2 Korinthierbrevet 10
1 Jag Paulus själv, som »är så ödmjuk, när jag står ansikte mot ansikte med eder, men visar mig så modig mot eder, när jag är långt borta», jag förmanar eder vid Kristi saktmod och mildhet
ARI pein nai Pauluj men panaui komail nin tiak en opampap o limpok en Krijtuj; pwe ni ai mi nan pun omail, i kin aktikitik, a ni ai doo wei ian komail, i kin kelail on komail
2 och beder eder se till, att jag icke, när jag en gång är hos eder, måste »visa mig modig», i det jag helt oförskräckt tänker våga mig på somliga som mena att vi »vandra efter köttet».
A i kin kapakapeki, pwe i ender kelail ni ai pan korendo; pwe i kileledier o lamelame, me I pan kelail on akai, me kin wia kin kit men kekeideki tiak en pali uduk.
3 Ty fastän vi vandra i köttet, föra vi dock icke en strid efter köttet.
Pwe melel, je kin mimita nan uduk, ap jota pepei ni tiak en uduk.
4 Våra stridsvapen äro nämligen icke av köttslig art; de äro tvärtom så mäktiga inför Gud, att de kunna bryta ned fästen.
Pwe kapwa en at pei kaidin men ni pali uduk, pwe me manaman mon Kot, me mau on kawela waja teneten kan.
5 Ja, vi bryta ned tankebyggnader och alla slags höga bålverk, som uppresas mot kunskapen om Gud, och vi taga alla slags tankefunder till fånga och lägga dem under Kristi lydnad.
Ni at kin kawela me akapun o me aklapalap, me kin palian erpit en Kot; o kit kin jaliedi jon en lamelam karoj, pwen oke Krijtuj.
6 Och när lydnaden fullt har kommit till väldet bland eder, då äro vi redo att näpsa all olydnad.
O audaude on kaloedi me katiwo karoj, omail peik lao pwanokadar.
7 Sen då vad som ligger öppet för allas ögon. Om någon i sitt sinne är viss om att han hör Kristus till, så må han ytterligare besinna inom sig, att lika visst som han själv hör Kristus till, lika visst göra också vi det.
Komail kin kilekilan meakan me janjal? Ma amen lamelame, me pein i japwilim en Krijtuj, I en pein lameda, me kit pil japwilim en Krijtuj dueta i.
8 Och om jag än något härutöver berömmer mig, då nu fråga är om vår myndighet -- den som Herren har givit oss, till att uppbygga eder och icke till att nedbryta -- så skall jag dock icke komma på skam därmed.
Pwe ma i pan juaiki laude jan at manaman, me Kaun o kotiki on kit, pwen kamaui a kaidin kawe komail la, i jota pan namenokki.
9 Jag vill icke att det skall se ut, som om jag med mina brev allenast tänkte skrämma eder.
Pwe ender janjal duen amen me men kamajak kin komail nai kijin likau kan,
10 Ty man säger ju: »Hans brev äro väl myndiga och stränga, men när han kommer själv, uppträder han utan kraft, och på hans ord aktar ingen.»
Pwe irail me inda: Kijin likau kan me kajampwal o manaman, a janjal en pali war a me luet, o a padak me mal kot.
11 Den som säger sådant, han må emellertid göra sig beredd på att sådana som vi äro i orden, genom våra brev, när vi äro frånvarande, sådana skola vi ock visa oss i gärningarna, när vi äro närvarande.
A me duen met a en aja duen at kin inda nan kijin likau kan ni at doo wei jan komail, iduen pein kit ni at wiawia kan nan pun omail.
12 Ty vi äro icke nog dristiga att räkna oss till eller jämföra oss med somliga som giva sig själva gott vitsord, men som äro utan förstånd, i det att de mäta sig allenast efter sig själva och jämföra sig allenast med sig själva.
Pwe kit jota man mauki waroki on me kin juaiki pein irail; a irail me jololekon, pweki ar jojon pein irail nan pun arail.
13 Vi för vår del vilja icke berömma oss till övermått, utan allenast efter måttet av det område som Gud tillmätte åt oss, när han bestämde att vi skulle nå fram jämväl till eder.
A kit jota men juaiki me laud jan me kon on, a duen men jon eu, me Kot kotin’pan on kit, jon eu, me itar lel on komail.
14 Ty vi sträcka oss icke utom vårt område, såsom nådde vi icke rätteligen fram till eder; vi hava ju redan med evangelium om Kristus hunnit fram jämväl till eder.
Pwe kit jota inon ion, me jota kon on, dene je jota pwar won komail er, a je pil walan komail ronamau en Krijtuj.
15 När vi säga detta, berömma vi oss icke till övermått, icke av andras arbete. Men väl hava vi det hoppet, att i samma mån som eder tro växer till, vi inom det område som har tillfallit oss skola bland eder vinna framgång, i så överflödande mått,
Kit jota kin juaiki me laud jan me kon on, dene je juaiki en amen a dodok. A je kaporoporeki omail pojon lao kakairida, at dodok pil pan laud jan re omail,
16 att vi också få förkunna evangelium i trakter som ligga bortom eder -- och detta utan att vi, inom ett område som tillhör andra, berömma oss i fråga om det som redan där är uträttat.
Pwen pil padaki ronamau nin jap akan palila jan komail, a kaidin wajan dodok on amen o jota juaiki me wiauier.
17 Men »den som vill berömma sig, han berömme sig av Herren».
A ma amen men juaiki, I en juaiki Kaun o.
18 Ty icke den håller provet, som giver sig själv gott vitsord, utan den som Herren giver sådant vitsord.
Pwe kaidin i meakot, me kin kapina pein i, pwe i eta, me Kaun o kin kapina.
