2 Korinthierbrevet 3
1 Begynna vi nu åter att anbefalla oss själva? Eller behöva vi kanhända, såsom somliga, ett anbefallningsbrev till eder? Eller kanhända ifrån eder?
Koma le koma ki pok leleau ka hi uh ziam? a hibale pawlkhat te bang in note tung ah ki pokna lai thak tu kisam ziam, a hibale note tung pan in pokna lai te ka kisam uh ziam?
2 Nej, I ären själva vårt brev, ett brev som är inskrivet i våra hjärtan, känt och läst av alla människor.
Note sia mi theampo in he in a sim, ka thinsung uh ah a ki at laithak na hi uh hi:
3 Ty det är uppenbart att I ären ett Kristus-brev, avfattat genom oss, skrivet icke med bläck, utan med den levande Gudens Ande, icke på tavlor av sten, utan på tavlor av kött, på människohjärtan.
Note sia kote i Pathian nasepna tungtawn in Christ i laithak, laitui taw a ki at hi ngawl, ahihang a nungta Pathian Thaa taw a ki at, suangpheak tung hi ngawl, ahihang mihing te thinsung ah a ki at laithak na hi uh hi, ci kilang hi.
4 En sådan tillförsikt hava vi genom Kristus till Gud.
Tabang muanna sia Christ tungtawn in Pathian sang ah ka nei uh hi:
5 Icke som om vi av oss själva vore skickliga att tänka ut något, såsom komme det från oss själva, utan den skicklighet vi hava kommer från Gud,
Eima le eima sia a kicing in ki ngaisut tu hi ngawl hi; ahihang i kicinna sia Pathian sung a hihi;
6 som också har gjort oss skickliga till att vara tjänare åt ett nytt förbund, ett som icke är bokstav, utan är ande; ty bokstaven dödar, men Anden gör levande.
Ama in thuciam thak Pathian naseam in hong vawt hi; thukham tungtawn hi ngawl hi; ahihang thaa tungtawn a hihi: banghangziam cile thukham in that a, thaa in nuntakna pia hi.
7 Om nu redan dödens ämbete, som var med bokstäver inristat på stenar, framträdde i härlighet, så att Israels barn icke kunde se på Moses' ansikte för hans ansiktes härlighets skull, vilken dock var försvinnande,
A bo kik tu Moses mai pan a kilang vangletna sia Israel tate in tangtak in en zo ngawl uh hi; suangtum tung ah khuak in a ki at thina thu na ngawn vanglian ahile:
8 huru mycket större härlighet skall då icke Andens ämbete hava!
Thaa thu sia vanglian seseam ngawl tu ziam?
9 Ty om redan fördömelsens ämbete var härligt, så måste rättfärdighetens ämbete ännu mycket mer överflöda av härlighet.
Banghangziam cile mawsiatna thu sia vanglian ahile, thutang suana thu sia vanglian zawkan tu hi ngawl ziam?
10 Ja, en så översvinnlig härlighet har detta ämbete, att vad som förr hade härlighet här visar sig vara utan all härlighet.
Banghangziam cile a nungkhakzaw vangletna i nasiat lei na hu in, amasa sia vangletna nei ngawl hong suak hi.
11 Ty om redan det som var försvinnande framträdde i härlighet, så måste det som bliver beståndande hava en ännu mycket större härlighet.
Banghangziam cile a bokik sia na ngawn vanglian ahile, a om tawntung tu sia vanglian seseam tu hi.
12 Då vi nu hava ett sådant hopp, gå vi helt öppet till väga
Tabang in lametna nei ka hi uhkom in, hangsantak in ka pualak uh hi:
13 och göra icke såsom Moses, vilken hängde ett täckelse för sitt ansikte, så att Israels barn icke kunde se huru det som var försvinnande tog en ände.
A bokik vangletna sia Israel tate in a tawpdong tangtak in en zo ngawl ahi uhkom in Moses in a mai a khu bang hi ngawl hi:
14 Men deras sinnen blevo förstockade. När det gamla förbundets skrifter föreläsas, hänger ju ännu i denna dag samma täckelse oborttaget kvar; ty först i Kristus försvinner det.
Ahihang amate thinsung uh mittaw hi: banghangziam cile mai khu na sia Christ sung ah bo zo napi, thuciam lui a sim ciang in mai khu na sia tuni dong in om lai hi.
15 Ja, ännu i dag hänger ett täckelse över deras hjärtan, då Moses föreläses.
Ahihang Moses i thukham a sim ciang in amate thinsung ah a khu na sia tuni zong omlai hi.
16 Men när de en gång omvända sig till Herren, tages täckelset bort.
Ahihang Topa sang ah a kihei ciang in, a khu na sia bokik tu hi.
17 Och Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet.
Tu in Topa sia tua Thaa hi: taciang Topa Thaa omna ah, suatakna om hi.
18 Men vi alla som med avhöljt ansikte återspegla Herrens härlighet, vi förvandlas till hans avbilder, i det vi stiga från den ena härligheten till den andra, såsom när den Herre verkar, som själv är ande.
Ahihang eite theampo in mai ki hongsa limlang bang in Topa vangletna i en a, Topa Thaa in eite sia vangletna pan vangletna ah Ama meal bang in hong ki khealsak hi.
