2 Krönikeboken 30
1 Därefter sände Hiskia ut bud till hela Israel och Juda och skrev också brev till Efraim och Manasse, att de skulle komma till HERRENS hus i Jerusalem för att hålla HERRENS, Israels Guds, påskhögtid.
Hezekiah mah Israel prae hoi Judah prae boih ah ca pat pae, Angraeng ih im ohhaih, Jerusalem vangpui ah sak ih misong loihaih poihkung ah, Israel Angraeng Sithaw ih ahmin pakoeh hanah angzo oh, tiah Ephraim hoi Manasseh khaeah doeh ca a paek.
2 Och konungen och hans förnämsta män och hela församlingen i Jerusalem enade sig om att hålla påskhögtiden i andra månaden;
Khrah hnetto haih naah, misong loihhaih poih sak hanah, siangpahrang mah angmah ih angraengnawk hoi Jerusalem ah kaom rangpuinawk palung adue o.
3 ty de kunde icke hålla den nu genast, eftersom prästerna ännu icke hade helgat sig i tillräckligt antal och folket icke hade hunnit församla sig till Jerusalem.
Qaimanawk loe toksak han kamcuk ah ciimcai o ai, Judah kaminawk doeh Jerusalem ah amkhueng o ai pongah, angmah sakhaih atue thuem ah misong loihhaih poih to sah o thai ai.
4 Därför syntes det konungen och hela församlingen rätt att göra så.
Siangpahrang hoi kaminawk loe sak han kaom to baktih hmuen nuiah poeknawm o ai.
5 Och de beslöto att låta utropa i hela Israel, från Beer-Seba ända till Dan, att man skulle komma och hålla HERRENS, Israels Guds, påskhögtid i Jerusalem; ty man hade icke eljest hållit den samfällt, såsom föreskrivet var.
Cabu thungah tarik ih baktih toengah, paroeai kasawk atue thungah misong loihhaih poih to sah o vai ai boeh pongah, kaminawk loe angzoh o moe, Jerusalaem ah Israel Angraeng Sithaw khaeah, misong loihhaih poih sak han ih ahmuen to, Israel prae thung boih, Beersheba hoi Dan prae karoek to taphong boih hanah a thuih o.
6 Så begåvo sig då ilbuden åstad med breven från konungen och hans förnämsta män och drogo genom hela Israel och Juda, enligt konungens befallning, och sade: »I Israels barn, vänden om till HERREN, Abrahams, Isaks och Israels Gud, på det att han må vända om till den kvarleva av eder, som har räddats undan de assyriska konungarnas hand.
Siangpahrang angmah ih angraengnawk mah paek o ih ca to ca phawkungnawk mah lak o moe, lokpaek ih baktih toengah Israel prae hoi Judah prae boih ah thak o; capat thungah Israel kaminawk, Abraham, Isak hoi Israel acaengnawk ih Angraeng Sithaw khaeah amlaem o let ah; to tih nahaeloe Anih doeh Assyria siangpahrang ban thung hoiah kaloih, anghmat kami, nangcae khaeah, amlaem let tih.
7 Och varen icke såsom edra fäder och bröder, som voro otrogna mot HERREN, sina fäders Gud, så att han prisgav dem åt förödelse, såsom I själva haven sett.
Nam panawk ih Angraeng Sithaw hmaa ah zaehaih kasah, nam panawk hoi nam nawkamyanawk baktiah om o hmah; na hnuk o ih baktih toengah, to tiah zaehaih kasah nihcae to Angraeng mah kanung parai ah danpaek boeh.
8 Varen alltså nu icke hårdnackade såsom edra fäder, utan underkasten eder HERREN och kommen till hans helgedom, den som han har helgat för evig tid, och tjänen HERREN, eder Gud, på det att hans vredes glöd må vända sig ifrån eder.
Nam panawk baktiah palungthah o sak hmah, nangmacae hoi nangmacae Angraeng khaeah anghnai oh, anih mah dungzan ah ciimcaisak ih, hmuenciim ah angzo oh; kanung parai nangcae khae palungphuihaih dipsak hanah, na Angraeng Sithaw ih tok to sah oh.
9 Ty om I vänden om till HERREN, skola edra bröder och edra barn finna barmhärtighet inför dem som hålla dem fångna, så att de få vända tillbaka till detta land; ty HERREN, eder Gud, är nådig och barmhärtig, och han skall icke vända sitt ansikte ifrån eder, om I vänden om till honom.»
Angraeng khaeah nam laem o let nahaeloe, misong naeh kaminawk mah nam nawkamyanawk hoi na caanawk to tahmenhaih tawn o ueloe, hae prae ah nam laem o let tih; anih khaeah nam laem o let nahaeloe, nangcae ih Angraeng Sithaw loe amlunghaih hoi tahmenhaih hoiah koi pongah, nangcae han mikhmai hawk ving mak ai, tiah ca tarik pae.
10 Och ilbuden foro ifrån stad till stad i Efraims och Manasse land och ända till Sebulon; men man gjorde spe av dem och bespottade dem.
Ca phawkungnawk loe Ephraim, Manasseh hoi Zebulun prae thung boih ah, vangpui maeto hoi maeto ah ca to thak o; toe kaminawk mah nihcae to kasae thuih o moe, pahnui o thuih.
11 Dock funnos några i Aser, Manasse och Sebulon, som ödmjukade sig och kommo till Jerusalem.
Toe Asher, Manasseh hoi Zebulun ih kaminawk loe poek pahnaem o moe, Jerusalem ah caeh o.
12 Också i Juda verkade Guds hand, så att han gav dem ett endräktigt hjärta till att göra efter vad konungen och de överste hade bjudit i kraft av HERRENS ord.
Judah prae thung ih kaminawk loe Angraeng ih lok baktih toengah, Angraeng ban thacakhaih nihcae nuiah oh pongah, siangpahrang hoi angraengnawk mah sak atim ih hmuen to poekhaih maeto hoiah sak koehhaih palungthin to a tawnh o.
13 Och mycket folk kom tillhopa i Jerusalem för att hålla det osyrade brödets högtid i andra månaden, en mycket stor församling.
Khrah hnetto haih naah loe, taeh thuh ai ih takaw caakhaih poih sak hanah, paroeai kaminawk loe Jerusalem ah amkhueng o moe, kalen parai poih to a sak o.
14 Och de stodo upp och skaffade bort de altaren som funnos i Jerusalem; också alla offereldsaltarna skaffade de bort och kastade dem i Kidrons dal.
Nihcae loe angthawk o moe, Jerusalem vangpui ih acaeng kalah kaminawk mah sak o ih hmaicamnawk hoi hmuihoih thlaekhaih hmaicamnawk to lak o pacoengah, Kidron vacong thungah vah o king.
15 Och de slaktade påskalammet på fjortonde dagen i andra månaden; prästerna och leviterna, som nu kände blygsel och därför hade helgat sig, förde därvid fram brännoffer till HERRENS hus.
Khrah hnetto haih ni hatlai palito naah, misong loihhaih poih sakhaih moi to boh o; qaima hoi Levi acaengnawk loe azathaih tongh o pongah, angmacae hoi angmacae to ciimcai ah oh o moe, Angraeng ih im ah hmai angbawnhaih hmuen to sinh o.
16 Och de inställde sig till tjänstgöring på sina platser, såsom det var föreskrivet för dem, efter gudsmannen Moses lag; och prästerna stänkte med blodet, sedan de hade tagit emot det av leviterna.
Sithaw kami Mosi mah paek ih kaalok baktih toengah, angmacae angdoethaih ahmuen ah angdoet o moe, Levi acaengnawk mah paek ih moithii to qaimanawk mah hmaicam ah haeh o.
17 Ty många funnos i församlingen, som icke hade helgat sig; därför måste leviterna slakta påskalammen för alla som icke voro rena, och så helga dem åt HERREN.
To ah amkhueng kaminawk thungah thoemto kaminawk loe ciimcai o ai pongah, ciimcai ai kaminawk boih Angraeng han ciimcai hanah, Levi acaengnawk mah misong loihhaih poihkung ah tuucaa to boh pae o.
18 Det var nämligen en myckenhet av folket, många från Efraim och Manasse, Isaskar och Sebulon, som icke hade renat sig, utan åto påskalammet på annat sätt än föreskrivet var. Men Hiskia hade bett för dem och sagt: »HERREN, den gode, förlåte var och en
Ephraim, Manasseh, Issakar, Zebulun prae thung hoiah angzo kaminawk loe angmacae hoi angmacae ciimcai ah om o ai; cabu thungah tarik ih lok to pazui ai ah, moi to a caak o. Hezekiah mah, Kahoih Angraeng mah tahmen nasoe,
19 som har vänt sitt hjärta till att söka Gud, HERREN, sina fäders Gud, om han än icke är ren efter helgedomens ordning.»
hmuenciim ciimcaihaih daan baktiah, anih loe ciimcai ai cadoeh, ampanawk ih Angraeng Sithaw pakrong koeh kami ih zaehaih to tahmen nasoe, tiah lawkthuih pae.
20 Och HERREN hörde Hiskia och skonade folket.
Hezekiah lawkthuihaih to Angraeng mah tahngaih pae moe, kaminawk to ngantuisak.
21 Så höllo Israels barn, de som då voro tillstädes i Jerusalem, det osyrade brödets högtid i sju dagar med stor glädje; och leviterna och prästerna lovade HERREN var dag med kraftiga instrumenter, HERREN till ära.
Jerusalem ah kaom Israel caanawk loe taeh thuh ai ih takaw caakhaih poih to ni sarihto thung anghoehaih hoiah sak o; Levi acaengnawk hoi qaimanawk loe ni thokkruek atuenpawknawk hoiah Angraeng khaeah Angmah saphawhaih laa to sak o.
22 Och Hiskia talade vänligt till alla de leviter som voro väl förfarna i HERRENS tjänst. Och de åto av högtidsoffren under de sju dagarna, i det att de offrade tackoffer och prisade HERREN, sina faders Gud.
Angraeng ih lok patukkung Levi acaengnawk boih khaeah, Hezekiah mah thapaekhaih lok to thuih pae; ni sarihto thung poihsak o moe, a caak o; angdaehhaih hmuen to tathlangh o moe, angmacae ampanawk ih Angraeng Sithaw hmaa ah zaehaih to taphong o.
23 Och hela församlingen enade sig om att hålla högtid under ännu sju dagar; och så höll man högtid med glädje också under de sju dagarna.
Poihkung ah angzo kaminawk mah ni sarihto thung poihsak patomh han thuih o pongah, anghoehaih hoiah ni sarihto thung poih to sak patomh o let.
24 Ty Hiskia, Juda konung, hade såsom offergärd givit åt församlingen ett tusen tjurar och av småboskapen sju tusen djur, och de överste hade såsom offergärd givit åt församlingen ett tusen tjurar och av småboskapen tio tusen djur. Och ett stort antal präster helgade sig.
Judah siangpahrang Hezekiah mah rangpui hanah maitaw tae sangto, tuucaa sang sarihto paek; angraengnawk mah doeh maitaw tae sangto hoi tuucaa sang hato paek o toeng; paroeai pop qaimanawk doeh angmacae hoi angmacae to ciimcai ah oh o.
25 Och hela Juda församling gladde sig med prästerna och leviterna, så ock hela församlingen av dem som hade kommit från Israel, ävensom de främlingar som hade kommit från Israels land, eller som bodde i Juda.
Qaima hoi Levi acaengnawk, Judah prae thung hoiah angzo kaminawk boih, Israel prae thung hoiah angzo kaminawk boih, Israel prae thung hoiah angzo angvinnawk boih hoi Judah prae ah kaom kaminawk boih loe anghoehaih hoiah oh o.
26 Och i Jerusalem var stor glädje; ty alltsedan Salomos, Davids sons, Israels konungs, tid hade icke något sådant som detta skett i Jerusalem.
To tiah Jerusalem vangpui ah kalen parai anghoehaih to oh; Israel siangpahrang David capa Solomon dung pacoeng hoi to tiah kalen parai anghoehaih to Jerusalem ah om ai boeh.
27 Och de levitiska prästerna stodo upp och välsignade folket, och deras röst blev hörd, och deras bön kom till himmelen, hans heliga boning.
Qaima hoi Levi acaengnawk loe angdoet o moe, kaminawk han tahamhoihaih paek o; nihcae lawkthuihaih lok loe, a ohhaih hmuenciim, van khoek to phak, nihcae lawkthuihaih lok to Angraeng mah tahngaih pae.
