2 Korinthierbrevet 12

1 Jag måste ytterligare berömma mig. Väl är sådant icke eljest nyttigt, men jag kommer nu till syner och uppenbarelser, som hava beskärts mig av Herren.

Abiro dhi nyime ka apakora kata obedo ni pakruok ma apakorago ok kony gimoro. To koro awuoyo kuom lek gi fweny mane Ruoth omiya.

2 Jag vet om en man som är i Kristus, att han för fjorton år sedan blev uppryckt ända till tredje himmelen; huruvida det nu var i kroppslig måtto, eller om han var skild från sin kropp, det vet jag icke, Gud allena vet det.

Angʼeyo ja-Kristo moro mane oyudhi moter e polo mar adek, higni apar gangʼwen mokadho. Akia kata notere kuno e ringruok kata nodhi gi chunye, to Nyasaye ema ongʼeyo.

3 Ja, jag vet om denne man, att han -- huruvida det nu var i kroppslig måtto, eller om han var skild från sin kropp, det vet jag icke, Gud allena vet det --

Kendo angʼeyo ni ngʼatni noter e paradiso to ok angʼeyo ni gino notimore adier kata nine en mana fweny, to Nyasaye kende ema ongʼeyo.

4 jag vet om honom, att han blev uppryckt till paradiset och fick höra outsägliga ord, sådana som det icke är lovligt för en människa att uttala.

E paradiso kuno nowinjoe weche malich ma ok oyiene dhano wuoyoe.

5 I fråga om den mannen vill jag berömma mig, men i fråga om mig själv vill jag icke berömma mig, om icke av min svaghet.

Abiro mana pakora kuom ngʼat machalo kamano, to ok anyal pakora kuoma awuon, makmana ka apakora kuom gigo manyiso nyawona.

6 Visserligen skulle jag icke vara en dåre, om jag ville berömma mig själv, ty det vore sanning som jag då skulle tala; men likväl avhåller jag mig därifrån, för att ingen skall hava högre tankar om mig än skäligt är, efter vad han ser hos mig eller hör av mig.

To kata ka daher mar pakora, to ok dikawa ni afuwo, nikech gik ma dimi apakra gin adier. To ok abi pakora, nikech ok adwar ni ngʼato okawa ni an ngʼama lich moloyo gik moseneno ka atimo, kata mosewinjo ka awacho.

7 Och för att jag icke skall förhäva mig på grund av mina övermåttan höga uppenbarelser, har jag fått en törntagg i mitt kött, en Satans ängel, som skall slå mig i ansiktet, för att jag icke skall förhäva mig.

Kuom mano, mondo omi kik abed gi sunga e chunya kuom gik malich miwuoro mane aneno e fweny, ne omiya kudho machwoyo ringra. Kudhono ne en jaote mar Satan, ma noor mondo osanda.

8 Att denne måtte vika ifrån mig, därom har jag tre gånger bett till Herren.

Ne alamo Ruoth nyadidek kuom wachni, ka asaye mondo ogolna kudhono;

9 Men Herren har sagt till mig; »Min nåd är dig nog, ty kraften fullkomnas i svaghet.» Därför vill jag hellre med glädje berömma mig av min svaghet, på det att Kristi kraft må komma och vila över mig.

to ne odwoka niya, “Ngʼwonona mamiyi oromi, nikech kama nyawo nitie ema tekona tiyoe moloyo.” Emomiyo, abiro medo pakora gi ilo kuom nyawona, eka teko mar Kristo osik kuoma.

10 Ja, därför finner jag behag i svaghet, i misshandling, i nöd, i förföljelse, i ångest för Kristi skull; ty när jag är svag, då är jag stark.

Mano emomiyo ayie nyawo, ayany, chandruok, sand, midhiero nikech Kristo, nimar ka anyap eka atek.

11 Så har jag nu gjort mig till en dåre; I haven själva nödgat mig därtill. Jag hade ju bort få gott vitsord av eder; ty om jag än är ett intet, så har jag dock icke i något stycke stått tillbaka för dessa så övermåttan höga »apostlar».

Un ema umiyo atimora kaka ngʼama ofuwo. To joma onego opwoya gin un, nikech kata ka achalo ngʼama ofuwo kamano, to joote mudhialo ni lichgo ok oloya kata matin.

12 De gärningar som äro en apostels kännemärken hava ock med all uthållighet blivit gjorda bland eder, genom tecken och under och kraftgärningar.

Gik manyiso ni ngʼato jaote mar adier, magin ranyisi gi honni kod gik madongo dongo miwuoro, ne atimo e dieru ka ahora mos ahinya.

13 Och haven I väl i något stycke blivit tillbakasatta för de andra församlingarna? Dock, kanhända i det stycket, att jag för min del icke har legat eder till last? Den oförrätten mån I då förlåta mig.

En angʼo mane atimo ni kanisni mamoko mane ok atimonu, makmana ni un ne ok amiyou tingʼ mapek mar konya? Ka dipo ni mano ne rachnu to mondo uwena!

14 Se, det är nu tredje gången som jag står redo att komma till eder. Och jag skall icke ligga eder till last, ty icke edert söker jag, utan eder själva. Och barnen äro ju icke pliktiga att spara åt föräldrarna, utan föräldrarna åt barnen.

Koro aikora biro limou e limbena mar adek. Ka abiro to ok abi miyou tingʼ mapek, nikech un ema adwarou, to ok gigeu. Mano en gima ongʼere, nikech nyithindo ok ema onego okan mwandu ni jonywolgi, to jonywol ema onego oken ni nyithindgi.

15 Och för min del vill jag gärna för edra själar både offra vad jag äger och låta mig själv offras hel och hållen. Om jag nu så högt älskar eder, skall jag väl därför bliva mindre älskad?

Emomiyo aikora mar miyou gik moko duto ma an-go, koda ka ngimana bende, mondo akonyu. Ka an aherou malach kamano, koro un onego uhera matin adier?

16 Dock, det kunde ju vara så, att jag visserligen icke själv hade betungat eder, men att jag på en listig omväg hade fångat eder, jag som är så illfundig.

Koro unyalo yie koda nine ok abedonu tingʼ mapek. To pod unyalo wacho ni ne akonyora gi rieka maricho mondo amau lingʼ-lingʼ.

17 Har jag då verkligen, genom någon av dem som jag har sänt till eder, berett mig någon orätt vinning av eder?

Bende dibed ne amayoue giru moro kuom joma ne aoro iru?

18 Sant är att jag bad Titus fara och sände med honom den andre brodern. Men icke har väl Titus berett mig någon orätt vinning av eder? Hava vi icke båda vandrat i en och samme Ande? Hava vi icke båda gått i samma fotspår?

Ne ajiwo Tito mondo obi iru, kendo ne aore gi owadwa machielo mondo obi kode. Dibed Tito owuon nomayou giu? Donge an gi Tito ne watiyo e dieru ka wan gi chuny machalre kendo ka waluwo yo machalre?

19 Nu torden I redan länge hava menat att det är inför eder som vi försvara oss. Nej, det är inför Gud, i Kristus, som vi tala, men visserligen alltsammans för att uppbygga eder, I älskade.

Sa moro nyalo bet ni uparo ni watemo pwoyorenu kuom wuoyonu kama. Ooyo, wawuoyo e nyim Nyasaye mana kaka jo-Kristo. Osiepewa mwageno, ngʼeuru ni gik moko duto ma watimo en ni mondo wajiu.

20 Ty jag fruktar att jag vid min ankomst till äventyrs icke skall finna eder sådana som jag skulle önska, och att jag själv då av eder skall befinnas vara sådan som I icke skullen önska. Jag fruktar att till äventyrs kiv, avund, vrede, genstridighet, förtal, skvaller, uppblåsthet och oordning råda bland eder.

Aluor ni ka abiro iru kuno to anyalo yudou ka ok uchal kaka adwaro ni uchal, kendo un bende unyalo yudo ka apogora gi kaka udwaro ni abedi. Aluor ni anyalo yudo ka nitie dhawo gi nyiego, gi mirima, gi pogruok, gi ajara, gi kuoth, gi sunga kod koko e dieru.

21 Ja, jag fruktar att min Gud skall låta mig vid min ankomst åter bliva förödmjukad genom eder, och att jag skall få sörja över många av dem som förut hava syndat, och som ännu icke hava känt ånger över den orenhet och otukt och lösaktighet som de hava övat.

Aluor bende ni ka achako alimou, to timbeu nyalo miyo Nyasacha kuod wiya e nyimu, mi aywagi nikech ji mathoth kuomu mosetimo richo to otamore weyo timbegi maricho kaka, terruok kod anjawo.