2 Korinthierbrevet 12

1 Jag måste ytterligare berömma mig. Väl är sådant icke eljest nyttigt, men jag kommer nu till syner och uppenbarelser, som hava beskärts mig av Herren.

I suppose I have to boast, even though it doesn't really help. Let me go on to visions and revelations from the Lord.

2 Jag vet om en man som är i Kristus, att han för fjorton år sedan blev uppryckt ända till tredje himmelen; huruvida det nu var i kroppslig måtto, eller om han var skild från sin kropp, det vet jag icke, Gud allena vet det.

I know a man in Christ who fourteen years ago was taken up to the third heaven (whether physically in the body, or out of it, I don't know, but God knows).

3 Ja, jag vet om denne man, att han -- huruvida det nu var i kroppslig måtto, eller om han var skild från sin kropp, det vet jag icke, Gud allena vet det --

I know that this man (whether taken up physically in the body, or apart from it, I don't know, but God knows),

4 jag vet om honom, att han blev uppryckt till paradiset och fick höra outsägliga ord, sådana som det icke är lovligt för en människa att uttala.

how he was taken up into Paradise, and heard things too wonderful to be spoken, in words so sacred that no human being is allowed to say.

5 I fråga om den mannen vill jag berömma mig, men i fråga om mig själv vill jag icke berömma mig, om icke av min svaghet.

Something like that I'll boast about, but I won't boast about myself, except for my weaknesses.

6 Visserligen skulle jag icke vara en dåre, om jag ville berömma mig själv, ty det vore sanning som jag då skulle tala; men likväl avhåller jag mig därifrån, för att ingen skall hava högre tankar om mig än skäligt är, efter vad han ser hos mig eller hör av mig.

I wouldn't be foolish if I wanted to boast, because I'd be telling the truth. But I won't boast, so that nobody will think more of me than what they see me doing or hear me saying.

7 Och för att jag icke skall förhäva mig på grund av mina övermåttan höga uppenbarelser, har jag fått en törntagg i mitt kött, en Satans ängel, som skall slå mig i ansiktet, för att jag icke skall förhäva mig.

Also, because these revelations were so amazingly great, and so that I wouldn't become proud, I was given a “thorn in my flesh”—a messenger from Satan to hurt me so that I wouldn't become proud.

8 Att denne måtte vika ifrån mig, därom har jag tre gånger bett till Herren.

I pleaded with the Lord three times to get rid of this problem.

9 Men Herren har sagt till mig; »Min nåd är dig nog, ty kraften fullkomnas i svaghet.» Därför vill jag hellre med glädje berömma mig av min svaghet, på det att Kristi kraft må komma och vila över mig.

But he told me, “My grace is all you will need, for my power is effective in weakness.” That's why I happily boast about my weaknesses, so that Christ's power may reside in me.

10 Ja, därför finner jag behag i svaghet, i misshandling, i nöd, i förföljelse, i ångest för Kristi skull; ty när jag är svag, då är jag stark.

So I appreciate weaknesses, insults, troubles, persecutions, and difficulties that I suffer for Christ's sake. For when I'm weak, then I'm strong!

11 Så har jag nu gjort mig till en dåre; I haven själva nödgat mig därtill. Jag hade ju bort få gott vitsord av eder; ty om jag än är ett intet, så har jag dock icke i något stycke stått tillbaka för dessa så övermåttan höga »apostlar».

I'm talking like a fool, but you made me do it! You should really have been speaking well of me, for in no way am I inferior to the super-apostles, even though I don't count for anything.

12 De gärningar som äro en apostels kännemärken hava ock med all uthållighet blivit gjorda bland eder, genom tecken och under och kraftgärningar.

Yet the marks of an apostle were patiently demonstrated among you—signs, wonders, and powerful miracles.

13 Och haven I väl i något stycke blivit tillbakasatta för de andra församlingarna? Dock, kanhända i det stycket, att jag för min del icke har legat eder till last? Den oförrätten mån I då förlåta mig.

In what way were you inferior to the other churches except I wasn't any burden to you? Please forgive me for doing you wrong!

14 Se, det är nu tredje gången som jag står redo att komma till eder. Och jag skall icke ligga eder till last, ty icke edert söker jag, utan eder själva. Och barnen äro ju icke pliktiga att spara åt föräldrarna, utan föräldrarna åt barnen.

Now I'm preparing to visit you for the third time, and I won't be a burden to you. I don't want what you have, I want you yourselves! After all, children shouldn't save up for their parents, but parents should for their children.

15 Och för min del vill jag gärna för edra själar både offra vad jag äger och låta mig själv offras hel och hållen. Om jag nu så högt älskar eder, skall jag väl därför bliva mindre älskad?

I will happily spend myself, and be spent, for you. If I love you so much more, will you love me even less?

16 Dock, det kunde ju vara så, att jag visserligen icke själv hade betungat eder, men att jag på en listig omväg hade fångat eder, jag som är så illfundig.

Well, even if that's so, I wasn't a burden to you. Maybe I was being devious, and tricked you with my cunning ways!

17 Har jag då verkligen, genom någon av dem som jag har sänt till eder, berett mig någon orätt vinning av eder?

But did I take advantage of you by anyone I've sent to you?

18 Sant är att jag bad Titus fara och sände med honom den andre brodern. Men icke har väl Titus berett mig någon orätt vinning av eder? Hava vi icke båda vandrat i en och samme Ande? Hava vi icke båda gått i samma fotspår?

I urged Titus to go and see you, and I sent another brother with him. Did Titus take advantage of you? No, we both have the same spirit and use the same methods.

19 Nu torden I redan länge hava menat att det är inför eder som vi försvara oss. Nej, det är inför Gud, i Kristus, som vi tala, men visserligen alltsammans för att uppbygga eder, I älskade.

Maybe you're thinking that all along we've been just trying to defend ourselves. No, we speak for Christ before God. Everything we do, friends, is for your benefit.

20 Ty jag fruktar att jag vid min ankomst till äventyrs icke skall finna eder sådana som jag skulle önska, och att jag själv då av eder skall befinnas vara sådan som I icke skullen önska. Jag fruktar att till äventyrs kiv, avund, vrede, genstridighet, förtal, skvaller, uppblåsthet och oordning råda bland eder.

I do worry when I visit that somehow I won't find you as I would want to, and that you won't find me as you would want to! I'm afraid that there will be arguments, jealousy, anger, rivalry, slander, gossip, arrogance, and disorder.

21 Ja, jag fruktar att min Gud skall låta mig vid min ankomst åter bliva förödmjukad genom eder, och att jag skall få sörja över många av dem som förut hava syndat, och som ännu icke hava känt ånger över den orenhet och otukt och lösaktighet som de hava övat.

I'm afraid that when I visit, my God will humble me in your presence, and that I will be weeping over many of those who have sinned previously, and who still have not repented of impurity, sexual immorality, and indecent acts that they committed.