2 Korinthierbrevet 12

1 Jag måste ytterligare berömma mig. Väl är sådant icke eljest nyttigt, men jag kommer nu till syner och uppenbarelser, som hava beskärts mig av Herren.

Faut-il se glorifier? Cela n'est pas bon sans doute; mais j'en viendrai pourtant aux visions et aux révélations du Seigneur.

2 Jag vet om en man som är i Kristus, att han för fjorton år sedan blev uppryckt ända till tredje himmelen; huruvida det nu var i kroppslig måtto, eller om han var skild från sin kropp, det vet jag icke, Gud allena vet det.

Je connais un homme en Christ, qui fut, il y a quatorze ans, ravi jusqu'au troisième ciel — si ce fut en son corps, je ne sais; si ce fut hors de son corps, je ne sais: Dieu le sait! —

3 Ja, jag vet om denne man, att han -- huruvida det nu var i kroppslig måtto, eller om han var skild från sin kropp, det vet jag icke, Gud allena vet det --

Je sais que cet homme — si ce fut en son corps, ou sans son corps, je ne sais: Dieu le sait!...!-

4 jag vet om honom, att han blev uppryckt till paradiset och fick höra outsägliga ord, sådana som det icke är lovligt för en människa att uttala.

fut ravi jusque dans le paradis et y entendit des paroles ineffables, qu'il n'est pas permis à un homme de révéler.

5 I fråga om den mannen vill jag berömma mig, men i fråga om mig själv vill jag icke berömma mig, om icke av min svaghet.

En ce qui concerne cet homme-là, oui, je puis me glorifier; mais en ce qui concerne exclusivement ma personne, je ne me glorifierai que de mes infirmités.

6 Visserligen skulle jag icke vara en dåre, om jag ville berömma mig själv, ty det vore sanning som jag då skulle tala; men likväl avhåller jag mig därifrån, för att ingen skall hava högre tankar om mig än skäligt är, efter vad han ser hos mig eller hör av mig.

Si je voulais me glorifier, je ne serais pas un insensé; car je dirais la vérité. Mais je m'en abstiens, afin qu'aucun homme ne se fasse de moi une idée supérieure à ce qu'il voit en moi, ou à ce qu'il m'entend dire.

7 Och för att jag icke skall förhäva mig på grund av mina övermåttan höga uppenbarelser, har jag fått en törntagg i mitt kött, en Satans ängel, som skall slå mig i ansiktet, för att jag icke skall förhäva mig.

C'est pourquoi, de peur que je ne fusse enflé d'orgueil par l'extraordinaire grandeur de ces révélations, il m'a été imposé une écharde dans la chair, un ange de Satan pour me souffleter et m'empêcher de m'enorgueillir.

8 Att denne måtte vika ifrån mig, därom har jag tre gånger bett till Herren.

Trois fois, j'ai prié le Seigneur de l'éloigner de moi.

9 Men Herren har sagt till mig; »Min nåd är dig nog, ty kraften fullkomnas i svaghet.» Därför vill jag hellre med glädje berömma mig av min svaghet, på det att Kristi kraft må komma och vila över mig.

Mais il m'a dit: Ma grâce te suffit; car ma force s'accomplit dans la faiblesse. Je me glorifierai donc bien plus volontiers de mes faiblesses, afin que la force du, Christ habite en moi.

10 Ja, därför finner jag behag i svaghet, i misshandling, i nöd, i förföljelse, i ångest för Kristi skull; ty när jag är svag, då är jag stark.

C'est pourquoi je me complais dans les faiblesses, dans les outrages, dans les détresses, dans les persécutions, dans les afflictions extrêmes pour Christ; car, lorsque je suis faible, c'est alors que je suis fort!

11 Så har jag nu gjort mig till en dåre; I haven själva nödgat mig därtill. Jag hade ju bort få gott vitsord av eder; ty om jag än är ett intet, så har jag dock icke i något stycke stått tillbaka för dessa så övermåttan höga »apostlar».

J'ai été insensé: vous m'y avez contraint! C'était à vous de faire mon éloge; car je n'ai été inférieur en rien à ces incomparables apôtres, quoique je ne sois rien.

12 De gärningar som äro en apostels kännemärken hava ock med all uthållighet blivit gjorda bland eder, genom tecken och under och kraftgärningar.

Les preuves de mon apostolat ont éclaté parmi vous par une patience à toute épreuve, par des signes, des prodiges et des miracles.

13 Och haven I väl i något stycke blivit tillbakasatta för de andra församlingarna? Dock, kanhända i det stycket, att jag för min del icke har legat eder till last? Den oförrätten mån I då förlåta mig.

Et, en effet, en quoi avez-vous été moins bien traités que les autres Églises, si ce n'est que moi-même je ne vous ai pas été à charge? Pardonnez-moi cette injustice!

14 Se, det är nu tredje gången som jag står redo att komma till eder. Och jag skall icke ligga eder till last, ty icke edert söker jag, utan eder själva. Och barnen äro ju icke pliktiga att spara åt föräldrarna, utan föräldrarna åt barnen.

Voici la troisième fois que je suis prêt à aller chez vous, et je ne vous serai point à charge, car ce ne sont pas vos biens que je recherche, c'est vous-mêmes. Et en effet, ce n'est pas aux enfants à amasser des trésors pour leurs parents, mais plutôt aux parents pour leurs enfants.

15 Och för min del vill jag gärna för edra själar både offra vad jag äger och låta mig själv offras hel och hållen. Om jag nu så högt älskar eder, skall jag väl därför bliva mindre älskad?

Pour moi, je dépenserai très volontiers, et je me dépenserai moi-même entièrement pour vos âmes, dussé-je, en vous aimant davantage, être moins aimé de vous!

16 Dock, det kunde ju vara så, att jag visserligen icke själv hade betungat eder, men att jag på en listig omväg hade fångat eder, jag som är så illfundig.

Soit, je ne vous ai pas été à charge; mais en homme astucieux, je vous aurais pris par la ruse!

17 Har jag då verkligen, genom någon av dem som jag har sänt till eder, berett mig någon orätt vinning av eder?

— Ai-je donc tiré profit de vous par aucun de ceux que je vous ai envoyés?

18 Sant är att jag bad Titus fara och sände med honom den andre brodern. Men icke har väl Titus berett mig någon orätt vinning av eder? Hava vi icke båda vandrat i en och samme Ande? Hava vi icke båda gått i samma fotspår?

J'ai prié Tite d'aller vous voir, et avec lui j'ai envoyé l'un de nos frères. Est-ce que Tite a tiré profit de vous? N'avons-nous pas marché dans le même esprit, suivi les mêmes traces?

19 Nu torden I redan länge hava menat att det är inför eder som vi försvara oss. Nej, det är inför Gud, i Kristus, som vi tala, men visserligen alltsammans för att uppbygga eder, I älskade.

Depuis longtemps, vous croyez que nous cherchons à nous justifier devant vous. C'est devant Dieu, en Christ, que nous parlons; et tout cela, mes bien-aimés, pour votre édification.

20 Ty jag fruktar att jag vid min ankomst till äventyrs icke skall finna eder sådana som jag skulle önska, och att jag själv då av eder skall befinnas vara sådan som I icke skullen önska. Jag fruktar att till äventyrs kiv, avund, vrede, genstridighet, förtal, skvaller, uppblåsthet och oordning råda bland eder.

Car je crains qu'à mon arrivée je ne vous trouve pas tels que je voudrais, et que, de votre côté, vous ne me trouviez tout autre que vous ne voudriez. Je crains qu'il n'y ait parmi vous des querelles, de la jalousie, des animosités, des dissensions, des médisances, des insinuations, de l'orgueil, des troubles.

21 Ja, jag fruktar att min Gud skall låta mig vid min ankomst åter bliva förödmjukad genom eder, och att jag skall få sörja över många av dem som förut hava syndat, och som ännu icke hava känt ånger över den orenhet och otukt och lösaktighet som de hava övat.

Est-ce qu'à mon arrivée chez vous, mon Dieu m'humiliera de nouveau à votre sujet, et aurai-je à pleurer sur plusieurs de ceux qui ont péché précédemment, et qui ne se seront pas repentis de l'impureté, de l'impudicité et des désordres auxquels ils se sont livrés?