2 Krönikeboken 2
1 Och Salomo tänkte nu på att bygga ett hus åt HERRENS namn och ett hus åt sig själv till konungaboning.
Sinafiri’ i Selomò am’izao te ho ranjia’e anjomba ty tahina’ Iehovà vaho ty akibam-pifeheañe ho am-bata’e.
2 Därför avräknade Salomo sjuttio tusen män till att vara bärare, åttio tusen man till att hugga sten i bergen, och tre tusen sex hundra till att hava uppsikt över de andra.
Niahe’ i Selomò t’indaty fito-ale hijiny kilankañe naho valo-ale ty hihaly am-bohitse añe vaho telo-arivo-tsi-enenjato ty hisary iareo.
3 Och Salomo sände till Huram, konungen i Tyrus, och lät säga: »Visa samma vänskap mot mig som mot min fader David, till vilken du sände cederträ, för att han skulle bygga sig ett hus att bo i.
Nañitrik’ amy Korame mpanjaka’ i Tsore t’i Selomò nanao ty hoe: Manahake ty nifañaoña’o amy Davide raeko, amy nañitrifa’o mendoraveñe handranjia’e anjomba himoneña’ey, ehe, ano ho ahy ka;
4 Nu vill jag bygga ett hus åt HERRENS, min Guds, namn och helga det åt honom, för att man där må antända välluktande rökelse inför hans ansikte, och hava skådebröden beständigt upplagda, och offra brännoffer morgon och afton, på sabbaterna, vid nymånaderna och vid HERRENS, vår Guds, högtider; ty så är det för evärdlig tid stadgat för Israel.
oniño te hamboarako anjomba ty tahina’ Iehovà Andrianañahareko, havaheñe ho aze, hañembohako rame mandrifondrifoñe añatrefa’e naho handaharañe o mofo-piatrekeo nainai’e naho hisoroñañe boa-maraiñe naho hariva, amo Sabatao naho amo pea-bolañeo naho amo andro namantaña’ Iehovà Andrianañaharentika ho fañè nainai’e am’ Israeleo.
5 Och det hus som jag vill bygga skall vara stort, ty vår Gud är större än alla andra gudar.
Le ho jabajaba ty anjomba ho ranjieko ho Aze amy te jabahinake te amo fonga ndrahareo t’i Andrianañaharentika.
6 Vem förmår väl att bygga honom ett hus? Himlarna och himlarnas himmel rymma honom ju icke. Vem är då jag, att jag skulle kunna bygga honom ett hus, om icke för att antända rökelse inför hans ansikte?
Fa ia ty hahafamboatse anjomba ho ama’e kanao tsy tsahatse aze o likerañeo naho ty tane toy? Aa le ia v’o aho te handranjy anjomba ho aze naho tsy t’ie hisoroñe añ’ atrefa’eo?
7 Så sänd mig nu en konstförfaren man som kan arbeta i guld, silver, koppar och järn, så ock i purpurrött, karmosinrött och mörkblått garn, och som är skicklig i att utföra snidverk, tillsammans med de konstförfarna män som jag har hos mig här i Juda och Jerusalem, och som min fader David har anställt.
Ie amy zao, ehe ampisangitrifo ondaty mahimban-tsata hitoloñe volamena naho volafoty naho torisike naho viñe, naho malo-mavo naho mena mañabarà naho manga vaho mahimbañe mahafanokitse amy ze karazan-tsokitse iaby, hindreza’e am’ondaty mahimbañe nampihentseñen-draeko Davideo e Iehodà atoy naho e Ierosalaime atoa.
8 Och sänd mig cederträ, cypressträ och algumträ från Libanon, ty jag vet att dina tjänare äro skickliga i att hugga virke på Libanon; och mina tjänare äro redo att vara dina tjänare behjälpliga.
Añitrifo mendoraveñe ka naho haradranto naho hazombatango, boake Lebanone añe; fa apotako te mavitrike mahafira ty hatae’ i Lebanone o mpitoro’oo: vaho ingo o mpitorokoo hindre amo mpitoro’oo,
9 Må du skaffa mig virke i myckenhet, ty huset som jag vill bygga skall vara stort och härligt.
hampihentseñañe hatae maro; amy te ho jabajaba naho fanjàka i anjomba hamboarekoy.
10 Och jag är villig att åt timmermännen som hugga virket giva, för dina tjänares räkning, tjugu tusen korer tröskat vete, tjugu tusen korer korn, tjugu tusen bat vin och tjugu tusen bat olja.»
Aa le ingo hatoloko amo mpitoro’o mpamira hataeo, ty vare-bolè lisañe ro’alen-kore naho vare-hordea ro’alen-kore naho zonjòn-divay ro’alem-bate naho dabakera menake ro’alem-bate.
11 Härpå svarade Huram, konungen i Tyrus, i ett brev som han sände till Salomo: »Därför att HERREN älskar sitt folk, har han satt dig till konung över dem.»
Aa le nanoiñe an-tsokitse t’i Korame mpanjaka’ i Tsore vaho nahitri’e amy Selomò: Kanao kokoa’ Iehovà ondati’eo le Ihe ty nanoe’e mpanjaka’e.
12 Och Huram skrev ytterligare: »Lovad vare HERREN, Israels Gud, himmelens och jordens skapare, han som har givit konung David en vis son, så utrustad med klokhet och förstånd, att han kan bygga ett hus åt HERREN och ett hus åt sig själv till konungaboning!
Tinovo’ i Korame ty hoe: Andriañeñe t’Iehovà Andrianañahare’ Israele, Andrianamboatse o likerañeo naho ty tane toy, ie nanolotse amy Davide mpanjaka ty anake mahihitse, nitoloran-kilala naho faharendrehañe, handranjia’e anjomba Iehovà naho anjomba i fifehea’ey.
13 Så sänder jag nu en konstförfaren och förståndig man, nämligen Huram-Abi.
Ingo te hañitrifako ondaty mahilala, mahimban-tsata, toe i Korame mpialom-pitsenekoy,
14 Han är son till en av Dans döttrar, och hans fader är en tyrisk man; han är skicklig att arbeta i guld och silver, i koppar, järn, sten och trä, så ock i purpurrött, mörkblått, vitt och karmosinrött garn, och tillika att utföra alla slags snidverk och att väva alla slags konstvävnader; honom må du låta utföra arbetet tillsammans med dina och min herres, din fader Davids, konstförfarna män.
anan-drakemba amo anak’ ampela’ i Daneo, ty rae’e nte-Tsore, mahimban-tsata am-bolamena naho volafoty, torisike, viñe, vato naho hatae vaho ami’ty malòmavo naho manga naho leny marerarera naho ami’ty mena mañabasà; naho ty hanokitse amy ze hene karazan-tsokitse, handranjy ze haraotse iaby; hanoe’e ze apoke aolo’e eo, mindre am’ ondaty mahimba’oo vaho amo mpiamy talèko Davide rae’oio.
15 Må alltså nu min herre sända till sina tjänare vetet och kornet, oljan och vinet som han har talat om.
Le i vare-bolè naho vare-hordea naho menake naho divay nisaontsien-talèkoy, le ampañitrifo amo mpitoro’oo,
16 Då vilja vi hugga virke på Libanon, så mycket du behöver, och flotta det till dig på havet till Jafo; men därifrån må du själv låta föra det upp till Jerusalem.»
vaho hamira hatae boak’e Lebanone atoy zahay, ty hamaro paia’o; le hendese’ay hihafo mb’andriake mb’e Iopà añe, le Ihe ty hinday aze mb’e Ierosalaime mb’eo.
17 Och Salomo lät räkna alla främmande män i Israels land, likasom hans fader David förut hade anställt en räkning av dem. Och de befunnos vara ett hundra femtiotre tusen sex hundra.
Vinolili’ i Selomò ze hene renetane an-tane Israeleo, ty amy famoliliañe nanoe’ i Davide iareoy, le nahatendreke rai-hetse-tsi-lime-ale-tsi-telo-arivo-tsi-enenjato.
18 Av dem utsåg han sjuttio tusen till att vara bärare, åttio tusen till att hugga sten i bergen, och tre tusen sex hundra till att hava uppsikt över folket och hålla det till arbete.
Le tinendre’e ho mpijiny ty valo-ale naho mpihali-vato am-bohitse ey ty fito-ale vaho mpisary hanoro asa am’irezay ty telo-arivo-tsi-enen-jato.
