2 Krönikeboken 6

1 Då sade Salomo: »HERREN har sagt att han vill bo i töcknet.

Pea naʻe toki pehē ʻe Solomone, “Kuo pehē ʻe Sihova te ne nofo ʻi he fakapoʻuli matolu.

2 Men jag har byggt ett hus till boning åt dig och berett en plats där du må förbliva till evig tid.»

Ka kuo u langa hake ha fale nofoʻanga moʻou, pea mo ha potu ke ke ʻafio ai ʻo taʻengata.”

3 Sedan vände konungen sig om och välsignade Israels hela församling, under det att Israels hela församling förblev stående.

Pea naʻe tafoki ʻe he tuʻi ʻa hono fofonga, pea naʻa ne tāpuaki ʻae fakataha kātoa ʻo ʻIsileli: pea naʻe tutuʻu ki ʻolunga ʻae fakataha kātoa ʻo ʻIsileli.

4 Han sade: »Lovad vare HERREN, Israels Gud, som med sina händer har fullbordat vad han med sin mun lovade min fader David, i det han sade:

Pea naʻa ne pehē, “Fakafetaʻi kia Sihova ko e ʻOtua ʻo ʻIsileli, ʻaia kuo ne fakamoʻoni ʻaki ʻa hono nima ʻae folofola naʻe fai mei hono fofonga kia Tevita, ko ʻeku tamai, ʻo pehē,

5 'Från den dag då jag förde mitt folk ut ur Egyptens land har jag icke i någon av Israels stammar utvalt en stad, till att i den bygga ett hus där mitt namn skulle vara, ej heller har jag utvalt någon man till att vara en furste över mitt folk Israel;

‘Talu mei he ʻaho naʻaku ʻomi ai ʻa hoku kakai mei he fonua ko ʻIsipite naʻe ʻikai te u fili ha kolo ʻi he ngaahi faʻahinga ʻo ʻIsileli ke langa ai ha fale, koeʻuhi ke tuku ʻi ai ʻa hoku huafa: pea naʻe ʻikai te u fili ha tangata ke ne pule ki hoku kakai ʻIsileli:

6 men Jerusalem har jag nu utvalt, för att mitt namn skall vara där, och David har jag utvalt till att råda över mitt folk Israel.'

Ka kuo u fili ʻa Selūsalema, koeʻuhi ke ʻi ai ʻa hoku huafa: pea kuo u fili ʻa Tevita ke ne pule ki hoku kakai ʻIsileli.’

7 Och min fader David hade väl i sinnet att bygga ett hus åt HERRENS, Israels Guds, namn;

Pea ko eni, naʻe ʻi he loto ʻo Tevita ko ʻeku tamai ke langa ha fale ki he huafa ʻo Sihova ko e ʻOtua ʻo ʻIsileli.

8 men HERREN sade till min fader David: 'Då du nu har i sinnet att bygga ett hus åt mitt namn, så gör du visserligen väl däri att du har detta i sinnet;

Ka naʻe pehē ʻe Sihova kia Tevita ko ʻeku tamai, ‘Koeʻuhi ko ʻene ʻi ho loto ia ke ke langa ha fale ki hoku huafa, naʻa ke fai lelei ke ʻi ho loto ia:’

9 dock skall icke du få bygga detta hus, utan din son, den som har utgått från din länd, han skall bygga huset åt mitt namn.'

Ka neongo ia ʻe ʻikai te ke langa ʻae fale: ka ko ho foha ʻe tupu mei ho fatu, ko ia ia te ne langa ʻae fale ki hoku huafa.

10 Och HERREN har uppfyllt det löfte han gav; ty jag har kommit upp i min fader Davids ställe och sitter nu på Israels tron, såsom HERREN lovade, och jag har byggt huset åt HERRENS, Israels Guds, namn.

Ko ia kuo fakamoʻoni ʻe Sihova ʻa ʻene folofola ʻaia naʻa ne folofola ʻaki: he kuo u tuʻu hake au ke fetongi ʻa Tevita ko ʻeku tamai, pea kuo u nofo ki he nofoʻa fakatuʻi ʻo ʻIsileli, ʻo hangē ko e talaʻofa ʻa Sihova, pea kuo u langa ʻae fale ki he huafa ʻo Sihova ko e ʻOtua ʻo ʻIsileli.

11 Och där har jag satt arken, i vilken förvaras det förbund som HERREN slöt med Israels barn.»

Pea kuo u ʻai ki ai ʻae puha, ʻaia ʻoku ʻi ai ʻae fuakava ʻa Sihova, ʻaia naʻa ne fai mo e fānau ʻa ʻIsileli.”

12 Därefter trädde han fram för HERRENS altare inför Israels hela församling och uträckte sina händer.

Pea naʻa ne tuʻu ʻi he ʻao ʻoe feilaulauʻanga ʻo Sihova ʻi he ʻao ʻoe fakataha kotoa pē ʻo ʻIsileli, pea naʻa ne mafao atu ʻa hono nima:

13 Ty Salomo hade gjort en talarstol av koppar, fem alnar lång, fem alnar bred och tre alnar hög, och ställt den mitt på den yttre förgården, på den stod han nu. Och han föll ned på sina knän inför Israels hela församling, och uträckte sina händer mot himmelen

He kuo ngaohi ʻe Solomone ha tuʻuʻanga palasa, ko e hanga ʻe hongofulu ʻa hono lōloa, mo e hanga ʻe hongofulu hono māukupu, pea ko e hanga ʻe ono ʻa hono māʻolunga, pea kuo fokotuʻu ia ʻi he lotolotonga ʻoe lotoʻā: pea naʻa ne tuʻu ki ai, pea naʻa ne tūʻulutui ki hono tui ʻi he ʻao ʻoe fakataha kātoa ʻo ʻIsileli, pea naʻa ne mafao atu ʻa hono nima ki he langi,

14 och sade: »HERRE, Israels Gud, ingen gud är dig lik, i himmelen eller på jorden, du som håller förbund och bevarar nåd mot dina tjänare, när de vandra inför dig av allt sitt hjärta,

Mo ne pehē, “ʻE Sihova ko e ʻOtua ʻo ʻIsileli, ʻoku ʻikai ha ʻOtua ke tatau mo koe ʻi he langi, pe ʻi he māmani: ʻa koe ʻoku tauhi ʻae fuakava, mo ke ʻaloʻofa ki hoʻo kau tamaioʻeiki, ʻakinautolu ʻoku ʻeveʻeva ʻi ho ʻao ʻi he loto haohaoa:

15 du som har hållit vad du lovade din tjänare David, min fader; ty vad du med din mun lovade, det fullbordade du med din hand, så som nu har skett.

‌ʻA koe kuo ke fai moʻoni mo hoʻo tamaioʻeiki ko Tevita ko ʻeku tamai ʻae meʻa naʻa ke talaʻofa ai kiate ia: pea kuo ke folofola mei ho fofonga, pea kuo ke fakamoʻoni ki ai ʻaki ho nima, ʻo hangē ko ia he ʻaho ni.

16 Så håll nu ock, HERRE, Israels Gud, vad du lovade din tjänare David, min fader, i det att du sade: 'Aldrig skall den tid komma, då på Israels tron icke inför mig sitter en avkomling av dig, om allenast dina barn hava akt på sin väg, så att de vandra efter min lag, såsom du har vandrat inför mig.'

Pea ko eni, ʻE Sihova ko e ʻOtua ʻo ʻIsileli, ke ke fai mo hoʻo tamaioʻeiki ko Tevita ko ʻeku tamai ʻaia naʻa ke talaʻofa ʻaki kiate ia, ʻo pehē, ʻE ʻikai te ke masiva ha tangata ʻi hoku ʻao ke nofo ki he nofoʻa fakatuʻi ʻo ʻIsileli: ʻo kapau ʻe tokanga ʻe hoʻo fānau ki honau ʻaluʻanga ke ʻeveʻeva ʻi heʻeku fono, ʻo hangē ko hoʻo ʻeveʻeva ʻi hoku ʻao.

17 Så låt nu, HERRE, Israels Gud, det ord som du har talat till din tjänare David bliva sant.

Pea ko eni, ʻE Sihova ko e ʻOtua ʻo ʻIsileli, tuku ke fakamoʻoni ʻa hoʻo folofola, ʻaia kuo ke folofolaʻaki ki hoʻo tamaioʻeiki ko Tevita.

18 Men kan då Gud verkligen bo på jorden bland människorna? Himlarna och himlarnas himmel rymma dig ju icke; huru mycket mindre då detta hus som jag har byggt!

Ka ʻe nofo moʻoni koā ʻae ʻOtua mo e tangata ʻi he māmani? Vakai, ʻoku ʻikai te ke faʻa hao koe ʻi he langi, mo e langi ʻoe ngaahi langi: kae huanoa eni ʻae fale ʻaia kuo u langa!

19 Men vänd dig ändå till din tjänares bön och åkallan, HERRE, min Gud, så att du hör på det rop och den bön som din tjänare uppsänder till dig

Ko ia ke ke ʻafio lelei ki he lotu ʻa hoʻo tamaioʻeiki, pea ki heʻene kole tāumaʻu, ʻE Sihova ko hoku ʻOtua, ke fakaongo ki he tangi mo e lotu ʻaia ʻoku lotu ʻaki ʻi ho ʻao ʻe hoʻo tamaioʻeiki:

20 och låter dina ögon dag och natt vara öppna och vända mot detta hus -- den plats varom du har sagt att du där vill fästa ditt namn -- så att du ock hör den bön som din tjänare beder, vänd mot denna plats.

Koeʻuhi ke ʻa ho fofonga ki he fale ni ʻi he ʻaho mo e pō, ki he potu ko ia naʻa ke pehē ai te ke tuku ʻi ai ho huafa: ke fakaongo ki he lotu ʻaia ʻoku lotu ʻaki ʻe hoʻo tamaioʻeiki ʻi he potu ni.

21 Ja, hör på de böner som din tjänare och ditt folk Israel uppsända, vända mot denna plats. Må du höra dem från himmelen, där du bor; och när du hör, så må du förlåta.

Ko ia ke ke ongoʻi ʻae ngaahi kole ʻa hoʻo tamaioʻeiki, pea mo hoʻo kakai ʻIsileli, ʻaia te nau lotu ʻaki ʻi he potu ni: fanongo ʻe koe mei ho ʻafioʻanga, mei he langi: pea ʻoka ke ka ongoʻi, fakamolemole.

22 Om någon försyndar sig mot sin nästa och man ålägger honom en ed och låter honom svärja, och han så kommer och svär inför ditt altare i detta hus,

“Kapau ʻe fai ha kovi ʻe ha tangata ki hono kaungāʻapi, pea ʻoku ne fai ke ne fuakava, pea ʻoku ʻomi ʻae fuakava ki he ʻao ʻo hoʻo feilaulauʻanga ʻi he fale ni:

23 må du då höra det från himmelen och utföra ditt verk och skaffa dina tjänare rätt, i det att du vedergäller den skyldige och låter hans gärningar komma över hans huvud, men skaffar rätt åt den som har rätt och låter honom få efter hans rättfärdighet.

Ke ke toki fanongo ʻe koe mei he langi, pea ke ngāue, mo fakamaauʻi ʻa hoʻo kau tamaioʻeiki, ʻi he totongi ki he angakovi, ke ʻomi ki hono ʻulu ʻoʻona ʻa hono nunuʻa: pea ʻi he fakatonuhiaʻi ʻae māʻoniʻoni, ʻi he ʻatu kiate ia ʻo tatau mo ʻene angatonu.

24 Och om ditt folk Israel bliver slaget av en fiende, därför att de hava syndat mot dig, men de omvända sig och prisa ditt namn och bedja och åkalla inför ditt ansikte i detta hus

“Kapau ʻe teʻia hifo ʻa hoʻo kakai ʻIsileli ʻi he ʻao ʻo honau ngaahi fili, koeʻuhi ko ʻenau fai ha kovi kiate koe, ka kuo nau toe tafoki mai kiate koe, pea nau tāpafua ʻa ho huafa, mo hū, pea fai fakakolekole kiate koe ʻi he fale ni:

25 må du då höra det från himmelen och förlåta ditt folk Israels synd och låta dem komma tillbaka till det land som du har givit åt dem och deras fäder.

Ke ke toki fanongo ʻe koe mei he langi, pea fakamolemole ʻae angahala ʻa hoʻo kakai ʻIsileli, pea ke toe ʻomi ʻakinautolu ki he fonua ʻaia naʻa ke foaki kiate kinautolu mo ʻenau ngaahi tamai.

26 Om himmelen bliver tillsluten, så att regn icke faller, därför att de hava syndat mot dig, men de då bedja, vända mot denna plats, och prisa ditt namn och omvända sig från sin synd, när du bönhör dem,

“ʻOka tāpuni ʻae langi, pea ʻoku ʻikai ha ʻuha ʻe tō, koeʻuhi ko ʻenau fai angahala kiate koe: pea kapau te nau lotu ʻi he potu ni, pea tāpafua ʻa ho huafa, pea nau liliu mei heʻenau angahala, ʻoka ke ka fakamamahi ʻakinautolu:

27 må du då höra det i himmelen och förlåta dina tjänares och ditt folk Israels synd, i det att du lär dem den goda väg som de skola vandra; och må du låta det regna över ditt land, det som du har givit åt ditt folk till arvedel.

Ke ke toki fanongo ʻe koe mei he langi, pea fakamolemole ʻae angahala ʻa hoʻo kau tamaioʻeiki, pea mo hoʻo kakai ʻIsileli, koeʻuhi ke ke akoʻi ʻakinautolu ʻi he hala lelei ʻaia ʻoku totonu ke nau ʻalu ai, pea ke foaki ʻae ʻuha ki ho fonua ʻaia kuo ke foaki ki hoʻo kakai ko honau tofiʻa.

28 Om hungersnöd uppstår i landet, om pest uppstår, om sot och rost, om gräshoppor och gräsmaskar komma, om fienderna tränga folket i det land där deras städer stå, eller om någon annan plåga och sjukdom kommer, vilken det vara må,

“Kapau ʻe ai ha honge ʻi he fonua, pe ha mahaki fakaʻauha, pe ko e huhunu lahi ʻoe ngoue, pe ko e fakapopo, pe ko e heʻe maumau, pe ko e ʻunufe: kapau ʻe nofo takatakai ʻiate kinautolu ʻa honau ngaahi fili ʻi he fonua ʻo ʻenau ngaahi veʻekolo: pe ko e hā ʻae fakaʻauha pe ko e mahaki ʻe ʻi ai;

29 och om då någon bön och åkallan höjes från någon människa, vilken det vara må, eller ock från hela ditt folk Israel, när de var för sig känna den plåga och smärta som har drabbat dem, och de så uträcka sina händer mot detta hus,

‌ʻIlonga ʻae lotu mo e kole ʻe fai ʻe ha tangata ʻe tokotaha, pe ʻe he kakai kotoa pē ʻo ʻIsileli, ʻi heʻene ʻilo taki taha ʻe he tangata ʻae kovi ʻo hono loto ʻoʻona mo ʻene mamahi, pea ne mafao mai ʻa hono nima ki he fale ni:

30 må du då höra det från himmelen, där du bor, och förlåta och giva var och en efter alla hans gärningar, eftersom du känner hans hjärta -- ty du allena känner människornas hjärtan --

Ke ke toki fanongo ʻe koe mei he langi ko ho ʻafioʻanga, pea fakamolemole, pea ke foaki ki he tangata taki taha ʻo fakatatau ki heʻene anga, ʻo ia ʻoku ke ʻafioʻi ʻa hono loto: (he ko koe pe tokotaha, ʻoku ke ʻilo ʻae loto ʻoe fānau kotoa pē ʻae tangata: )

31 på det att de alltid må frukta dig och vandra på dina vägar, så länge de leva i det land som du har givit åt våra fäder.

Koeʻuhi ke nau manavahē kiate koe ke ʻeveʻeva ʻi ho ngaahi hala ʻi he ʻaho kotoa pē te nau moʻui ai ʻi he fonua ʻaia kuo ke foaki ki he ʻemau ngaahi tamai.

32 Också om en främling, en som icke är av ditt folk Israel, kommer ifrån fjärran land, för ditt stora namns och din starka hands och din uträckta arms skull, om någon sådan kommer och beder, vänd mot detta hus,

“Pea koeʻuhi foki ko e muli, ʻaia ʻoku ʻikai ʻo hoʻo kakai ʻIsileli, ka kuo haʻu mei ha fonua mamaʻo koeʻuhi ko ho huafa lahi ʻoʻou, pea mo ho nima mālohi, pea mo ho nima kuo mafao atu: ʻoka haʻu ʻakinautolu ke lotu ʻi he fale ni:

33 må du då från himmelen, där du bor, höra det och göra allt varom främlingen ropar till dig, på det att alla jordens folk må känna ditt namn och frukta dig, likasom ditt folk Israel gör, och förnimma att detta hus som jag har byggt är uppkallat efter ditt namn.

Ke ke toki fanongo ʻe koe mei he langi ko ho ʻafioʻanga, pea ke fai ʻo fakatatau mo e meʻa kotoa pē ʻoku kole ai ʻe he muli kiate koe: koeʻuhi ke ʻilo ʻe he kakai kotoa pē ʻo māmani ki ho huafa, ʻo manavahē kiate koe, ʻo hangē ko hoʻo kakai ʻIsileli: pea koeʻuhi ke ʻilo ʻoku ui ʻaki ʻa ho huafa ʻae fale ni ʻaia kuo u langa.

34 Om ditt folk drager ut till strid mot sina fiender, på den väg du sänder dem, och de då bedja till dig, vända i riktning mot denna stad som du har utvalt och mot det hus som jag har byggt åt ditt namn,

“Kapau ʻe ʻalu ʻa hoʻo kakai kituaʻā ke tauʻi ʻa honau ngaahi fili, ʻi he hala ko ia te ke fekau atu ʻakinautolu ki ai, pea nau lotu kia Sihova ʻo hanga ki he kolo ni ʻaia kuo ke fili, pea ki he fale ʻaia kuo u langa ki ho huafa:

35 må du då från himmelen höra deras bön och åkallan och skaffa dem rätt.

Ke ke toki fanongo ʻe koe mei he langi ki heʻenau lotu mo ʻenau kole, pea ke tokonia ʻakinautolu ʻi he meʻa totonu.

36 Om de synda mot dig -- eftersom ingen människa finnes, som icke syndar -- och du bliver vred på dem och giver dem i fiendens våld, så att man tager dem till fånga och för dem bort till något annat land, fjärran eller nära,

Kapau te nau angahala kiate koe, (he ʻoku ʻikai ha tangata ʻoku taʻehaangahala, ) pea te ke houhau kiate kinautolu, mo ke tukuange ʻakinautolu ki he fili, pea nau fetuku ʻakinautolu ko e kau pōpula ki he fonua ʻoe fili, pe ko e mamaʻo pe ko e ofi

37 men de då besinna sig i det land där de äro i fångenskap, och omvända sig och åkalla dig i fångenskapens land och säga: 'Vi hava syndat, vi hava gjort illa och varit ogudaktiga',

Pea kapau te nau toe fakatokangaʻi honau loto ʻi he fonua ko ia kuo ʻave pōpula ki ai ʻakinautolu, mo [nau ]fakatomala, mo fakakolekole kiate koe mei he fonua ʻo ʻenau pōpula, ʻonau pehē, Kuo mau angahala, pea kuo mau fai talangataʻa, kuo mau fai ʻae kovi:

38 om de så omvända sig till dig av allt sitt hjärta och av all sin själ, i fångenskapens land, dit man har fört dem i fångenskap, och bedja, vända i riktning mot sitt land, det som du har givit åt deras fäder, och mot den stad som du har utvalt, och mot det hus som jag har byggt åt ditt namn,

Pea kapau te nau tafoki mai kiate koe ʻaki ʻa honau loto kātoa, pea mo honau laumālie kotoa, ʻi he fonua ʻo honau pōpula, ʻaia naʻe ʻave pōpula ʻakinautolu ki ai, pea nau lotu kiate koe ʻo hanga ki honau fonua, ʻaia naʻa ke foaki ki heʻenau ngaahi tamai, ʻae kolo ko ia kuo ke fili, pea mo e fale ʻaia kuo u langa ki ho huafa:

39 må du då från himmelen, där du bor, höra deras bön och åkallan och skaffa dem rätt och förlåta ditt folk vad de hava syndat mot dig.

Ke ke toki fanongo ʻe koe mei he langi ko ho ʻafioʻanga ki heʻenau lotu mo ʻenau kole, pea ke tokonia ʻakinautolu ʻi he meʻa totonu, pea ke fakamolemole ʻa hoʻo kakai ʻaia kuo angahala kiate koe.

40 Ja, min Gud, låt nu dina ögon vara öppna och dina öron akta på vad som bedes på denna plats.

Ko eni, ʻE hoku ʻOtua, ʻoku ou kole kiate koe, ke ʻafio ʻa ho fofonga, pea tokanga ho telinga ki he lotu ʻi he potu ni.

41 Ja: Stå upp, HERRE Gud, och kom till din vilostad, du och din makts ark. Dina präster, HERRE Gud, vare klädda i frälsning, och dina fromma glädje sig över ditt goda.

Ko ia foki, ʻE Sihova ko e ʻOtua, tuʻu hake ki ho mālōlōʻanga, ʻa koe, mo e puha ʻoe fuakava ʻo hoʻo mālohi: ʻE Sihova ko e ʻOtua, tuku ʻa hoʻo kau taulaʻeiki ke kofuʻaki ʻae fakamoʻui, pea tuku ke fiefia ʻa hoʻo kakai māʻoniʻoni ʻi he angalelei.

42 HERRE Gud, visa icke tillbaka din smorde; tänk på den nåd du har lovat din tjänare David.

‌ʻE Sihova ko e ʻOtua, ʻoua naʻa fakatafoki atu ʻae mata ʻo ia kuo ke pani ʻaki ʻae lolo: manatuʻi ʻae ngaahi ʻaloʻofa ʻo Tevita ko hoʻo tamaioʻeiki.”