1 Thessalonikerbrevet 3

1 Därför, när vi icke mer kunde uthärda, beslöto vi att stanna ensamma kvar i Aten,

So when we could not stand it any longer, we thought it good to be left in Athens alone

2 och sände åstad Timoteus, vår broder och Guds tjänare vid förkunnandet av evangelium om Kristus, för att han skulle styrka och uppmuntra eder i eder tro,

and sent Timothy, our brother and minister of God, also our fellow worker in the Gospel of Christ, to confirm you and encourage you concerning your faith,

3 så att ingen bleve vacklande under dessa lidanden. Ty I veten själva att sådana äro oss förelagda.

that no one be unsettled by these afflictions; for you yourselves know that we are appointed to this.

4 Redan när vi voro hos eder, sade vi ju eder förut att vi skulle komma att utstå lidanden. Så har nu ock skett, det veten I.

For indeed, when we were with you we kept telling you in advance that we were going to be afflicted; just as it happened, in fact, as you know.

5 Det var också därför som jag sände honom åstad, när jag icke mer kunde uthärda; ty jag ville veta något om eder tro, eftersom jag fruktade att frestaren till äventyrs hade så frestat eder, att vårt arbete skulle bliva utan frukt.

Yes, that is why, no longer standing it, I sent to find out about your faith, for fear that somehow the tempter had successfully tempted you and our labor come to be for nothing.

6 Men nu, då Timoteus har kommit till oss från eder och förkunnat för oss det glada budskapet om eder tro och kärlek, och sagt oss att I alltjämt haven oss i god hågkomst, och att I längten efter att se oss, likasom vi längta efter eder,

But now that Timothy has come to us from you and brought us glad news of your faith and love, and that you have good memories of us always, longing to see us, just as we also long to see you

7 nu hava vi i fråga om eder, käre bröder, genom eder tro fått hugnad i all vår nöd och allt vårt lidande.

—because of this, brothers, in all our affliction and distress we were encouraged about you by your faith;

8 Ty nu leva vi, eftersom I stån fasta i Herren.

for now we live, if you are standing firm in the Lord.

9 Ja, huru skola vi nog kunna tacka Gud för eder, till gengäld för all den glädje som vi genom eder hava inför vår Gud?

With what thankfulness can we repay God for you, for all the joy with which we are rejoicing in the presence of our God because of you;

10 Natt och dag är det vår innerligaste bön, att vi må få se edra ansikten och avhjälpa vad som kan brista i eder tro.

praying most earnestly night and day, that we may see your face and complete the things lacking in your faith?

11 Men vår Gud och Fader själv och vår Herre Jesus må för oss jämna vägen till eder.

Now may our God and Father Himself and our Lord Jesus Christ direct our way to you.

12 Och eder må Herren giva en allt större och mer överflödande kärlek till varandra, ja, till alla människor, en sådan kärlek som vi hava till eder,

And may the Lord cause you to increase and abound in love toward each other and toward all, just as we also do toward you,

13 så att edra hjärtan styrkas till att vara ostraffliga i helighet inför vår Gud och Fader vid vår Herre Jesu tillkommelse, när han kommer med alla sina heliga.

so as to establish your hearts blameless in holiness before our God and Father at the coming of our Lord Jesus Christ with all His holy ones.