2 Krönikeboken 12
1 När Rehabeams konungamakt nu hade blivit befäst och han hade blivit mäktig, övergav han HERRENS lag, han jämte hela Israel.
Rehoboam mah ukhaih prae to caksak moe, thacak naah, anih hoi Israel kaminawk boih mah Angraeng ih kaalok to pahnawt o.
2 Men i konung Rehabeams femte regeringsår drog Sisak, konungen i Egypten, upp mot Jerusalem, därför att de hade varit otrogna mot HERREN;
Anih loe Angraeng hmaa ah zaehaih sak pongah, Rehoboam siangpahrang ah ohhaih saning tarukto naah, anih to Izip siangpahrang Shishak mah tuk,
3 han kom med ett tusen två hundra vagnar och sextio tusen ryttare, och ingen kunde räkna det folk som följde honom från Egypten: libyer, suckéer och etiopier.
hrangleeng sang cumvai hnet, hrang hoi misatuh kami sing tarukto hoi kroek laek ai Izip kami, Lubbin kami, Sukkim hoi Ethiopia kaminawk to angzoh o.
4 Och han intog de fasta städerna i Juda och kom ända till Jerusalem.
Anih mah Judah prae ih kacak vangpuinawk to lak pacoengah, Jerusalem ah angzoh.
5 Och profeten Semaja hade kommit till Rehabeam och till Juda furstar, som hade församlat sig i Jerusalem av fruktan för Sisak; och han sade till dem: »Så säger HERREN: I haven övergivit mig, därför har ock jag övergivit eder och givit eder i Sisaks hand.»
Shishak siangpahrang pongah, tahmaa Shemaiah loe Jerusalem ah amkhueng Rehoboam hoi Judah zaehoikungnawk khaeah caeh moe, nihcae khaeah, Angraeng mah, Kai nang pahnawt o pongah, nangcae doeh Shishak ban ah kang pahnawt o toeng boeh, tiah thuih, tiah a naa.
6 Då ödmjukade sig Israels furstar och konungen själv och sade: »HERREN är rättfärdig.»
Israel zaehoikungnawk hoi siangpahrang loe poekhaih pahnaem o moe, Angraeng loe toeng, tiah thuih o.
7 När nu HERREN såg att de ödmjukade sig, kom HERRENS ord till Semaja; han sade: »Eftersom de hava ödmjukat sig, vill jag icke fördärva dem; jag skall låta dem med knapp nöd komma undan, och min vrede skall icke bliva utgjuten över Jerusalem genom Sisaks hand.
Poek pahnaemhaih tawnh o, tiah Angraeng mah hnuk naah, Angraeng ih lok Shemaiah khaeah angzoh; nihcae mah poekhaih pahnaem o pongah, nihcae to kam rosak mak ai; loihaih to ka paek han; Shishak ih ban hoi Jerusalem nuiah palungphuihaih ka krai mak ai.
8 Dock skola de nödgas bliva honom underdåniga, för att de må lära sig förstå vilken skillnad det är mellan att tjäna mig och att tjäna främmande konungadömen.»
Toe nihcae to Shishak siangpahrang ih tamna ah ka paek han; to tiah ni ka toksakhaih hoi minawk kalah siangpahrang ih toksakhaih to pathlaeng o thai tih, tiah a naa.
9 Så drog nu Sisak, konungen i Egypten, upp mot Jerusalem. Och han tog skatterna i HERRENS hus och skatterna i konungshuset; alltsammans tog han. Han tog ock de gyllene sköldar som Salomo hade låtit göra.
Izip siangpahrang Shishak loe Jerusalem to tuk moe, Angraeng ih im hoi siangpahrang im ih hmuennawk to lak boih; Solomon mah sui hoiah sak ih misa angvaenghaih aphawnawk to a lak pae.
10 I deras ställe lät konung Rehabeam göra sköldar av koppar, och dessa lämnade han i förvar åt hövitsmännen för drabanterna som höllo vakt vid ingången till konungshuset.
To ih sui aphaw zuengah Rehoboam siangpahrang mah sumkamling hoiah aphaw to sak moe, siangpahrang im ih kalen koek khongkha toep kami khaeah paek.
11 Och så ofta konungen gick till HERRENS hus, gingo ock drabanterna och buro dem; sedan förde de dem tillbaka till drabantsalen.
Siangpahrang mah Angraeng ih im thungah akun naah, misatoep kaminawk mah aphaw to lak o moe, misatoep kaminawk ohhaih ahmuen ah suek o let.
12 Därför att nu Rehabeam ödmjukade sig, vände sig HERRENS vrede ifrån honom, så att han icke alldeles fördärvade honom. Också fanns ännu något gott i Juda.
Rehoboam mah poek pahnaem naah, Angraeng palungphuihaih to dip let, anih to amrosak ai; Judah prae thungah doeh khosak hoihaih to oh.
13 Alltså befäste konung Rehabeam sitt välde i Jerusalem och fortsatte att regera. Rehabeam var nämligen fyrtioett år gammal, när han blev konung, och han regerade sjutton år i Jerusalem, den stad som HERREN hade utvalt ur alla Israel stammar, till att där fästa sitt namn. Hans moder hette Naama, ammonitiskan.
Rehoboam siangpahrang loe Judah ah kacakah khosak moe, siangpahrang ah oh poe; Rehoboam siangpahrang ah oh tangsuek naah saning quipalito oh boeh; Angraeng angmah ih ahmin oh hanah, Israel acaengnawk boih thung hoiah, Angraeng mah qoih ih Jerusalem ah, saning hatlai sarihto thung siangpahrang ah oh.
14 Och han gjorde vad ont var, ty han vände icke sitt hjärta till att söka HERREN.
Palungthin hoiah Angraeng to pakrong ai pongah, kasae hmuen to a sak.
15 Men vad som är att säga om Rehabeam, om hans första tid såväl som om hans sista, det finnes upptecknat i profeten Semajas och siaren Iddos krönikor, enligt släktregistrens sätt. Och Rehabeam och Jerobeam lågo i krig med varandra, så länge de levde.
Rehoboam mah sak ih hmuennawk boih loe, amtong tangsuek hoi boeng khoek to, tahmaa Shemaiah ih cabu, tahmaa Iddo ih acaeng anghumhaih kawng pakuemhaih cabu thungah tarik o na ai maw? Rehoboam hoi Jeroboam loe hing thung misa ah oh hoi poe.
16 Men Rehabeam gick till vila hos sina fäder och blev begraven i Davids stad. Och hans son Abia blev konung efter honom.
Rehoboam loe ampanawk khaeah anghak moe, David vangpui ah aphum o. Anih zuengah a capa Abijah mah prae to uk.
