1 Thessalonikerbrevet 3
1 Därför, när vi icke mer kunde uthärda, beslöto vi att stanna ensamma kvar i Aten,
Natalije, setiweza ajimbe haui tasebheleje whalishinza asagale hula waasene tibhene.
2 och sände åstad Timoteus, vår broder och Guds tjänare vid förkunnandet av evangelium om Kristus, för att han skulle styrka och uppmuntra eder i eder tro,
Tatumile oTimotheo, oholowetu obhomba mbombo wangolobhe widalailyeizu lya Kiristi, abhapelu. Enguvu na bhapomezye, afwatawe nolweteholwetu.
3 så att ingen bleve vacklande under dessa lidanden. Ty I veten själva att sådana äro oss förelagda.
Twabhombile ega afataneje asahabhe yayonti, owayete afatawaje, amayemba ega aje mwemwe mmenye aje tisaluliwe whelii.
4 Redan när vi voro hos eder, sade vi ju eder förut att vi skulle komma att utstå lidanden. Så har nu ock skett, det veten I.
Lyoli natalinatali pandemo namwe tatalile bhabhozye, ajetalipepe apate, amayemba Ego yafumiele nashisammanya.
5 Det var också därför som jag sände honom åstad, när jag icke mer kunde uthärda; ty jag ville veta något om eder tro, eftersom jag fruktade att frestaren till äventyrs hade så frestat eder, att vårt arbete skulle bliva utan frukt.
Nautele nehalije sembwezizye ajimbe, ehatumile nkemanyeaje olweteho lwenyuiaje abhajelile nahwashi. Abhajelile nembombo yetu yabhawene.
6 Men nu, då Timoteus har kommit till oss från eder och förkunnat för oss det glada budskapet om eder tro och kärlek, och sagt oss att I alltjämt haven oss i god hågkomst, och att I längten efter att se oss, likasom vi längta efter eder,
Lelo o Timotheo ahenzele hule afume hulimwe, atiletela enongwa enyinga. Enzyewomi noluganano lwenyu, atibholeleje, mlinekombosyo. Enyiza enzyetu, naje mgeneandole nashi ate, nate tizilishe abhalole amwe.
7 nu hava vi i fråga om eder, käre bröder, genom eder tro fått hugnad i all vår nöd och allt vårt lidande.
Afatane esho bhaholo tawisobhezye tee, namwe afwatawaje olweteho lwenyu, netabu namayemba getugonti.
8 Ty nu leva vi, eftersom I stån fasta i Herren.
Wheshi tihwizya nkashelemwemelee shinzawagosi,
9 Ja, huru skola vi nog kunna tacka Gud för eder, till gengäld för all den glädje som vi genom eder hava inför vår Gud?
Eshi tisombezye nsombeshi tipele, Ongolobhe hulimwe huluseshello lwonti hatilinaho: witagalila lyangolobhe pamwanya yenyu?
10 Natt och dag är det vår innerligaste bön, att vi må få se edra ansikten och avhjälpa vad som kan brista i eder tro.
Tibhalabha sana osiku napasanya aje tiwezye agolole amasogenyu nabhonjezye hahatapuohe hulweteho lwenyo.
11 Men vår Gud och Fader själv och vår Herre Jesus må för oss jämna vägen till eder.
Ongolobhe wetu no Baba oMwanesho, nogosi wetu oYesu atilongozye idala lyetu lyonti. tifishehulimwe.
12 Och eder må Herren giva en allt större och mer överflödande kärlek till varandra, ja, till alla människor, en sådan kärlek som vi hava till eder,
Ongolobhe abhabheshe mwonjelele nameme hulugano nkamganana nabhagane abantu bhonti nashisatibhabhombela amwe.
13 så att edra hjärtan styrkas till att vara ostraffliga i helighet inför vår Gud och Fader vid vår Herre Jesu tillkommelse, när han kommer med alla sina heliga.
Naabhombe eshi agapele eguvu amoyogetu gashanombuno uwinza witagalila lya Ngolobhe wetu nashi nayensaogosi wetu oYesu pandwemo na nagolosu bhakwe bhonti.
