2 Korinthierbrevet 2
1 Jag satte mig nämligen i sinnet att jag icke åter skulle komma till eder med bedrövelse.
But I determined this with myself, that I would not come again to you in heaviness.
2 Ty om jag bedrövade eder, vem skulle då bereda mig glädje? Månne någon annan än den som genom mig hade blivit bedrövad?
For if I make you sorry, who is he then that maketh me glad, but the same who is made sorry by me?
3 Och vad jag skrev, det skrev jag, för att jag icke vid min ankomst skulle få bedrövelse från dem som jag borde få glädje av. Ty jag har den tillförsikten till eder alla, att min glädje är allas eder glädje.
And I wrote this same to you, lest, when I came, I should have sorrow from them by whom I ought to rejoice; having confidence in you all, that my joy is the joy of you all.
4 Och det var i stor nöd och hjärteångest, under många tårar, som jag skrev till eder, icke för att I skullen bliva bedrövade, utan för att I skullen förstå den synnerliga kärlek som jag har till eder.
For out of much affliction and anguish of heart I wrote to you with many tears; not that ye should be grieved, but that ye might know the love which I have more abundantly to you.
5 Men om en viss man har vållat bedrövelse, så är det icke särskilt mig han har bedrövat, utan eder alla, i någon mån -- för att jag nu icke skall tala för strängt.
But if any hath caused grief, he hath not grieved me, but in part: that I may not burden you all.
6 Nu är det likväl nog med den näpst som han har fått mottaga från de flesta bland eder.
Sufficient to such a man is this punishment, which was inflicted by many.
7 I mån alltså nu tvärtom snarare förlåta och trösta honom, så att han icke till äventyrs går under genom sin alltför stora bedrövelse.
So that on the contrary ye ought rather to forgive him, and comfort him, lest perhaps such an one should be swallowed up with too much sorrow.
8 Därför uppmanar jag eder att fatta gemensamt beslut om att bemöta honom med kärlek.
Therefore I beseech you that ye would confirm your love toward him.
9 Ty när jag skrev, var det just för att få veta huru I skullen hålla provet, huruvida I voren lydiga i allting.
For to this end also I wrote, that I might know the proof of you, whether ye are obedient in all things.
10 Den som I förlåten något, honom förlåter ock jag, likasom jag också förut, om jag har haft något att förlåta, har inför Kristi ansikte förlåtit det för eder skull.
To whom ye forgive any thing, I forgive also: for if I forgave any thing, to whom I forgave it, for your sakes I forgave it in the person of Christ;
11 Jag vill nämligen icke att vi skola lida förfång av Satan; ty vad han har i sinnet, därom äro vi icke i okunnighet.
Lest Satan should get an advantage of us: for we are not ignorant of his devices.
12 Jag kom till Troas för att förkunna evangelium om Kristus, och en dörr till verksamhet i Herren öppnades för mig;
Furthermore, when I came to Troas to preach the gospel of Christ, and a door was opened to me by the Lord,
13 men jag fick ingen ro i min ande, ty jag fann icke där min broder Titus. Jag tog då avsked av dem som voro där och begav mig till Macedonien.
I had no rest in my spirit, because I found not Titus my brother: but taking my leave of them, I went from there into Macedonia.
14 Men Gud vare tack, som i Kristus alltid för oss fram i segertåg och genom oss allestädes utbreder hans kunskaps vällukt!
Now thanks be to God, who always causeth us to triumph in Christ, and maketh manifest the savour of his knowledge by us in every place.
15 Ty vi äro en Kristi välluktande rökelse inför Gud, både ibland dem som bliva frälsta och ibland dem som gå förlorade.
For we are to God a sweet savour of Christ, in them that are saved, and in them that perish:
16 För dessa senare äro vi en lukt från död till död; för de förra äro vi en lukt från liv till liv. Vem är nu skicklig härtill?
To the one we are the savour of death to death; and to the other the savour of life to life. And who is sufficient for these things?
17 Jo, vi förfalska ju icke av vinningslystnad Guds ord, såsom så många andra göra; utan av rent sinne, drivna av Gud, förkunna vi ordet i Kristus, inför Gud.
For we are not as many, who corrupt the word of God: but as from sincerity, but as from God, in the sight of God we speak in Christ.
