2 Korinthierbrevet 5

1 Ty vi veta, att om vår kroppshydda, vår jordiska boning, nedbrytes, så hava vi en byggnad som kommer från Gud, en boning som icke är gjord med händer, en evig boning i himmelen. (aiōnios g166)

We know for that if the earthly of us house the tent shall be destroyed, a building from God we have, a house not made with hands eternal in the heavens. (aiōnios g166)

2 Därför sucka vi ju ock av längtan att få överkläda oss med vår himmelska hydda;

And indeed in this we groan, the dwelling of us which [is] from heaven to be clothed with longing;

3 ty hava vi en gång iklätt oss denna, skola vi sedan icke komma att befinnas nakna.

(If even *NK(o)*) even (having put off *N(K)O*) not naked we will be found.

4 Ja, vi som ännu leva här i kroppshyddan, vi sucka och äro betungade, eftersom vi skulle vilja undgå att avkläda oss och i stället få överkläda oss, så att det som är dödligt bleve uppslukat av livet.

And for those being in the tent we groan being burdened, (because *N(k)O*) that not we do wish to be unclothed but to be clothed, that may be swallowed up the mortal by life.

5 Och den som har berett oss till just detta, det är Gud, som till en underpant har givit oss Anden.

The [One] now having prepared us for very this [is] God, (and *k*) having given to us the pledge of the Spirit.

6 Så äro vi då alltid vid gott mod. Vi veta väl att vi äro borta ifrån Herren, så länge vi äro hemma i kroppen;

being confident therefore always and knowing that being at home in the body, we are absent from the Lord;

7 ty vi vandra här i tro och icke i åskådning.

through faith for we walk, not through sight,

8 Men vi äro vid gott mod och skulle helst vilja flytta bort ifrån kroppen och komma hem till Herren.

We are confident now and we are pleased rather to be absent out of the body and to be at home with the Lord.

9 Därför söka vi ock vår ära i att vara honom till behag, vare sig vi äro hemma eller borta.

Therefore also we are ambitious, whether being at home or being away, well-pleasing to Him to be;

10 Ty vi måste alla, sådana vi äro, träda fram inför Kristi domstol, för att var och en skall få igen sitt jordelivs gärningar, alltefter som han har handlat, vare sig han har gjort gott eller ont.

For all of us to be revealed it behooves before the judgment seat of Christ, that may receive back each the [things done] in the body according to what he did, whether good or (evil. *N(k)O*)

11 Då vi alltså veta vad det är att frukta Herren, söka vi att »vinna människor», men för Gud är det uppenbart hurudana vi äro; och jag hoppas att det också är uppenbart för edra samveten.

Knowing therefore the fear of the Lord men we persuade to God and we have been made manifest; I hope now also in the consciences of you to have been made manifest.

12 Vi vilja nu ingalunda åter anbefalla oss själva hos eder, men vi vilja giva eder en anledning att berömma eder i fråga om oss, så att I haven något att svara dem som berömma sig av utvärtes ting och icke av vad som är i hjärtat.

Not (for *k*) again ourselves are we commending to you, but occasion are giving to you of boasting on behalf of us, so that you may have [an answer] toward those in appearance boasting and (not *N(k)O*) (in *no*) [the] heart.

13 Ty om vi hava varit »från våra sinnen», så har det varit i Guds tjänst; om vi åter äro vid lugn besinning, så är det eder till godo.

If for we are crazy, [it is] for God; or if we are sober-minded [it is] for you.

14 Ty Kristi kärlek tvingar oss, eftersom vi tänka så: en har dött för alla, alltså hava de alla dött.

The for love of Christ compels us having concluded this, that (if *k*) One for all has died; therefore all have died.

15 Och han har dött för alla, på det att de som leva icke mer må leva för sig själva, utan leva för honom som har dött och uppstått för dem.

And for all He died, that those living no longer to themselves may live but to the [One] for them having died and having been raised again.

16 Allt ifrån denna tid veta vi därför för vår del icke av någon efter köttet. Och om vi än efter köttet hade lärt känna Kristus, så känna vi honom nu icke mer på det sättet.

Therefore we ourselves from now no [one] know according to [the] flesh; If (now *k*) even we have regarded according to flesh Christ, yet now no longer no longer we regard [Him thus].

17 Alltså, om någon är i Kristus, så är han en ny skapelse. Det gamla är förgånget; se, något nytt har kommit!

Therefore if anyone [is] in Christ, [he is] a new creation; The old things have passed away, behold has come into being new (all things. *K*)

18 Men alltsammans kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och givit åt oss försoningens ämbete.

And all things [are] of God the [One who] having reconciled us to Himself through (Jesus *K*) Christ and having given to us the ministry of reconciliation,

19 Ty det var Gud som i Kristus försonade världen med sig själv; han tillräknar icke människorna deras synder, och han har betrott oss med försoningens ord.

how for God was in Christ [the] world reconciling to Himself, not reckoning to them the trespasses of them, and having put into us the word of reconciliation.

20 Å Kristi vägnar äro vi alltså sändebud; det är Gud som förmanar genom oss. Vi bedja å Kristi vägnar: Låten försona eder med Gud.

For Christ therefore we are ambassadors, as though God is beseeching through us; We implore on behalf of Christ: do be reconciled to God.

21 Den som icke visste av någon synd, honom har han för oss gjort till synd, på det att vi i honom må bliva rättfärdighet från Gud.

The [One] (for *k*) not having known sin for us sin He made, so that we ourselves (may become *N(k)O*) [the] righteousness of God in Him.