2 Korinthierbrevet 3
1 Begynna vi nu åter att anbefalla oss själva? Eller behöva vi kanhända, såsom somliga, ett anbefallningsbrev till eder? Eller kanhända ifrån eder?
Nous recommençons, n'est-ce pas, à faire nous-mêmes notre éloge? Aurions-nous peut-être besoin, comme certains individus, de lettres de recommandation pour vous ou de votre part?
2 Nej, I ären själva vårt brev, ett brev som är inskrivet i våra hjärtan, känt och läst av alla människor.
notre lettre, c'est vous; écrite dans nos coeurs, reconnaissable et lisible pour tout le monde;
3 Ty det är uppenbart att I ären ett Kristus-brev, avfattat genom oss, skrivet icke med bläck, utan med den levande Gudens Ande, icke på tavlor av sten, utan på tavlor av kött, på människohjärtan.
on sait bien que vous êtes une lettre de Christ rédigée par nous, écrite non à l'encre, mais par l'Esprit du Dieu vivant, non sur des tables de pierre, mais sur des tables de chair, sur vos coeurs.
4 En sådan tillförsikt hava vi genom Kristus till Gud.
Une pareille assurance en Dieu, c'est du Christ que nous la tenons;
5 Icke som om vi av oss själva vore skickliga att tänka ut något, såsom komme det från oss själva, utan den skicklighet vi hava kommer från Gud,
par nous-mêmes nous sommes incapables de rien concevoir, de rien tirer de notre propre fonds,
6 som också har gjort oss skickliga till att vara tjänare åt ett nytt förbund, ett som icke är bokstav, utan är ande; ty bokstaven dödar, men Anden gör levande.
toute notre capacité vient de Dieu, qui nous a rendus capables d'être ministres d'une Nouvelle Alliance, qui n'est pas de lettre, mais d'esprit; car la lettre tue, et l'esprit vivifie.
7 Om nu redan dödens ämbete, som var med bokstäver inristat på stenar, framträdde i härlighet, så att Israels barn icke kunde se på Moses' ansikte för hans ansiktes härlighets skull, vilken dock var försvinnande,
Si le ministère de la mort, gravé en lettres sur la pierre, a été si entouré de gloire que les enfants d'Israël ne pouvaient fixer le visage de Moïse, tellement il resplendissait d'un éclat maintenant anéanti,
8 huru mycket större härlighet skall då icke Andens ämbete hava!
combien le ministère de l'Esprit ne sera-t-il pas plus glorieux?
9 Ty om redan fördömelsens ämbete var härligt, så måste rättfärdighetens ämbete ännu mycket mer överflöda av härlighet.
Si le ministère de la condamnation a été glorieux, le ministère de la justice sera beaucoup plus glorieux encore;
10 Ja, en så översvinnlig härlighet har detta ämbete, att vad som förr hade härlighet här visar sig vara utan all härlighet.
on peut même dire, dans un sens, que ce qui a été glorifié autrefois ne l'a pas été, en comparaison d'une gloire supérieure.
11 Ty om redan det som var försvinnande framträdde i härlighet, så måste det som bliver beståndande hava en ännu mycket större härlighet.
Si, en effet, ce qui est anéanti a été glorieux, à plus forte raison ce qui est éternel sera glorieux.
12 Då vi nu hava ett sådant hopp, gå vi helt öppet till väga
Cette espérance que nous avons nous remplit de hardiesse
13 och göra icke såsom Moses, vilken hängde ett täckelse för sitt ansikte, så att Israels barn icke kunde se huru det som var försvinnande tog en ände.
et nous ne faisons pas comme Moïse «qui se voilait la face» pour cacher aux regards des enfants d'Israël la fin d'un éclat périssable.
14 Men deras sinnen blevo förstockade. När det gamla förbundets skrifter föreläsas, hänger ju ännu i denna dag samma täckelse oborttaget kvar; ty först i Kristus försvinner det.
Leur intelligence s'obscurcit, et aujourd'hui encore ce voile est là quand on leur lit l'Ancienne Alliance; ils ne voient pas avec évidence que le Christ seul l'abolit.
15 Ja, ännu i dag hänger ett täckelse över deras hjärtan, då Moses föreläses.
Oui, aujourd'hui encore, quand on leur lit Moïse, il y a un voile sur leur coeur.
16 Men när de en gång omvända sig till Herren, tages täckelset bort.
«Lorsqu'ils se convertissent au Seigneur, ce voile est enlevé ».
17 Och Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet.
C'est le Seigneur qui est l'Esprit; là où est l'Esprit du Seigneur, là est la liberté;
18 Men vi alla som med avhöljt ansikte återspegla Herrens härlighet, vi förvandlas till hans avbilder, i det vi stiga från den ena härligheten till den andra, såsom när den Herre verkar, som själv är ande.
et nous tous qui, le visage découvert, contemplons dans un miroir la gloire du Seigneur, nous nous transformons à son image; sa gloire devient la nôtre comme cela doit se faire par l'Esprit du Seigneur.
