< 2 Korinthierbrevet 2 >

1 Jag satte mig nämligen i sinnet att jag icke åter skulle komma till eder med bedrövelse.
So I made up my mind not to make another painful visit to you.
2 Ty om jag bedrövade eder, vem skulle då bereda mig glädje? Månne någon annan än den som genom mig hade blivit bedrövad?
For if I grieve you, who is left to cheer me but those whom I have grieved?
3 Och vad jag skrev, det skrev jag, för att jag icke vid min ankomst skulle få bedrövelse från dem som jag borde få glädje av. Ty jag har den tillförsikten till eder alla, att min glädje är allas eder glädje.
I wrote as I did so that on my arrival I would not be saddened by those who ought to make me rejoice. I had confidence in all of you, that you would share my joy.
4 Och det var i stor nöd och hjärteångest, under många tårar, som jag skrev till eder, icke för att I skullen bliva bedrövade, utan för att I skullen förstå den synnerliga kärlek som jag har till eder.
For through many tears I wrote you out of great distress and anguish of heart, not to grieve you but to let you know how much I love you.
5 Men om en viss man har vållat bedrövelse, så är det icke särskilt mig han har bedrövat, utan eder alla, i någon mån -- för att jag nu icke skall tala för strängt.
Now if anyone has caused grief, he has not grieved me but all of you—to some degree, not to overstate it.
6 Nu är det likväl nog med den näpst som han har fått mottaga från de flesta bland eder.
The punishment imposed on him by the majority is sufficient for him.
7 I mån alltså nu tvärtom snarare förlåta och trösta honom, så att han icke till äventyrs går under genom sin alltför stora bedrövelse.
So instead, you ought to forgive and comfort him, so that he will not be overwhelmed by excessive sorrow.
8 Därför uppmanar jag eder att fatta gemensamt beslut om att bemöta honom med kärlek.
Therefore I urge you to reaffirm your love for him.
9 Ty när jag skrev, var det just för att få veta huru I skullen hålla provet, huruvida I voren lydiga i allting.
My purpose in writing you was to see if you would stand the test and be obedient in everything.
10 Den som I förlåten något, honom förlåter ock jag, likasom jag också förut, om jag har haft något att förlåta, har inför Kristi ansikte förlåtit det för eder skull.
If you forgive anyone, I also forgive him. And if I have forgiven anything, I have forgiven it in the presence of Christ for your sake,
11 Jag vill nämligen icke att vi skola lida förfång av Satan; ty vad han har i sinnet, därom äro vi icke i okunnighet.
in order that Satan should not outwit us. For we are not unaware of his schemes.
12 Jag kom till Troas för att förkunna evangelium om Kristus, och en dörr till verksamhet i Herren öppnades för mig;
Now when I went to Troas to preach the gospel of Christ and a door stood open for me in the Lord,
13 men jag fick ingen ro i min ande, ty jag fann icke där min broder Titus. Jag tog då avsked av dem som voro där och begav mig till Macedonien.
I had no peace in my spirit, because I did not find my brother Titus there. So I said goodbye to them and went on to Macedonia.
14 Men Gud vare tack, som i Kristus alltid för oss fram i segertåg och genom oss allestädes utbreder hans kunskaps vällukt!
But thanks be to God, who always leads us triumphantly as captives in Christ and through us spreads everywhere the fragrance of the knowledge of Him.
15 Ty vi äro en Kristi välluktande rökelse inför Gud, både ibland dem som bliva frälsta och ibland dem som gå förlorade.
For we are to God the sweet aroma of Christ among those who are being saved and those who are perishing.
16 För dessa senare äro vi en lukt från död till död; för de förra äro vi en lukt från liv till liv. Vem är nu skicklig härtill?
To the one, we are an odor of death and demise; to the other, a fragrance that brings life. And who is qualified for such a task?
17 Jo, vi förfalska ju icke av vinningslystnad Guds ord, såsom så många andra göra; utan av rent sinne, drivna av Gud, förkunna vi ordet i Kristus, inför Gud.
For we are not like so many others, who peddle the word of God for profit. On the contrary, in Christ we speak before God with sincerity, as men sent from God.

< 2 Korinthierbrevet 2 >