2 Korinthierbrevet 3
1 Begynna vi nu åter att anbefalla oss själva? Eller behöva vi kanhända, såsom somliga, ett anbefallningsbrev till eder? Eller kanhända ifrån eder?
Ya kut sifilpa konkin kacsr sifacna ke kut kaskas ouinge? Ya kut oana mwet saya ma enenu leta in tukakin kut nu suwos, ku leta in tukakin kut suwos me?
2 Nej, I ären själva vårt brev, ett brev som är inskrivet i våra hjärtan, känt och läst av alla människor.
Kowos sifacna pa leta lasr ma simla insiasr, tuh mwet nukewa in riti ac kalem kac.
3 Ty det är uppenbart att I ären ett Kristus-brev, avfattat genom oss, skrivet icke med bläck, utan med den levande Gudens Ande, icke på tavlor av sten, utan på tavlor av kött, på människohjärtan.
Kut etu lah Christ sifacna pa simusla leta se inge ac kut tafwela. Simla, tia ke ink, a ke Ngun lun God moul; tia fin eot, a ke insien mwet.
4 En sådan tillförsikt hava vi genom Kristus till Gud.
Kut fahk ouinge mweyen ke sripen Christ, yohk lulalfongi lasr ke God.
5 Icke som om vi av oss själva vore skickliga att tänka ut något, såsom komme det från oss själva, utan den skicklighet vi hava kommer från Gud,
Wangin kutena ma yorosr ma oru tuh kut in fahk mu kut fal in oru orekma se inge. Kutena ku ma oasr yorosr ma sin God me.
6 som också har gjort oss skickliga till att vara tjänare åt ett nytt förbund, ett som icke är bokstav, utan är ande; ty bokstaven dödar, men Anden gör levande.
El pa ase ku nu sesr in kulansupu sie wuleang sasu, su tia orekla oana ma sap simla uh, a ma ke Ngun. Tuh ma sap ma simla uh use misa, a Ngun ase moul.
7 Om nu redan dödens ämbete, som var med bokstäver inristat på stenar, framträdde i härlighet, så att Israels barn icke kunde se på Moses' ansikte för hans ansiktes härlighets skull, vilken dock var försvinnande,
Kais sie leta ke Ma Sap tuh tafleyuk ke eot, ac wolana lun God sikme ke pacl se orekla ah. Saromrom ke mutal Moses finne fahsr in efla, a srakna yohk kuiya pwanang mwet Israel koflana ngetang suilya. Wolana ke Ma Sap uh (su pwanang in oasr misa) fin ouinge,
8 huru mycket större härlighet skall då icke Andens ämbete hava!
fuka yokiyen wolana su tuku ke orekma lun Ngun!
9 Ty om redan fördömelsens ämbete var härligt, så måste rättfärdighetens ämbete ännu mycket mer överflöda av härlighet.
Oasr wolana ke oakwuk se ma pwanang mwet uh lisyukla, na ac fuka yokiyen wolana ke oakwuk se su pwanang mwet uh moliyukla!
10 Ja, en så översvinnlig härlighet har detta ämbete, att vad som förr hade härlighet här visar sig vara utan all härlighet.
Ke sripen arulana yohk kalem lun wolana se inge, kut ku in fahk mu wolana se meet ah wanginla wolana kac.
11 Ty om redan det som var försvinnande framträdde i härlighet, så måste det som bliver beståndande hava en ännu mycket större härlighet.
Fin pwaye lah oasr wolana ke ma su tuh oan ke kitin pacl, ac fuka lupan yokiyen wolana ke ma su ac oan ma pahtpat!
12 Då vi nu hava ett sådant hopp, gå vi helt öppet till väga
Ke sripen oasr finsrak se inge yorosr, kut arulana pulaik.
13 och göra icke såsom Moses, vilken hängde ett täckelse för sitt ansikte, så att Israels barn icke kunde se huru det som var försvinnande tog en ände.
Kut tia oana Moses, su tuh sang ipin nuknuk se in afinya mutal tuh mwet Israel in tia liye ke saromrom sac efla ac wanginla.
14 Men deras sinnen blevo förstockade. När det gamla förbundets skrifter föreläsas, hänger ju ännu i denna dag samma täckelse oborttaget kvar; ty först i Kristus försvinner det.
Aok pwaye lah nunak lalos kauli; ac nwe misenge nunkalos srakna afyufi ke elos riti book lun wuleang matu. Mwe afyuf se inge ac fah tia itukla nwe ke pacl se sie mwet el kupasryang nu sin Christ.
15 Ja, ännu i dag hänger ett täckelse över deras hjärtan, då Moses föreläses.
Finne misenge, ke pacl elos riti Ma Sap lal Moses, mwe afyuf sac srakna lisringya nunak lalos.
16 Men när de en gång omvända sig till Herren, tages täckelset bort.
Tusruktu ac ku in itukla, oana ke Ma Simusla uh fahk kacl Moses: “Ma se ma afinya mutal itukla ke pacl el forang nu sin Leum.”
17 Och Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet.
“Leum” se ma srumunyuk in verse se inge pa Ngun, ac yen Ngun lun Leum oasr we, oasr sukosok we.
18 Men vi alla som med avhöljt ansikte återspegla Herrens härlighet, vi förvandlas till hans avbilder, i det vi stiga från den ena härligheten till den andra, såsom när den Herre verkar, som själv är ande.
Ouinge kut nukewa tolyukyak ke wolana lun Leum, ac kalmelik nu saya ke wangin ma afinyen mutasr. Wolana se inge, su ma sin Leum, aok Ngun, pa ikilkutla nu ke lumahl sifacna, ac yokyokelik in pacl nukewa.
