tize tu pata ace agino me.

20 Å Kristi vägnar äro vi alltså sändebud; det är Gud som förmanar genom oss. Vi bedja å Kristi vägnar: Låten försona eder med Gud.

Barki ani me, haru wani ana akadura kasere, ani me Asere ma nyara anu usuro ahira aru. Ti zinu tira tari barki Asere, patani acee ahi me nan Asere.

21 Den som icke visste av någon synd, honom har han för oss gjort till synd, på det att vi i honom må bliva rättfärdighet från Gud.

Me sa ma taa me ucara abanga, Asere a kurzo me unu cara abanga barki haru bati tikem uribe ahira Asere usuro umeme.