2 Krönikeboken 25
1 Amasja var tjugufem år gammal, när han blev konung, och han regerade tjugunio år i Jerusalem. Hans moder hette Joaddan, från Jerusalem.
Naʻe uofulu taʻu mo e taʻu ʻe nima ʻae motuʻa ʻo ʻAmasia, ʻi heʻene kamata pule, pea naʻe pule ia ʻi he taʻu ʻe uofulu ma nima ʻi Selūsalema. Pea ko e hingoa ʻo ʻene faʻē ko Sihoatani ʻo Selūsalema.
2 Han gjorde vad rätt var i HERRENS ögon, dock icke av fullt hängivet hjärta.
Pea naʻe fai lelei ʻe ia ʻi he ʻao ʻo Sihova, ka naʻe ʻikai ʻi he loto haohaoa.
3 Och sedan hans konungadöme hade blivit befäst, lät han dräpa dem av sina tjänare, som hade dödat hans fader, konungen.
Pea naʻe hoko ʻo pehē, ʻi he hoko ʻo tuʻumaʻu ʻae puleʻanga kiate ia, naʻa ne tāmateʻi ʻene kau tamaioʻeiki ʻaia naʻe lapasi ʻae tuʻi ko ʻene tamai.
4 Men deras barn dödade han icke, utan handlade i enlighet med vad föreskrivet var i Moses lagbok, där HERREN hade bjudit och sagt: »Föräldrarna skola icke dö för sina barns skull, och barnen skola icke dö för sina föräldrars skull, utan var och en skall dö genom sin egen synd.»
Ka naʻe ʻikai te ne tāmateʻi ʻenau ngaahi fānau, ka naʻe fai ʻe ia ʻo hangē ko ia kuo tohi ʻi he fono ʻi he tohi ʻa Mōsese, ʻaia naʻe fekau ai ʻe Sihova, ʻo pehē, ʻE ʻikai mate ʻae ngaahi tamai koeʻuhi ko e fānau, pea ʻe ʻikai mate ʻae fānau maʻae mātuʻa, ka ʻe mate ʻae tangata taki taha koeʻuhi ko ʻene angahala ʻaʻana.
5 Och Amasja församlade Juda barn och lät dem ställa upp sig efter sina familjer, efter sina över- och under- hövitsmän, hela Juda och Benjamin. Därefter inmönstrade han dem som voro tjugu år gamla eller därutöver, och fann dem utgöra tre hundra tusen utvalda stridbara män, som kunde föra spjut och sköld.
Pea naʻe fakakātoa ʻe ʻAmasia ʻa Siuta kotoa pē, ʻo ne fakanofo kiate kinautolu ʻae ngaahi ʻeiki pule ki he ngaahi toko afe, mo e ngaahi ʻeiki pule ki he ngaahi toko teau, ʻo fakatatau ki he ngaahi fale ʻo ʻenau ngaahi tamai, ʻi Siuta kotoa pē mo Penisimani: pea naʻa ne lau ʻakinautolu mei he taʻu ʻe uofulu ʻo fai hake, ʻo ne ʻilo ʻakinautolu ko e toko tolu kilu naʻe lelei, pea mālohi ke ʻalu atu ke tau, pea maheni ai ʻi he ala ki he tao mo e pā.
6 Därtill lejde han för hundra talenter silver ett hundra tusen tappra stridsmän ur Israel.
Pea naʻa ne totongi ʻae kau tangata ʻe tokotaha kilu mei ʻIsileli ʻaki ʻae taleniti siliva ʻe teau, ko e kau mālohi mo toʻa.
7 Men en gudsman kom till honom och sade: »O konung, låt icke Israels här draga åstad med dig, ty HERREN är icke med Israel, icke med hela hopen av Efraims barn;
Ka naʻe haʻu kiate ia ha tangata ʻae ʻOtua, ʻo ne pehē, “ʻE tuʻi, ʻoua naʻa tuku ke ʻalu mo koe ʻae kautau ʻa ʻIsileli: he ʻoku ʻikai kau mo ʻIsileli ʻa Sihova, ko e fānau kotoa pē ʻa ʻIfalemi.
8 utan du själv må allena draga åstad. Grip verket an, gå frimodigt ut i striden. Gud skall eljest låta dig komma på fall genom fienden; ty Gud förmår både att hjälpa och att stjälpa.»
Pea kapau te ke ʻalu koe, fai pe, ke ke mālohi koe ki he tau: ʻe fakahinga koe ʻe he ʻOtua ʻi he ʻao ʻoe fili: he ʻoku ʻi he ʻOtua ʻae mālohi ke tokoni, pea ke lī ki lalo.”
9 Amasja sade till gudsmannen: »Men huru skall det då gå med de hundra talenterna som jag har givit åt skaran från Israel?» Gudsmannen svarade: »HERREN kan väl giva dig mer än det.»
Pea naʻe pehē ʻe ʻAmasia ki he tangata ʻae ʻOtua, “Ka ko e hā te mau fai koeʻuhi ko e taleniti ʻe teau ʻaia kuo u tuku ki he tau ʻa ʻIsileli?” Pea naʻe pehēange ʻe he tangata ʻae ʻOtua kiate ia, “ʻOku faʻa fai ʻe Sihova ke foaki kiate koe ʻae meʻa lahi hake ʻaupito ʻi he meʻa ni.”
10 Då avskilde Amasja den skara som hade kommit till honom från Efraim och lät dem gå hem igen. Häröver blevo dessa högeligen förgrymmade på Juda och vände tillbaka hem i vredesmod.
Pea naʻe toki vaeua ʻakinautolu ʻe ʻAmasia, ʻae tau naʻe haʻu kiate ia mei ʻIfalemi, ke nau toe ʻalu ki honau fonua: ko ia naʻe tupu ʻo lahi ai ʻenau ʻita ki Siuta, pea naʻa nau toe ʻalu ki honau ʻapi ʻi he ʻita lahi.
11 Men Amasja tog mod till sig och tågade ut med sitt folk och drog till Saltdalen och nedgjorde där av Seirs barn tio tusen.
Pea naʻe fakamālohi ʻe ʻAmasia ia, pea taki atu ʻe ia hono kakai ki he toafa māsima, ʻo ne taaʻi ʻi he fānau ʻa Seia ʻae toko mano.
12 Och Juda barn togo andra tio tusen till fånga levande; dem förde de upp på spetsen av en klippa och störtade dem ned från klippspetsen, så att de alla krossades.
Pea ko e toko mano ʻe taha naʻe moʻui naʻe puke ʻe he fānau ʻa Siuta ʻo ʻave fakapōpula, pea naʻe ʻohake ʻakinautolu ki he tumutumu ʻoe makatuʻu, ʻo lī ʻakinautolu mei he tumutumu ʻoe maka ki lalo, ko ia naʻe lailai ai ʻakinautolu kotoa pē.
13 Men de som tillhörde den skara som Amasja hade sänt tillbaka, och som icke hade fått gå med honom ut i striden, företogo plundringståg i Juda städer, från Samaria ända till Bet-Horon; och de nedgjorde tre tusen av invånarna och togo stort byte.
Ka ko e kau tangata tau ʻoe tau naʻe fekau ʻe ʻAmasia ke nau foki, ke ʻoua naʻa nau ʻalu mo ia ki he tau, naʻa nau teʻia ʻae ngaahi kolo ʻo Siuta, mei Samēlia ʻo aʻu atu ki Pete-Holoni, pea naʻe teʻia ʻae toko tolu afe ʻokinautolu, ʻo [nau ]fetuku ʻae vete lahi.
14 När sedan Amasja kom tillbaka från sin seger över edoméerna, förde han med sig Seirs barns gudar och ställde upp dem till gudar åt sig; och han tillbad inför dem och tände offereld åt dem.
Pea naʻe hoko ʻo pehē, hili ʻae liu mai ʻa ʻAmasia mei he tāmateʻi ʻae kakai ʻItomi, naʻa ne ʻomi ʻae ngaahi ʻotua ʻoe fānau ʻa Seia: pea ne fokotuʻu ʻakinautolu ke ne ʻotua aki, pea punou ia kiate kinautolu, ʻo ne tutu ʻae meʻa nanamu kiate kinautolu.
15 Då upptändes HERRENS vrede mot Amasja, och han sände till honom en profet; denne sade till honom: »Varför söker du detta folks gudar, som ju icke hava kunnat rädda sitt eget folk ur din hand?»
Ko ia naʻe tupu ai ʻae houhau ʻa Sihova kia ʻAmasia, pea naʻa ne fekau ʻae palōfita kiate ia, ʻaia naʻe pehē kiate ia, “Ko e hā kuo ke kumi ai ki he ngaahi ʻotua ʻoe kakai, ʻaia naʻe ʻikai te nau mafai ke fakamoʻui honau kakai ʻonautolu mei ho nima?”
16 När denne så talade till honom, svarade han honom: »Hava vi satt dig till konungens rådgivare? Håll upp, om du icke vill att man skall dräpa dig.» Då höll profeten upp och sade: »Jag förstår nu att Gud har beslutit att fördärva dig, eftersom du gör på detta sätt och icke vill höra på mitt råd.»
Pea ʻiloange lolotonga ʻa ʻene kei lea kiate ia, naʻe pehē ʻe he tuʻi kiate ia, “He kuo fakakau koe ki he kau fakakaukau ʻae tuʻi?” “Tuku muʻa: he koeʻumaʻā ʻae taaʻi koe?” Pea naʻe tuku ai ʻae palōfita, ʻo ne pehē, “ʻOku ou ʻilo kuo tuʻutuʻuni ʻe he ʻOtua ke taaʻi koe, ko e meʻa ʻi hoʻo fai ʻae meʻa ni, pea naʻe ʻikai te ke tokanga ki heʻeku akonaki.”
17 Och sedan Amasja, Juda konung, hade hållit rådplägning, sände han till Joas, son till Joahas, son till Jehu, Israels konung, och lät säga: »Kom, låt oss drabba samman med varandra.»
Pea naʻe toki kumi ʻae fakakaukau ʻe ʻAmasia ko e tuʻi ʻo Siuta, pea ne fekau atu kia Soasi, ko e foha ʻo Sihoaasi, ko e foha ʻo Sehu ko e tuʻi ʻo ʻIsileli, ʻo pehē, “Haʻu ke tā fesiofaki pe ʻakitaua.”
18 Men Joas, Israels konung, sände då till Amasja, Juda konung, och lät svara: »Törnbusken på Libanon sände en gång bud till cedern på Libanon och lät säga: 'Giv din dotter åt min son till hustru.' Men sedan gingo markens djur på Libanon fram över törnbusken och trampade ned den.
Pea naʻe fekau ʻe Soasi ko e tuʻi ʻo ʻIsileli kia ʻAmasia ko e tuʻi ʻo Siuta, ʻo pehē, “Ko e talatalaʻāmoa naʻe ʻi Lepanoni naʻe fekau ki he sita naʻe ʻi Lepanoni, ʻo pehē, ‘Foaki mai ho ʻofefine ki hoku foha ke na fakamaʻu:’ pea naʻe ʻalu ai ʻae manu kai vao naʻe ʻi Lepanoni, pea malaki hifo ʻae talatalaʻāmoa.
19 Du tänker på huru du har slagit Edom, och däröver förhäver du dig ditt hjärta och vill vinna ännu mer ära. Men stanna nu hemma. Varför utmanar du olyckan, dig själv och Juda med dig till fall?»
ʻOku ke lau, Vakai, kuo ke teʻia ʻae kakai ʻItomi: pea kuo fakahikihiki koe ʻe ho loto ke vikiviki: ka ke nofo koe eni ki ʻapi: koeʻumaʻā hoʻo kau ke ke kovi ai, ke ke hinga ai, ʻio, ʻa koe, mo Siuta foki mo koe?”
20 Men Amasja ville icke höra härpå, ty Gud skickade det så, för att de skulle bliva givna i fiendehand, eftersom de hade sökt Edoms gudar.
Ka naʻe ʻikai tokanga ʻe ʻAmasia ki ai he naʻe mei he ʻOtua ia, koeʻuhi ke ne tukuange ia ki he nima [ʻo honau ngaahi fili], ko e meʻa ʻi heʻenau kumi ki he ngaahi ʻotua ʻo ʻItomi.
21 Så drog då Joas, Israels konung, upp, och de drabbade samman med varandra, han och Amasja, Juda konung, vid det Bet-Semes som hör till Juda.
Ko ia naʻe ʻalu hake ai ʻa Soasi ko e tuʻi ʻo ʻIsileli: pea na fesiofaki ʻakinaua, ʻio, ʻaia mo ʻAmasia ko e tuʻi ʻo Siuta, ʻi Pete-Semesi, ʻaia ʻoku kau ki Siuta.
22 Och Juda män blevo slagna av Israels män och flydde, var och en till sin hydda.
Pea naʻe fakatuʻutāmaki ʻa Siuta ʻi he ʻao ʻo ʻIsileli, pea naʻa nau hola taki taha ʻae tangata ki hono fale fehikitaki.
23 Och Amasja, Juda konung, son till Joas, son till Joahas, blev tagen till fånga i Bet-Semes av Joas, Israels konung. Och när denne hade fört honom till Jerusalem, bröt han ned ett stycke av Jerusalems mur, från Efraimsporten ända till Poneporten, fyra hundra alnar.
Pea naʻe puke ʻe Soasi ko e tuʻi ʻo ʻIsileli ʻa ʻAmasia ko e tuʻi ʻo Siuta, ko e foha ʻo Soasi, ko e foha ʻo Sihoaasi, ʻi Pete-Semesi, ʻo ne ʻomi ia ki Selūsalema, pea naʻa ne holoki hifo ʻae ʻā maka ʻo Selūsalema mei he matapā ʻo ʻIfalemi ki he matapā ʻi he tuliki ʻā, ko e hanga ʻe valungeau.
24 Och han tog allt guld och silver och alla kärl som funnos i Guds hus, hos Obed-Edom, och konungshusets skatter, därtill ock gisslan, och vände så tillbaka till Samaria.
Pea naʻa ne ʻave ʻae koula kotoa pē mo e siliva, mo e ngaahi ipu kotoa pē naʻe ʻilo ʻi he fale ʻoe ʻOtua ia ʻOpeti-ʻItomi, pea mo e ngaahi koloa ʻi he fale ʻoe tuʻi, mo e kau fakamoʻoni foki, pea tafoki ia ʻo ʻalu ki Samēlia.
25 Men Amasja, Joas' son, Juda konung, levde i femton år efter Joas', Joahas' sons, Israels konungs, död.
Pea naʻe moʻui ʻa ʻAmasia ko e foha ʻo Soasi ko e tuʻi ʻo Siuta hili ʻae pekia ʻa Soasi ko e foha ʻo Sihoaasi ko e tuʻi ʻo ʻIsileli ʻi he taʻu ʻe hongofulu ma nima.
26 Vad nu mer är att säga om Amasja, om hans första tid såväl som om hans sista, det finnes upptecknat i boken om Judas och Israels konungar.
Pea ko hono toe ʻoe ngāue ʻa ʻAmasia, ko e ʻuluaki mo e ki mui, vakai, ʻikai kuo tohi ia ʻi he tohi ʻoe ngaahi tuʻi ʻo Siuta mo ʻIsileli?
27 Och från den tid då Amasja vek av ifrån HERREN begynte man anstifta en sammansvärjning mot honom i Jerusalem, så att han måste fly till Lakis. Då sändes män efter honom till Lakis, och dessa dödade honom där.
Pea hili ʻae kuonga naʻe tafoki ai ʻa ʻAmasia mei he muimui ʻia Sihova naʻa nau teu lapa kiate ia ʻi Selūsalema: pea naʻe hola ia ki Lakisi: ka naʻa nau fekau ʻo tuli ia ki Lakisi, pea naʻe tāmateʻi ia ʻi ai.
28 Sedan förde man honom därifrån på hästar och begrov honom hos hans fäder i Juda huvudstad.
Pea naʻa nau fakaheka ia ki he fanga hoosi, pea nau tanu ia mo ʻene ngaahi tamai ʻi he kolo ʻo Siuta.
