2 Krönikeboken 19

1 Men Josafat, Juda konung, vände välbehållen hem igen till Jerusalem.

Judah manghai Jehoshaphat tah Jerusalem kah amah im la sading la mael.

2 Då gick siaren Jehu, Hananis son, ut mot konung Josafat och sade till honom: »Skall man då hjälpa den ogudaktige? Skall du då älska dem som hata HERREN? För vad du har gjort vilar nu HERRENS förtörnelse över dig.

Tedae Hanani capa khohmu Jehu tah a maelhmai hmuh hamla cet tih manghai Jehoshaphat te, “Halang te Bom hamla om a? BOEIPA kah a hmuhuet te na lungnah. Te dongah BOEIPA mikhmuh lamkah a thinhul he nang soah tla saeh.

3 Dock har något gott blivit funnet hos dig, ty du har utrotat Aserorna ur landet och har vänt ditt hjärta till att söka Gud.»

Tedae khohmuen lamkah Asherah te na hlup tih Pathen toem hamla na thinko na cikngae sak dongah na khuiah hno then la a hmuh uh,” a ti nah.

4 Och Josafat stannade nu i Jerusalem, men sedan drog han åter ut bland folket, ifrån Beer-Seba ända till Efraims bergsbygd, och förde dem tillbaka till HERREN, deras fäders Gud.

Te phoeiah Jehoshaphat tah Jerusalem ah kho a sak. Te phoeiah mael tih pilnam te Beersheba lamloh Ephraim tlang duela a hip phoeiah tah amih te a napa rhoek kah Pathen BOEIPA taengla a mael puei.

5 Och han anställde domare i landet, i alla Juda befästa städer, särskilda för var stad.

Judah kah aka cak khopuei boeih kah khopuei, khopuei ah khohmuen kah laitloek rhoek te a khueh.

6 Och han sade till dessa domare: »Sen till, vad I gören; ty I dömen icke människodom, utan HERRENS dom, och han är närvarande, så ofta I dömen.

Te phoeiah laitloek rhoek te, “Hlang ham pawt tih BOEIPA ham lai na tloek uh dongah mebang na saii khaw hmu uh. Nangmih taengah laitloeknah ol neh om coeng.

7 Låten alltså nu fruktan för HERREN vara över eder. Given akt på vad I gören; ty hos HERREN, vår Gud, finnes ingen orätt, och han har icke anseende till personen, ej heller tager han mutor.»

BOEIPA dongah birhihnah te nangmih ah om pawn saeh. Ngaithuen lamtah saii uh. Mamih kah Pathen BOEIPA tah dumlai neh, maelhmai dannah, kapbaih lohnah neh a om moenih,” a ti nah.

8 Också i Jerusalem hade Josafat anställt några av leviterna och prästerna och några av huvudmännen för Israels familjer till att döma HERRENS dom och avgöra rättstvister. När de sedan vände tillbaka till Jerusalem,

Te phoeiah Jehoshaphat loh Levi neh khosoih rhoek lamkah khaw, Israel kah a napa boeilu rhoek khui lamkah khaw BOEIPA kah laitloeknah ham neh tuituknah vaengkah ham Jerusalem ah a khueh bal tih Jerusalem la mael uh.

9 bjöd han dem och sade: »Så skolen I göra i HERRENS fruktan, redligt och med hängivet hjärta.

Amih te khaw te a uen tih, “BOEIPA hinyahnah neh, uepomnah neh thinko rhuemtuet la bi saii uh tangloeng.

10 Och så ofta någon rättssak drages inför eder av edra bröder, som bo i sina städer, det må gälla dom i en blodssak eller eljest tillämpning av lag och bud, stadgar och rätter, då skolen I varna dem, så att de icke ådraga sig skuld inför HERREN, varigenom förtörnelse kommer över eder och edra bröder. Så skolen I göra, för att I icke mån ådraga eder skuld.

Nangmih taengla aka pawk tuituknah boeih tah kho takuem kah, khosa na manuca taeng lamkah khaw, thii neh thii laklo ah, olkhueng neh olpaek bangla, oltlueh neh laitloeknah bangla amih te thuituen uh lamtah BOEIPA taengah boe uh boel saeh. Te dongah nangmih so neh na manuca soah a thinhulnah om ve. Te te na vai uh daengah ni na boe uh pawt eh.

11 Och se, översteprästen Amarja skall vara eder förman i alla HERRENS saker, och Sebadja, Ismaels son, fursten för Juda hus, i alla konungens saker; och leviterna skola vara tillsyningsmän under eder. Varen nu ståndaktiga i vad I gören, och HERREN skall vara med den som är god.»

BOEIPA kah olka cungkuem dongah khosoih Amariah tah nangmih kah boeilu coeng ni ne. Manghai kah olka cungkuem dongah khaw Ishmael capa Zebadiah tah Judah imkhui kah rhaengsang la om coeng. Nangmih mikhmuh kah Levi rhoiboei rhoek khaw thaahuel uh lamtah saii uh. BOEIPA loh hnothen neh n'om puei saeh,” a ti nah.